måndag 23 augusti 2010

Jag ser fram emot...

Två av mina absoluta favoritförfattare ger ut nya böcker! Och båda två har legat i träda i vad som tycks vara evigheter. Och bådas efternamn slutar på -ström. Jag ser det som ett gott omen. Allt blir så mycket mer spännande då...

Jag pratar om Magnus Dahlström och Claes Holmström.

Dahlström har rakt igenom hela sin relativt korta karriär skrivit på ett sätt som passar mig perfekt. I någon tidigare bloggtext skrev jag om obehag, och denne mans texter definierar detta med besked. Nedkomst är på en och samma gång det mest obehagliga och bästa jag läst. Tyckte jag då, när jag smått chockad och fascinerad tog del av ett par människors absolut innersta. Jag vill inte skriva vad den handlar om, men vad som upprepats i flera av Dahlströms böcker säger en hel del, trots att det framstår som så torftigt: Vad är det som händer, egentligen?

Dahlströms senaste roman kom 1996. Snart smäller det igen...

Claes Holmström har skrivit tre romaner, där de två första - Tredje stenen från solen och Startpistolen - är fantastiska. Debuten är en generationsroman som är så oerhört mycket bättre och träffsäker än allt som Per Hagman någonsin åstadkommit. Startpistolen är också den ett tecken i tiden; en elitidrottsman som är verksam i Ny Demokrati och samtidigt - i god tro - kidnappar blonda flickor som säljs som sexslavar till en skum typ på en skum plats i världen.
Boken är fullständigt bisarr och så övergalen att det blir humor av det hela. Men svärtan går inte att ta miste på. Här finns ett allvar och en samhällskritik i botten.

Holmströms tredje roman, Grand Slam, föll mig inte alls i smaken, tyvärr, så därför blir det extra spännande att få sätta händerna i hans nya alster.

När böckerna dyker upp har jag ingen vidare koll på i dagsläget, men enbart vetskapen om att de är på ingång gör mig alldeles spattig. Räkna med recensioner av båda böckerna här på bloggen när jag hämtat mig från läsningen. Dessförinnan hoppas jag hinna läsa om åtminstone Dahlströms Nedkomst och Hem. Gärna Fyr också.
Startpistolen
försöker jag läsa minst en gång om året. Så är det med riktigt bra böcker.

5 kommentarer:

Gunilla Ö sa...

Lustigt att du nämner Per Hagman, har läst Cigarett (så där 20 år senare) i sommar. Vilken tråkig bok!
Är intresserade av fenomenet generationsromaner. Varför skrivs de flesta av män? Jag har försökt mig på en del men blir alltid så besviken. har inte läst Holmström och Dahlström,så tack tipset och hoppas dina förväntningar infrias!

Mattias sa...

Gunilla: Ja, "Cigarett" är verkligen ingen hit.
Det närmsta jag kommer när det gäller generationsromaner skrivna av kvinnor är nog "Maken" av Gun-Britt Sundström. Läs den om du inte har gjort det! Suverän bok med fokus på parrelationer.

Gunilla Ö sa...

Sant, Maken är ju verkligen en generationsroman. Det märkliga med den var att den störde mig jättemycket medan läste den men efteråt tycker jag den är väldigt bra.

Mattias sa...

En kollega sa en gång: "Åh, den är så bra, men den förstörde mitt förhållande..."

Mattias sa...

Vi glömde ju "Bitterfittan"! En fantastisk generationsroman.