Tvärsöver

På gymnasiebiblioteket skyltar vi varje fredag nya böcker. Två bord precis vid entrén får agera godisbord med trycksvärterykande nyheter. Där står de nya ihopträngda, skallrande och skälvande av berättelser som de ännu inte berättat för någon endaste enda besökare. Mittemot lånedisken – precis tvärsöver här, om ni vänder på er – just så, precis där ja, står de och hoppar på stället, fulla av ord. Kloka, spännande, roliga, vackra och grymma.

Och här sitter jag. Varje vecka flörtar nya böcker med mig, och denna veckan är det lite extra jobbigt. För mittemot mig sitter Scott Westerfelds De Rätta – en framtidsroman om vådan med att inte vara vacker. Bredvid den står Margaret Atwoods pastella efter katastrofen-roman. Där kikar fortsättningen på Hungerspelen av Suzanne Collins fram och intill den erbjöds jag av Nahguib Mahfouz att besöka Kairos Middaq-gränd. På andra bordet står H.P Lovecrafts Vid Vansinnets Berg, för den som vill uppleva saker som är lite utöver det vanliga, åt det hemska hållet, och sedan en bok som jag inte vill läsa. Men efter den står där Desirada av Maryse Condé. Och sådär fortsätter det.

Men jag måste hålla mina händer borta. Dels har jag redan en personlig att-läsa-lista som sträcker sig härifrån till Södertälje, sedan har jag verkligen inte förstatjing på dem. Speciellt inte när gymnasiebiblioteket minsann har stammisar som skuttar fram, glada i hågen och förkunnar att:
- Snart är det fredag (nu är det då inte snart fredag, men när de säger det, så är det snart fredag).
- Jag vet (svarar jag då). Visst är det skönt?
- Nejnej, inte för helgen. För att då sätter ni upp nya böcker!

Det har de listat ut. Så jag får gott sitta här på min sida lånedisken och sucka, drägla lite och tänka, att böckerna finns ju kvar.