House of night

Tilda som var PRAO i Viksjö förra veckan tipsar om en bra bokserie:



Serien House of Night är en vampyrserie som är skriven av P.C Cast och hennes dotter Kristin. Den skiljer sig ganska så mycket från vanliga vampyr böcker då vampyrerna gömmer sig för människorna. Den utspelar sig i en värld där alla människor vet att vampyrer finns. Det är inte heller genom ett bett eller blods utbyte som en människa blir till en vampyr, utan den som är utvalda att blir en vampyr blir märkt. En s.k. spårningsvampyr märker personen med konturerna av en nymåne i pannan. Personen måste då ta sig till ett vampyr internat och leva där i ca fyra år för att fullända förvandlingen. Dock är det inte säkert att kroppen klarar av de. Man riskerar att dö.

En vanlig tonårs tjej vid namn Zoey Redbird råkar ut för detta. Hon tar sig till ett internat och upptäcker då att hon inte är som alla andra vampyrelever. Hennes månskära är redan i fylld hon har kontakt med alla fem element, jord, vatten, eld, luft och ande. Det visar sig att hon är utvald av vampyrernas gudinna Nyx.

Zoey möter en stor ondska och med hjälp av hennes vänner kämpar hon för livet. Zoey kämpar för att de goda ska segra samtidigt som hon måste reda ut allt som pågår i hennes kärleksliv. Hon måste vara med någon som är en vampyr, men hennes mäskliga före detta vill inte släppa taget.

Det finns än så länge nio böcker varav åtta har kommit ut på svenska, om det kommer fler är jag inte riktigt säker på men de är extremt läsvärda! Det är en gripande historia som man blir uppslukad av. Böckerna innehåller romantik, humor, spänning och action.

/Tilda

New Moon, insiderrapport

Törs jag skriva ännu mer om Edward Cullen?

Då min flickväns lillasyster i veckor förklarat att detta är dagen då ingenting får gå fel. Då vi fick tag i biljetter för att kunna se den under premiärdagen. Då det är väl värt ett inlägg, och jag måste få ut det, eftersom det bubblar inuti mig tänker jag berätta om Edward Cullen. Och del två i Twilight-sagan, New Moon. Om jag sa Twilight två så skulle jag få varma fiskar och grillas över sakta eld, fick jag minsann veta, så… New Moon, here we go.

Gick alltså på bio. När vi gick in för att hämta ut biljetterna stod en flicka och kramade helkroppskartongbilden av Edward. Okej? När vi så lämnade foajen för den dunkla biosalongen sa biljettklipparmannen att jag var man nummer sju. Det var en stor biograf med balkong. Undrar om filmen appellerar någon speciell målgrupp?

Långt fram hade vi våra platser, så jag såg inte så bra hur det såg ut bakåt, men det verkade vara fullt ut till sista sidplatsen längst fram. Jag försökte snurra och såg att flera bar t-shirts som hävdade att de ingick i Team Edward eller i Team Jacob. Tänk att få ett eget team…

Sedan mörknade det i salongen. Bioduken började spela upp… ett illtjut, likt journalfilmer jag sett om när Beatles kom till stan, från hundratals tonårsstrupar… till en trailer på Snabba Cash. Miramax (eller nåt sånt) presenterar… nytt illtjut. New Moon. Illtjut. Första scenen. Gammal tant i skogsbryn. Litet illtjut. Edward Cullen i ultrarapid på en äng – illtjutens illtjut. Flickan intill mig börjar gråta! Sedan, och då ber jag att få hänvisa till Saras blogg från förra veckan, dök varulvarna/de baröverkroppade jättemännen upp. Ja, ni förstår. Det lugnade ner sig emellanåt, men tidvis fick man lita till undertexterna, eftersom det inte fanns en chans att höra vad som sades, bioljudaggregat till trots. Jag var beredd på att min bioupplevelse skulle bli speciell. Eleverna på gymnasiet hade varit triggade hela veckan, med planer på att hyra egna biosalonger, för att ingen skulle få förstöra deras möte med Edward/Jacob etc. Så jag blev inte särskilt upprörd över biobesöket, snarast fascinerad.

Filmen New Moon? Jo, jag tyckte om. Den motsvarade förväntningarna av romantisk college-film med skruv. Jag tycker rollbesättningen är bra, och eftersom jag tycker När Jag Hör Din Röst, som boken heter på svenska, är delvis lite långsam, gjorde den sig nästan bättre som film.

Jag vill ha fler män i bar överkropp!

I natt har New Moon biopremiär i Sverige. Hysterin är större än någonsin. Jag vet inte riktigt, men jag gillar på något sätt hysterier. Jag tycker det är likvärdigt med att ha ett passionerat intresse eller hobby. Eller vad säger jag, det är ju klart att Twilight är ett intresse! Precis som Harry Potter. Harry Potter är ju faktiskt ett universitetsämne nu för tiden, så man ska passa sig för att skaka på huvudet åt liknande fenomen. För när något blir ett fenomen, då blir det även värt att forska i. Varför älskar så många Twilight? Skulle vara urkul att skriva en avhandling om. Det säger verkligen något om vår kultur och vårt samhälle.

Men det var ju inte det här jag skulle skriva om! Jag skulle ju skriva om män i bar överkropp för sjutton!

Jo. Twilight har blivit anklagad för att befästa föråldrade könsmönster, och ptja, inte vet jag, inte mer än annan romantisk Hollywood-komedi skulle jag vilja påstå. Är det inte egentligen lite roligt att det är Edward som vill vänta med sex tills de är gifta och Bella som blir frustrerad? Är det inte lite kul att det är töntiga, buttra, klumpiga (visserligen vacker som en dag) Bella som lyckas snärja skolans mest populära kille?

Och en hel massa ögongodis har man ju att kika på i filmen. Varvulvarna är trötta på att ha sönder sina skjortor så därför går de alltid runt med bar överkropp när de är människor. Mums! Man kan visserligen fråga sig om det här är rätta vägen att gå mot jämställdhet, men eftersom det går så jädrans långsamt så jag tycker ändå att det här är en av vägarna. Så mycket urringade tjejlinnen och wet t-shirt-contests som vi har sett i våra liv så är det härligt med uppenbart riktad tjejdregel. Mer sånt! Ska män få dregla, ska kvinnor få dregla. Jämställt och bra.

Men huruvida filmen har kvaliteter eller ej återstår att se, men äh, jag gillade första, jag tror inte jag blir besviken.

/Sara Lind

Det blåser en vind... En ilande vind.

Har ni känt att det är något särskilt i luften de senaste dagarna? Och då menar jag inte att snön yr, utan något annat, något knappt förnimbart. Jag har plötsligt lokaliserat vad det är. Det är hysteria.

Jag talar såklart om vampyrer. Alla talar om det, vi lever oss in i det, vi bloggar om det. Vi nästan (men bara nästan) tjatar om det. Börjar bli odrägliga. Det började med så oskyldigt med att det ryktades om att Låt den rätte komma in skulle filmatiseras. Resultatet blev subtilt och allvarsamt, tvärtemot vad som har premiär på bio igår. En svulstig, romantisk, trånande historia om komplicerad kärlek. Den är på allas läppar, Twilight. Idag har jag fått fem frågor från storögda besökare som undrar var var var är böckerna! Var gömmer ni Edward?! Och jag svarar dem sanningenligt; Edward är upptagen. Utlånad och läses under månskenet. Ni kan få reservera honom om ni vill. Men oftast vill de ha honom på en gång.

