Ett litet hål i mörkret

Så här veckan efter Alla helgons dag, då många av oss gjort besök på kyrkogårdarna och kanske tänkt lite extra på nära och kära som gått bort, tänkte jag tipsa om Ingrid Olssons bok Ett litet hål i mörkret. Kanske borde jag skrivit om den redan förra veckan, men den känns ändå aktuell då ämnet döden är något som kan ha kommit upp under helgen och denna bok behandlar ämnet på ett fint sätt tycker jag.

Det blir ljust när man dör.
Jag har läst det någonstans.
Att den som dör liksom går in i en tunnel.
Sen blir det väl mörkt. För alltid på nåt sätt.

Men det är inte sjuttonåriga Calle som dör. Det är alla andra… pappa, farfar och den där fågeln på skolans tak. När farmor åker in på sjukhus stannar livet upp och det blir mörkt. Tunneln till ljuset blir titthålet i dörren där han kan kika på grannflickan med den röda halsduken. Hon symboliserar hoppet i Calles liv under den här svåra perioden. Ett litet hål i mörkret. Men ska han orka och våga kontakta henne?

Calle bär runt på sin kamera och har ett öga för detaljer. Han registrerar allt men det reflekteras egentligen inte över det. Vi får själva läsa in vad som händer inom honom. Ingrid Olsson låter oss i korta stycken se små ögonblick utifrån. Formatet öppnar upp för egna tankar. Författarinnan gör ämnet döden tillgängligt och verkligt för unga. Texten är lättläst men ämnet är tungt. Att boken förra året nominerades till Augustpriset förvånar inte.