Graffiti rör alltid upp känslor hos människor. I Stockholm råder en hård form av nolltolerans, vilket i grova drag innebär att till och med själva stilen som förknippas med graffiti – estetiken – är förbjuden i stadens regi. Inga utställningar, stadsvandringar eller debatter där graffiti förekommer får alltså anordnas i stadens regi. Om ett privat företag vill beställa en graffitimålning blir det stopp om målningen syns från allmän plats.
Street art i form av exempelvis stickgraffiti, tankeväckande affischer och klistermärken ses ofta på med blida ögon, medan det man inte förstår, "det fula klottret", avskys av de allra flesta och utan vidare kallas vandalism. Här finns knappast några grader i helvetet – allt fult som vi inte förstår ska bort! Men den gulliga stickgraffitin kan gott sitta kvar...
Och eftersom det inte finns några lagliga alternativ tvingas graffitin till det snabba, "fula" och olagliga. Lusten att skapa tas sällan till vara på.
Att det alltid kommer att finnas olaglig graffiti är lika självklart som att det alltid kommer att finnas människor som inte håller hastighetsgränsen. Är det då vettigt att bemöta graffitin med den hårdaste formen av nolltolerans? Problemet är väl inte att människor har lust att skapa eller är intresserade av den här kulturen? Problemet är att det inte finns några lagliga alternativ, och att graffiti därmed alltid förknippas med kriminalitet.
Se på Berlin – där är graffitin en del av turistattraktionerna.
Att det finns lika många typer och stilar inom graffiti som det finns kulörer i ett färgspektra är det kanske inte många som tänker på. Här nedan kan man beskåda resultatet av några målares framfart där graffitin tar en annorlunda riktning.
När graffitimålares kreativitet får löpa fritt brukar det hända grejer! Ett exempel på det är den uppmärksammade filmen Metropia, den första svenska animerade storfilmen – rikligt omskriven i press världen över – där bl.a. Vincent Gallo och Juliette Lewis medverkar som röstskådespelare. Flera av filmskaparna är eller har varit graffitimålare, vilket märks i filmen...
Metropia anländer inom kort till Jakobsbergs filmställ.
Du som är intresserad av konstformen graffiti hittar böcker här.
Per Anderssons Medan Svensson åt plankstek är en av de bättre om man vill få en inblick i graffens hemliga värld.
skip to main |
skip to sidebar
onsdag 28 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi gillar Facebook!
Bibliotekets filmer
Bloggarkiv
-
▼
2010
(216)
-
▼
april
(13)
- När bibliotekarierna själv får välja: Sex eller st...
- Graffitin VS Nolltoleransen
- Om du gillade Hungerspelen
- Choklad? That is the question.
- Lucinda gästbloggar
- Lättläst hårdrock
- Världsbokdagen!
- Gammal kärlek…
- Clau-clau-Claudius
- Nyhetsmail för tv-spel
- Hjälp att hitta
- Nattfåk
- Finanskris, bilindustrin och när gamla sanningar s...
-
▼
april
(13)
Kontakta oss
Jakobsbergs bibliotek
08-580 291 59
Karta
Barkarby bibliotek
08-580 299 14
Karta
Kallhälls bibliotek
08-580 296 66
Karta
Viksjö bibliotek
08-580 297 30
Karta
Gymnasiebiblioteket
08-580 283 14
Kontakta oss via webben
Besök vår webbplats
Sök i vår katalog
Titta på vår YouTube-kanal
Lyssna på våra Spotify-listor
Gymnasiebibliotekets blogg
Bibliotekens öppettider
08-580 291 59
Karta
Barkarby bibliotek
08-580 299 14
Karta
Kallhälls bibliotek
08-580 296 66
Karta
Viksjö bibliotek
08-580 297 30
Karta
Gymnasiebiblioteket
08-580 283 14
Kontakta oss via webben
Besök vår webbplats
Sök i vår katalog
Titta på vår YouTube-kanal
Lyssna på våra Spotify-listor
Gymnasiebibliotekets blogg
Bibliotekens öppettider
2 kommentarer:
Ett alldeles nytt exempel på att den här konstarten inte förstås av alla: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/vardefull-konst-malades-over_4629443.svd
Perfekt exempel på hur knasig denna hårda nolltolerans är, detta märkliga "allt ska bort"-tänk.
Har lagt till just Banksy och hans utställning på Bristol Museum som videoklipp i mitt inlägg.
Skicka en kommentar