Så inleder Kulturbutik sin annons för att locka oss till läsning i sommar. Och visst är det väl så – deckare är den typ av skönlitteratur som hånas mest av förståsigpåarna i kulturvärlden, men som lånas mest på biblioteken och finns högst upp på varenda topplista i bokbutikerna. Det är ingen nyhet.
Däremot funderar jag på hur reaktionen skulle bli om man skulle marknadsföra tv-spel på samma sätt? För nog är det väl fortfarande så att flertalet av oss föreställer sig att tv-spel är något som enbart barn och ungdomar håller på med, trots att medelåldern på spelare i Europa är 30+ och ökar? Och att alla tv-spel är våldsamma?
God of War III till PS3 är ett ypperligt exempel på när våld, mord, intriger och hat blir som allra bäst i spelform. Det är kvalitet in i minsta detalj och det är tveklöst ett av de bästa actionspelen någonsin. Det riktar sig knappast till barn.
(I Jakobsberg har vi åldersgränsen 16 år på vissa spel. Är man under 16 och ändå vill låna ett sådant vill vi att man har med sig en förälder vid utlånet.)
Carl-Michael Edenborg skrev förresten om deckargenren här. Naturligtvis väckte debattartikeln starka reaktioner när Edenborg skriver ”Deckarnas realism är en myt. Och skribenterna och förlagen jobbar hårt för att upprätthålla den.”
Måste man påpeka att tv-spelens realism är en myt? Ja, ibland måste man faktiskt det, hur märkligt det än må låta.
Och som ett litet PS hittade jag nedanstående filmklipp där Penn & Teller funderar kring spelvåld och dess påverkan på barn – i jämförelse med sport. Mycket tänkvärt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar