Utsidan räknas

För längesedan skrev jag ett inlägg om boktitlar som tilltalar, talar för sig själva och lockar till läsning.

Minst lika spännande är det med bokomslag. Visst kan det vara omslaget som avgör när man går och botaniserar på biblioteket utan att veta vad man letar efter? En ständigt pågående diskussion på biblioteken är hur man säljer in en fantastisk bok som har en tråkig framsida, särskilt till barn och ungdomar.

Jag fascineras också av hur olika det kan bli i olika länder.
Ta de här tre olika utgåvorna av Presidentens hustru/American wife. Den svenska utgåvan är urläcker, den brittiska med cykeln är också tilltalande, men den amerikanska med bruden?
Hur tänkte förlaget, det undrar jag.

Ett sådant utseende hade antagligen inte gått hem i Sverige, men vill man ha den på engelska finns ju risken att det är just den utgåvan man hittar. Den vi har på biblioteket ser ut just så, det är trist för då har jag inte alls lust att tipsa om en annars mycket läsvärd bok.

Det finns fler än jag som reagerar över utgåvorna i olika länder. Kajsa Ingemarssons bok Bara vanligt vatten kom nyligen ut på finska och hon var inte alls nöjd med omslaget, vare sig på den eller på Lyckans hjul. Det kan man läsa om på hennes blogg. Däremot verkar hon, liksom de som kommenterat inlägget, gilla de tyska omslagen, som är alldeles för romantiska för min smak.

På Kajsas blogg under "Mina böcker" kan man titta på olika utgåvor av hennes andra böcker. De svenska har nästan genomgående en eller flera kvinnor på framsidan. Inte vet jag vad det betyder, men visst är det lite spännande? Jag misstänker att de ska påminna om varandra så att man ska känna igen en bok av en författare man tycker om. Det stämmer definitivt om de två senaste av de tyska utgåvorna och det går definitvt att applicera på andra författare.

Missa inte heller den polska utgåvan av Små citroner gula. Igen måste jag fråga, hur tänkte förlaget här?