Jag har ju tidigare bloggat om hur mycket jag gillar att Jane Austens klassiker har demolerats genom nytolkningar såsom Pride & Prejudice & Zombies och nu senast Sense & Sensibility & Sea Monsters. Inte bara är det roligt att originalromanerna får ett uppsving hos den yngre läsekretsen, utan nytolkningar är ju givetvis även en form av samhällskritik. Om ni såg Skräckministeriet på SVT för ett par veckor sen så såg ni kanske att zombies har sina glansdagar när världen är lite på sne. Människor behöver ge "apokalypsen" ett ansikte, och zombies är ett tacksamt val - kanske för att vi själva ofrivilligt identifierar oss med zombies (gå upp, gå till jobbet, gå hem, äta, sova) och rädslan för att dö...Jag har precis läst klart Mansfield Park. Det sägs att det var Jane Austens egen favoritroman. Jag är lite.. konfunderad. Huvudpersonen Fanny Price har anklagats för att vara en av romanhistoriens tråkigaste karaktärer - och jag är beredd att hålla med. Hon är moraliskt oantastlig, god, uppoffrande, söt, har alltid rätt och med ett blygt sätt. Sinnebilden av "madonnan" (i oppostion till "horan" - alltså hennes kusin Maria som rymmer med en sliskig karl). Men det är ju Fanny Prices karaktär som gör romanen så pass obehaglig. Hon uppfostras i baronfamiljen till "den perfekta kvinnan och hustrun", och är för blyg för att någonsin ifrågasätta. Det enda hon vägrar utföra är att gifta sig utan kärlek - något som hon i slutändan får extra mycket cred för, och gör att hon får gifta sig med tråkkusinen Edmund. Det finns en aktualitet i denna förveckling - uppfostran av kvinnan påminner om vad vi ser idag hos exempelvis Louise Hallins barnuppfostransråd ("Mammor är gjorda för att stå ut med barn mer än pappor - därför bör de vara hemma med barnen längre" o.s.v). Var behaglig och lydig och du finner din lycka, typ.
Vad Jane Austen står i frågan är ju svårt att avgöra. Men även om hon var en konservativ själ så finns det uppenbara ironiska och kritiska glimtar över kvinnans roll. Det märkar man ju genom att jämföra med hennes andra romanhjältinnor, slagfärdiga Elisabet och driftiga Emma till exempel. Fanny Price ("a funny price") är som en blek spegelbild av dessa.Jag tycker ändå att Mansfield Park var läsvärd, särskilt när man funderar över nytolkningsvärdet... Skulle man kunna slänga in lite maniacs där i grusvägskrokarna? Några mad monkeys i lövträdsallén?
Inlägg
