Ett deckarminne är från en julnatt 1991 när jag sittandes vid köksbordet läste hela Mördare utan ansikte av Henning Mankell. Den grep mig så till den grad att jag inte ens tog mig tid att resa mig och leta upp en skönare läsplats! Boken hade fått årets pris för Bästa deckare och så här efteråt verkar det som om jag var helt överens...även om det kanske var den enda deckare jag läste det året! Det är den första boken om kommissarie Wallander och allt var nytt, fräscht och omanipulerat!
/Karin Hed
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar