torsdag 12 augusti 2010

Poetiska kroppsvätskor

Bra böcker är en nödvändighet på resa.
Efter att ha suckat över Coelhos Alkemisten i två dagar, försökt lyssna på Slakthus5 under skumpiga, högljudda båtfärder och förfasat mig över diverse asiatiska flygplatsers bokshoppar, kom jag äntligen hem till Järfällas bokskatt : biblioteket.

Redan innan jag lämnade Sverige i oktober läste jag att Eli Levén skulle släppa en debutbok, och blev lite uppspelt över storyn som lät som något i min smak (könsförvirring, tonårsångest och annat upplyftande).
Lyckan när man vandrar runt på Jakobsbergs bibliotek första arbetsdagen och hittar den på Debutanthyllan av en slump!

Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats är en är en svart, prosalyrisk berättelse på nätta 150 sidor som man lätt läser ut på två pendeltågsresor.
Boken börjar med en beskrivning av helgonet, martyren och tillika gayikonen Sankt Sebastian som inom konsten ofta avbildas bunden vid ett träd, genomborrad av pilar. Huvudpersonen heter också Sebastian, men istället för pilar låter han sin kropp genomborras av okända mäns lemmar för att så småningom uppnå någon form av inre martyrstatus. Ur Sebastians sargade kropp ska Ellie resa sig. Ellie är en rakryggad sälflicka och representerar allt det som tonårige Sebastian vill, men inte kan vara.

Sebastian träffar så småningom mystiska Andreas och blir som besatt. Tillsammans rullar de runt i en erotisk, drogindränkt kärlekshistoria i Högdalen och andra namnlösa förorter, trots Andreas påstådda heterosexualitet.
Det är mycket känslor som inte vill känna rätt, eller som känner för mycket.
Jag kommer att tänka på Gunnar Ardelius, som ju också skrivit korta romaner om olyckliga ungdomar och kärlek. Men när Ardelius karaktärer sitter på kammaren och gråter över en kopp te och eventuellt lyssnar på The Smiths, flänger Levéns runt på Kolingsborg i ostadiga klackskor och med utsmetat läppstift i jakt på nästa kick, nästa äventyr. Det här är en historia som inte skyr det fula, pinsamma och äckliga, utan som omfamnar det mjukt och viskar att det är okej.

Inga kommentarer: