New Moon, insiderrapport

Törs jag skriva ännu mer om Edward Cullen?

Då min flickväns lillasyster i veckor förklarat att detta är dagen då ingenting får gå fel. Då vi fick tag i biljetter för att kunna se den under premiärdagen. Då det är väl värt ett inlägg, och jag måste få ut det, eftersom det bubblar inuti mig tänker jag berätta om Edward Cullen. Och del två i Twilight-sagan, New Moon. Om jag sa Twilight två så skulle jag få varma fiskar och grillas över sakta eld, fick jag minsann veta, så… New Moon, here we go.

Gick alltså på bio. När vi gick in för att hämta ut biljetterna stod en flicka och kramade helkroppskartongbilden av Edward. Okej? När vi så lämnade foajen för den dunkla biosalongen sa biljettklipparmannen att jag var man nummer sju. Det var en stor biograf med balkong. Undrar om filmen appellerar någon speciell målgrupp?

Långt fram hade vi våra platser, så jag såg inte så bra hur det såg ut bakåt, men det verkade vara fullt ut till sista sidplatsen längst fram. Jag försökte snurra och såg att flera bar t-shirts som hävdade att de ingick i Team Edward eller i Team Jacob. Tänk att få ett eget team…

Sedan mörknade det i salongen. Bioduken började spela upp… ett illtjut, likt journalfilmer jag sett om när Beatles kom till stan, från hundratals tonårsstrupar… till en trailer på Snabba Cash. Miramax (eller nåt sånt) presenterar… nytt illtjut. New Moon. Illtjut. Första scenen. Gammal tant i skogsbryn. Litet illtjut. Edward Cullen i ultrarapid på en äng – illtjutens illtjut. Flickan intill mig börjar gråta! Sedan, och då ber jag att få hänvisa till Saras blogg från förra veckan, dök varulvarna/de baröverkroppade jättemännen upp. Ja, ni förstår. Det lugnade ner sig emellanåt, men tidvis fick man lita till undertexterna, eftersom det inte fanns en chans att höra vad som sades, bioljudaggregat till trots. Jag var beredd på att min bioupplevelse skulle bli speciell. Eleverna på gymnasiet hade varit triggade hela veckan, med planer på att hyra egna biosalonger, för att ingen skulle få förstöra deras möte med Edward/Jacob etc. Så jag blev inte särskilt upprörd över biobesöket, snarast fascinerad.

Filmen New Moon? Jo, jag tyckte om. Den motsvarade förväntningarna av romantisk college-film med skruv. Jag tycker rollbesättningen är bra, och eftersom jag tycker När Jag Hör Din Röst, som boken heter på svenska, är delvis lite långsam, gjorde den sig nästan bättre som film.

Jag vill ha fler män i bar överkropp!

I natt har New Moon biopremiär i Sverige. Hysterin är större än någonsin. Jag vet inte riktigt, men jag gillar på något sätt hysterier. Jag tycker det är likvärdigt med att ha ett passionerat intresse eller hobby. Eller vad säger jag, det är ju klart att Twilight är ett intresse! Precis som Harry Potter. Harry Potter är ju faktiskt ett universitetsämne nu för tiden, så man ska passa sig för att skaka på huvudet åt liknande fenomen. För när något blir ett fenomen, då blir det även värt att forska i. Varför älskar så många Twilight? Skulle vara urkul att skriva en avhandling om. Det säger verkligen något om vår kultur och vårt samhälle.

Men det var ju inte det här jag skulle skriva om! Jag skulle ju skriva om män i bar överkropp för sjutton!

Jo. Twilight har blivit anklagad för att befästa föråldrade könsmönster, och ptja, inte vet jag, inte mer än annan romantisk Hollywood-komedi skulle jag vilja påstå. Är det inte egentligen lite roligt att det är Edward som vill vänta med sex tills de är gifta och Bella som blir frustrerad? Är det inte lite kul att det är töntiga, buttra, klumpiga (visserligen vacker som en dag) Bella som lyckas snärja skolans mest populära kille?

Och en hel massa ögongodis har man ju att kika på i filmen. Varvulvarna är trötta på att ha sönder sina skjortor så därför går de alltid runt med bar överkropp när de är människor. Mums! Man kan visserligen fråga sig om det här är rätta vägen att gå mot jämställdhet, men eftersom det går så jädrans långsamt så jag tycker ändå att det här är en av vägarna. Så mycket urringade tjejlinnen och wet t-shirt-contests som vi har sett i våra liv så är det härligt med uppenbart riktad tjejdregel. Mer sånt! Ska män få dregla, ska kvinnor få dregla. Jämställt och bra.

Men huruvida filmen har kvaliteter eller ej återstår att se, men äh, jag gillade första, jag tror inte jag blir besviken.

/Sara Lind

Vem är det egentligen som skymmer kulturen?!

En bibliotekarie på Skarpnäcks bibliotek skriver i senaste Biblioteksbladet (läs på s.29 i pdf-format här) att hysterin över boken Twilight av Stephenie Meyer är närapå kulturskymning. Eller snarare, han kritiserar biblioteken som uppmärksammar böckerna på sina Twilightnights, evengemang som har varit mäkta populära överallt i hela Stockholm. Där talar man om böckerna, jämför filmen och boken, analyserar könsroller och har en aktiv diskussion med alla deltagare. För deltagarna är MÅNGA, varje Twilightnight har väl hittills dragit ungefär 40 tonåringar, en målgrupp som kan vara svår för biblioteken att nå ibland. Därtill har det oftast varit ungefär 40 reservanmälningar.

Bibliotekarien menar att man borde lyfta fram den smala kulturen, den som inte får plats i dagens allt mer likriktade kulturutbud, men det ena utesluter väl inte det andra? Inget får utesluta något annat, varken kulturellt eller socialt, allt och alla måste vara välkomna.

Man rynkade på näsan kring populariteten runt Harry Potter i början också. Nu verkar Meyer ha gått om försäljningen av självaste Harry Potter. Jag har läst alla Harry Potter och älskat, älskat, älskat. Jag har våndats, vridit mig i plågor, skrattat nervöst, varit uppe mitt i natten för att köa till sista boken, haft sista boken som handbagage på min tågluff förra sommaren vilket bidrog till mängder av konversationer med främlingar; "DOES HE DIE!? Or, no, please don't tell me". Jag har börjat på första Meyer, tänker läsa klart innan jag ger ett utlåtande.

Det är trots allt inte kvalitén som alltid är det viktigaste. Jag har läst så mycket skräp som ung, om ni visste hur många underliga hästböcker det finns, och jag slukade allt, precis allt! Det blev människa av mig ändå. Medan jag slukade böcker, så råkade annat följa med med hull och hår; det finns ju bra hästböcker också! Samtidigt gav denna slukarperiod mersmak, och kanske har jag dragit lärdom av att inte alltid döma hästen efter håren. Jag undrar om bibliotekarien i Skarpnäck har läst Meyers böcker. Åh vad jag undrar. Har han dömt vampyren efter den glittrande hyn?

Läs gärna SvD från 9 mars där man kan läsa om bibliotekarien Sofia Gydemos syn på Twilightnights. Läs DN här om bibliotekarien Taru Leinos tankar om Twilightnights.

Och kolla på Sollentuna bibliotek, de ska ha Twilight-maraton när nya boken släpps imorgon natt! Häftigt, modernt och übercoolt.