Bok och bebis - igen

Jag erkänner - jag har varit en skeptiker när det kommer till små barn och läsning. Och då menar jag inte de tre-, fyraåringar som har tålamod att lyssna på en hel saga från början till slut och kanske till och med tycka att det är roligt och spännande. Utan de riktigt små - bebisarna - som ännu inte har ett eget (tal)språk.

Nåväl, vändningen från skeptiker till ivrig förespråkare kom för ett par år sedan då jag under min utbildning praktiserade på ett bibliotek i Paris. Jag fick den briljanta idén att sprida läsningens glädjeverkningar även utanför bibliotekets väggar genom sagostunder på två förskolor i kvarteret. På den ena förskolan blev jag tillfrågad att även ta med böcker till de allra minsta. För er som inte känner till villkoren för föräldraledighet i Frankrike så kan jag tala om att "de allra minsta" på förskolorna är väldigt små. Utan erfarenhet av så små barn, kände jag mig plötsligt som en liten knatte och inte alls den coola student som jag ville utge mig för att vara. Men, som sagt, friskt vågat...

Så... veckan därpå - en kasse med böcker och en massa nervositet, men också förväntan och nyfikenhet. Vi träffades - bebisarna, böckerna och jag. Och de tyckte om det! Det var ju inte fråga om några regelrätta sagostunder, utan mer ett tillfälle för bebisarna att bekanta sig med böckerna. De tittade, lyssnade, stoppade i munnen, kröp över mig och böckerna och vissa gav sig till och med på att bläddra. Jag förbluffades över den spontana nyfikenhet som de visade böckerna. Efter ett par veckors återkommande "sagostunder" började några av bebisarna självmant att krypa bort till avdelningens läshörna så fort jag klev in genom dörren. Och vecka efter vecka förbyttes min skepticism mot lycka och förundran. Det var helt igenom en fantastisk upplevelse att gå på upptäcksfärd i språket tillsammans med alla de barn (även de lite större) som jag mötte under denna tid. För dem att tillägna sig ett språk som ännu inte helt och hållet var deras eget och för mig att utvecklas i ett språk som inte är mitt modersmål. Jag menar, var skulle jag annars ha lärt mig franskans ord för silkesapa, ouistiti, som fortfarande är mitt mest melodiska ord på franska.

På torsdag nästa vecka är det dags för premiären av "Bok & bebis" på Viksjö bibliotek (denna gång på svenska förstås) och jag skulle vilja uppmana alla skeptiska föräldrar till barn under ett år att komma hit och låta sig övertygas!