Den norska författaren Kjetil Johnsens långserie Tre har gäckat mitt öga från och till under våren. Inför ett bokprat på försommaren läste jag den första boken som jag tänkte skulle vara lämplig för en sjua som skulle besöka biblioteket. Jag har inte läst allt för mycket om böckerna innan och visste egentligen inte mer än att det skulle vara en kombination av spänning- och kärleksroman i ganska lättläst form. Sedan antog jag att varje bok skulle vara ett avslutat fall. Så är det inte. Serien är en enda sammanhängande historia och inleds med det ganska brutala mordet på en ung kvinna som likt Laura Palmer flyter i land - vacker, naken och inlindad i plast. De följande böckernas historia går sedan ut på att lista ut vem av tjejerna i ett oerhört sammansvetsat tjejgäng det är som har blivit mördad, samt vem det är som har gjort det. Ganska klassiskt deckarstuk med andra ord. Att bokserien heter just TRE kommer sig av att boken inleds med ett mord, sen backas vi TRE veckor tillbaka i tiden och börjar historien med upptakten till det som komma skall.
Det jag inte hade förväntat mig var att jag skulle bli totalt uppslukad av böckerna. Det är riktigt spännande, passionerat, fascinerande och nervkittlande. Den huvudsakliga intrigen utgår från de fyra mycket olika karaktärererna i tjejgänget och deras inbördes intriger, uppgörelser och sammanslutningar. Kjetil Johsen lyckas väl med att fånga tonårens "ups and downs", den första himlastormande förälskelsen, det desperata bekräftelsebehovet och de tvära kasten mellan hopp och förtvilan, lycka och misär. Som läsare slungas man tillbaka till sin tonårstid och känslan av att allt är på liv och död - förälskelse, skolan, vänskap, ensamhet, föräldrar och lärare.
Vi möter karaktärer som en vampig lärare som bjuder ut sig till de manliga eleverna, en fosterhemsplacerad bad boy som drömmer om att våga kärlek, bästa tjejkompisarna som upptäcker att de är obönhörligt attraherade av varandra, tjejen som aldrig får bekräftelse från sina föräldrar och istället viker ut sig på nätet och drömmaren som bara vågar tråna på avstånd medan bästisen kniper alla killar. Det är kärlek, sex, lögner och ond bråd död. Hur fel kan det bli?
Inlägg
2 kommentarer:
Jag blev bara arg efter att ha läst ut den första boken eftersom boken inte tog slut. Lurad!
Ungefär som när jag försökte mig på David Eddings. Kämpade mig igenom en hel(trist) bok och när den äntligen var slut var den inte alls det... det bara fortsatte in i nästa. Gillar inte sånt!
Tänk jag blev positivt överraskad när historien inte slutade med den första boken. Det ger ju intrigen en chans att verkligen få breda ut sig, samtidigt som böckerna fortsätter vara ganska små och inte så avskräckande till omfånget. Typiskt lock-knep för att få lite läsovilliga att fortsätta läsa...
Att du känner dig lurad av David Eddings förstår jag. Jag tog mig inte ens igenom första boken - sååå trälig.
Skicka en kommentar