Törs jag skriva ännu mer om Edward Cullen?Då min flickväns lillasyster i veckor förklarat att detta är dagen då ingenting får gå fel. Då vi fick tag i biljetter för att kunna se den under premiärdagen. Då det är väl värt ett inlägg, och jag måste få ut det, eftersom det bubblar inuti mig tänker jag berätta om Edward Cullen. Och del två i Twilight-sagan, New Moon. Om jag sa Twilight två så skulle jag få varma fiskar och grillas över sakta eld, fick jag minsann veta, så… New Moon, here we go.
Gick alltså på bio. När vi gick in för att hämta ut biljetterna stod en flicka och kramade helkroppskartongbilden av Edward. Okej? När vi så lämnade foajen för den dunkla biosalongen sa biljettklipparmannen att jag var man nummer sju. Det var en stor biograf med balkong. Undrar om filmen appellerar någon speciell målgrupp?
Långt fram hade vi våra platser, så jag såg inte så bra hur det såg ut bakåt, men det verkade vara fullt ut till sista sidplatsen längst fram. Jag försökte snurra och såg att flera bar t-shirts som hävdade att de ingick i Team Edward eller i Team Jacob. Tänk att få ett eget team…
Sedan mörknade det i salongen. Bioduken började spela upp… ett illtjut, likt journalfilmer jag sett om när Beatles kom till stan, från hundratals tonårsstrupar… till en trailer på Snabba Cash. Miramax (eller nåt sånt) presenterar… nytt illtjut. New Moon. Illtjut. Första scenen. Gammal tant i skogsbryn. Litet illtjut. Edward Cullen i ultrarapid på en äng – illtjutens illtjut. Flickan intill mig börjar gråta! Sedan, och då ber jag att få hänvisa till Saras blogg från förra veckan, dök varulvarna/de baröverkroppade jättemännen upp. Ja, ni förstår. Det lugnade ner sig emellanåt, men tidvis fick man lita till undertexterna, eftersom det inte fanns en chans att höra vad som sades, bioljudaggregat till trots. Jag var beredd på att min bioupplevelse skulle bli speciell. Eleverna på gymnasiet hade varit triggade hela veckan, med planer på att hyra egna biosalonger, för att ingen skulle få förstöra deras möte med Edward/Jacob etc. Så jag blev inte särskilt upprörd över biobesöket, snarast fascinerad.
Filmen New Moon? Jo, jag tyckte om. Den motsvarade förväntningarna av romantisk college-film med skruv. Jag tycker rollbesättningen är bra, och eftersom jag tycker När Jag Hör Din Röst, som boken heter på svenska, är delvis lite långsam, gjorde den sig nästan bättre som film.
Inlägg
7 kommentarer:
Åh! Nu är jag ännu mer pepp!
jättefint inlägg! och roligt!
när jag såg filmen var det bara lite skrik. Hade förväntat mig mer. Obs jag själv skrek inte bara fnissade lite.
Hej! Här kommer ett bra boktips till dig och din biokompis och andra som fascineras av vampyrer:
HANDBOK FÖR FÖR ALLA VAMPYRENTUSIASTER (ÖVER 11 ÅR)!
En vampyr har ingen skugga, ingen spegelbild , ingen själ.
En vampyr måste ha blod för att inte dö och en inbjudan för att kunna beträda ett bostadshus
Detta och mycket, mycket annat får vi lära oss i
ODÖD, BLEK OCH HUNGRIG – VAMPYREN I BOK OCH FILM
som är en förträffligt intressant bok från BTJ förlag, författad av den vampyrkunnige Hoforsbibliotekarien Nils Ahnland. Nils tillägger att när man har lärt sig alla vampyrregler (ända från Draculas tid), så upptäcker man att de flesta vampyrer bryter mot dem. Det enda som är giltigt för samtliga vampyrer i alla tider är – blodtörsten ….
Så är det med Brad Stokers Dracula, Anne Rices Lestat, John Ajvide Lindqvists Eli, Stehanie Meyers Edward, vampyren i tv-serien True blood och alla de andra. (Få vampyrer är svenska.)
När Nils Ahnland berättar om Stephanie Meyers parodiska prydhet i Twilights enda sängkammarscen (efter det att författaren har bäddat för den i hela kvartetten) är han också jätterolig.
Den vampyrbok som verkar vara Nils Ahnlands favorit (och också är min favorit) är ”Låt den rätte komma in” av Sveriges gothkung John Ajvide Lindqvist.
Hoppas att alla vampyrfantaster lånar eller köper ODÖD, BLEK OCH HUNGRIG. Betänk att Nils Ahnlands sista mening i hans oumbärliga handbok är ett löfte: ”If you want blood, you´ve got it”.
Glöm inte vitlöken!
Tips fråm en en bibliotekarie från Umeå = lena kjersén edman
Tack Lena! Jag har varit beväpnad med vigvatten och riskorn, vitlök och vässat trä sedan barnsben, och har gång efter annan märkt att de tenderar att bryta mot reglerna, de rackarns blodsugarna. Men aldrig så mycket som nu! Det är aldrig fel att bli påmind om att de väntar på oss därute, antingen för att äta upp oss eller bli hjälplöst förälskade i oss. Jag är på min vakt.
Hej! Försvann mitt senaste inlägg? Eller tyckte du att min associativa övergång från vampyrer till zombier var missuppfattning av ämnet?
Lene K E
Hmm, några zombieövergångskommentarer har vi inte fått..... /Sara
Undrar i vilket magiskt kaninhål mitt förra inlägg försvann....
Det var långt och en smula osammanhämgande men jag drog där
en skör tråd från de mormonska vegetarian-vampyrerna till Ajvide Lindqvists icke-vegetarian-vampyrer
till samma författares, Gothkonungens, zombier
till
Selma Lagerlöfs, Gothdrottningens, zombieliknande människor i
KÖRKARLEN.
Och så utfärdade jag en varning tll bibliotekspersonalen i Järfälla att ifall ni gömmer era ex av "Körkarlen" i ett mörkt magasin,
då .....
LKE
Skicka en kommentar