Kraxande kråkor kramar mitt hjärta

I förrgår läste jag en notis i Svenska Dagbladet som fångade mitt intresse. Forskare har upptäckt att kråkfåglar är mycket mer intelligenta är vad man tidigare trott. De kan till och med tillverka enklare verktyg för att komma åt svåråtkomlig mat! Det är ju på apornas nivå!

Givetvis är detta något jag alltid har vetat. Nä, kanske inte alltid, men när jag som 10-åring började med det intensiva sökande efter fågelungar som hade ramlat ur sina bon, hittade jag en dunig kajunge som fastnat i en ventilationstrumma och ett räddhågset icke-flygfärdigt kråkbarn på skolgården. Flax och Åke. Mina sötisar. De blev verkligen husdjur, familjemedlemmar. Kajan Flax var lite mindre självständig än kråkan Åke och tydde sig lite för mycket till oss människor. Kråkan Åke växte upp, lärde sig flyga med hjälp av mina kast upp i luften, och var väldigt tillgiven. Men efter ett par månader blev han rebellisk tonåring, tyckte inte lika mycket om kli i nacken och flög iväg och var borta dagar i sträck. Orolig hönsmamma satt kvar hemma. Sen accepterade jag att jag hade lyckats uppfostra ett fågelbarn till en självständig fågel, och var rätt nöjd med mig själv.

Kråkor är bland de finaste djuren jag vet. De är respektingivande stora, har kloka ögon, härligt olycksbådande krax... Jag minns alla de små detaljerna, hur Åke sov med huvudet under vingen - på ett ben, hur han tyckte att ögon var väldigt intressanta, hur gott han luktade (svagt av såpa), hur han gillade att bada, hur han gapade när det var varmt, vilken vacker tunga han hade, hur söt han var när han ville ha mat (ynklig, ruggig och bäbisviftande med vingarna)...

Jag tror det är fler än jag som har insett kråkornas storhet. Ingen annan fågel är så vanlig i litteraturen som just kråkan. Den mest känd kråkan är nog Mamma Mus kråka. Även den fräcka kråkan i Ulf Nilssons bilderbok är en av mina favoriter, fast den är så hemsk.

En ganska nyligen utkommen triologi är Stormen, Farsoten och Domen av Clem Martini. Jag har läst första delen, som jag tyckte rätt bra om. Kråkorna är förmänskligade och har rådslag, mobbning och relationsproblematik. När en storm plötsligt drabbar dem sätts de under mycket hård press. Och hur mycket kan man egentligen lita på människorna? Passar åldern 12 och uppåt.

Nästa kråkbok jag tänker läsa bara måste bli Frida Nilssons bok Kråkans otroliga liftarsemester. Känns väldigt bra nu när jag snart ska iväg på semester, samt att jag älskar kråkor.

Jag vill ha fleeer böcker om kråkor!