Jag känner vibbar från Harry Potters storhetstid. Hysteri har inte med ålder att göra, det kan jag garantera, jag köade själv för sista Harry Potter-boken till klockan halv fyra på natten utanför Science Fiction-bokhandeln i Gamla stan. Jag avgudade Harry Potter. Gör det fortfarande, men inte lika intensivt. Men jag tittar ofta på mina fina guldbokstävsberikade böcker i hyllan. Jag skulle inte ha något emot att bli lika fascinerad igen. Kan Edward charma mig? Kanske. Jag ska fundera på saken.

I nattens mörker

På sistone har det blivit väldigt populärt med vampyrer. Det skrivs böcker och det görs filmer som aldrig förr. Alla verkar ha fått upp ögonen för dem. Varulvarna lockar kanske inte en lika stor publik som vampyrerna, men även de blir mer uppmärksammade än vanligt. Jag vet inte vad du har för åsikter om det, men jag tror att det beror mycket på en viss bok som många nog tänker på när man hör något om vampyrer. Kan du gissa vilken bok? Just det. Twilight. Eller, som den översatts från engelskan, boken ”Om jag kunde drömma”, tillsammans med sina uppföljare. Har du läst boken så vet du förmodligen vad jag menar när jag säger att det är väldigt svårt att slita sig ifrån den och man önskar att den aldrig ska ta slut. Själv är jag helt såld på boken, och jag vet inte någon som har läst boken och som inte tycker att den är bra. Har du inte läst den, så tycker jag absolut att du borde det! Det är en väldigt annorlunda bok om man tänker på vad man är van vid att höra om vampyrer. Här finns allt – skräck, humor, vänskap, kärlek. Jag kan avslöja att det även kommer varulvar med i historien, redan i bok 2, som heter ”När jag hör din röst”.

Böckerna handlar om Bella, en helt vanlig, fullt mänsklig tjej, som blir kär i Edward, en vampyr. Detta är början på en otroligt vacker kärlekshistoria, t.o.m. den vackraste jag någonsin har läst. Stephenie Meyer, författaren, skriver väldigt fängslande om omöjlig kärlek och konsekvenserna det får om man låter känslorna styra. Boken har även blivit film, och nästa vecka har den premiär (vilken jag självklart ska gå på). Men nu är det nog pratat om den boken (för den här gången).

Tycker du om att läsa om vampyrer och varulvar? Eller du kanske tycker att de är läskiga, men vill ändå läsa om dem? Då kan de här böckerna vara något för dig! Här finner du allt från goda vampyrer till varulvar som önskar att de vore vanliga människor. Alltså inte bara den gamla vanliga skräcken som brukar finnas med när man nämner orden vampyr och varulv. Men jag har även letat upp de traditionella skräckhistorierna, så här finns något för alla.

Legenden om Darren Shan
En vampyrs bekännelse av Anne Rice
Dracula av Bram Stoker
Vampyr av Rebecca Brander
Varulv av Tormod Haugen
Varulvar, vampyrer & andra läskiga varelser av Nicolas Jacquemot
Greve Draculas hemliga dagböcker av Roderick Anscombe

Jag hoppas att ni hittar några böcker som ni gillar.
/ Olivia, praoelev i Viksjö

Det finns en vampyr för alla...

I dessa dagar finns visst inget som är så hett som vampyrer. Och med risk för att vara tjatig och kanske även en smula patetisk formulerar jag så här på kvällskvisten dagens tredje vampyrinlägg. Inspirationen till detta kommer från min 7-åriga dotters godnattsaga. Hon älskar rysligheter som vampyrer, mumier och häxor och vill gärna att vi läser böcker som får kalla kårar att krypa längs ryggraden. Inget hon har ärvt från sin mor kan jag intyga. Det värsta jag vet är att bli skrämd. Men ikväll har jag valt en godnattsaga som håller rysligheterna på en lite lagom läskig nivå. Vi läser nämligen Ordvampyren. Bokhandlarsonen och tillika bokhataren Odilon blir biten av en gammal vampyr vid namn Drakubok. Det märkliga namnet kommer sig av att gamla Drakubok drabbats av en mystisk leversjukdom på gamla da'r och är därför för resten av sitt liv tvungen att dricka bläck från böcker istället för människoblod. Efter bettet är Odilon som fast i böckernas värld och medelst ett sugrör sörplar han i sig det ena halsbrytande äventyret efter det andra. I uppföljaren Sugrör för två känner sig Odilon lite ensam i sitt bläckdrickande och bollar lite fram och tillbaka kring möjligheten att sätta tänderna i sin söta klasskamrat Carmilla. Böckerna är riktiga mysrysare som är toppen att läsa högt för 6-7-åringar eller att läsa själv när man är 8,9 eller 10 år.

Så här lite senare på kvällen ska jag fortsätta med min egen vampyrbok; Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer. En oerhört sinnlig, romatisk berättelse om den tonåriga Isabellas något komplicerade kärlek och attraktion till vampyren Edward. Om jag kunde drömma är första delen i en trilogi och jag lovar att återkomma med mer uttömmande reflektioner när jag har läst hela serien.

Ännu mer vampyrer!

Jag visste att jag inte skulle ha hållt så länge på mitt vampyrinlägg! Jag visste det! Nu får jag komma här som en sekundär vampyr-skribent och skämma ögonen ur mig. Nåväl. Det finns väl alltid fler än ett perspektiv på vampyrer, dessa hiskeligt facinerande fantasifoster.

Vampyrer är inne. Det har nog inte undgått en själ (liten ordvits, vampyrer har ju ingen själ). Vi ser sofistikerade vampyrer i tv-serien True Blood, som lever som vanliga människor och dricker sitt syntetiska blod, men alltid på gränsen till vad som är moraliskt och lageligen tillåtet. Vi ser Alexander Skarsgård som en vikingavampyr, vi kommer till och få en svensk replik serverad i senare avsnitt! I USA i somras såg jag åtskilliga exemplar av den här häftiga reklamaffischen, ett tag funderade jag på om det var reklam för en ny blodig läsk eller liknande. Jag gillar att bli lite lurad!

Och de fantastiska recensionerna som har getts till filmatiseringen av boken "Låt den rätte komma in"! Jag plöjde alla John Ajvide Lindqvists böcker efter jag hade snubblat över Låt den rätte komma in. Den senaste Människohamn är dock på tur i min läsdagbok. Apropå vampyrer så får ni absolut inte missa att Jakobsbergs bibliotek förvandlas till ett skräckbibliotek på fredag den 31 oktober! Jag kommer nog ha anledning att återkomma till detta under veckan. Men scary blir det. Dock får vi bekämpa dagsljuset som strömmar in i bibblan.

Vampyrer!

Det ligger i luften... Någon kommer snart skriva ett inlägg om Låt den rätte komma in som hade premiär i helgen. Jag försöker vara först!
Är fullkomligt medveten att jag inte är ensam om att hysa en skräckblandad förtjusning över John Ajvide Lindqvists böcker. Hoppade över Stephen King-fasen i tonåren, och kanske kompenserar jag den nu med svensk skräck i bästa klass?

Blackeberg. 80-tal. Snor rinner nerför läppen och snön knarrar under snowjoggingarna. Du är ensam och mobbad. Du vill hämnas. Plötsligt flyttar en egendomlig flicka in i grannlägenheten. Hon har aldrig jacka på sig för hon har glömt bort hur man fryser. Hennes vita hud lyser mot det svarta håret. Hon vill vara din vän.
Aldrig förr har blödande ögon och sönderfrätta ansikten skildrats vackrare i svensk film! Fotot är magiskt och de två unga huvudrollsinnehavarna gör ett briljant jobb.

Boken, som filmen är baserad på, drabbade mig hårt när jag läste den. Den finns självklart att låna på bibblan!

Har du inte fått nog av vampyrer? Läs Stephanie Meyers Om jag kunde drömma (varning för 50-talsdoftade könsmönster!) eller kolla in teveserien True Blood.