Smaken av Muriel Barbery, men jag har precis börjat så det är fortfarande spännande att se hur den är, eller blir. Jag gillade Igelkottens elegans av samma författare, även om det tog ett tag för mig att komma in i den. Det roliga är att i Smaken så befinner man sig på samma plats som i Igelkottens elegans, i samma hus på Rue de Grenelle nummer sju i Paris.
Annars hade jag hoppats hinna så mycket under semestern som nu är slut. Fast sommaren är ju inte riktigt slut ännu så än finns det kanske hopp för alla böcker som väntat. En av dom är Lake Wobegon Summer 1956 av Garrison Keillor, en amerikansk författare och radioman. Ett fynd på loppis, tio kronor, ibland har man tur.
Många av Keillors böcker är inte översatta till svenska men i bibblan har vi Dagar i Lake Wobegon och Det har varit en lugn vecka i Lake Wobegon. Det går inte att hitta stan på kartan berättar Keillor, eftersom den ligger precis i skarven när man slår upp en karta över Amerika. Keillor är en fantastisk berättare, och han berättar om människorna som bor i staden där ”all the women are strong, all the men are good looking, and all the children are above average”.
Keillor är väl annars kanske mest känd (i alla fall i USA) som värd för radioprogrammet A Praire Home Companion.
I sommar lyssnar jag på:
A Prairie Home Companion.
Sades senaste, Soldier of Love. Glömmer aldrig första gången jag hörde Smooth Operator för länge sen.…
Och Cesaria Evora som är från Cap Verde. Jag upptäckte henne för några år sedan och är fast sedan dess. Hon sjunger på portugisiska och det passar särskilt bra just nu för att komma i stämning inför en Portugalresa i höst. Jag har aldrig varit där så nu har jag börjat gå igenom Portugalböcker i biblioteket.
Ett barndomssommarläsminne:
Bokhandeln i Strömstad var ett lyckans land när jag var liten. Jag och min syster köpte böcker för pengar vi sparat till semestern på västkusten. Vi läste och läste där i vår hyrda stuga, vi läste på stranden och på utflykter till Norge, vi läste överallt och vi läste allt vi kom över.
Min favoritsommarläsplats:
Den absoluta favoriten är i båten på kvällen efter en dag med segling. Båten ligger förtöjd, maten är äten och drycken är drucken, kvällen har lagt sig och det blir för kallt att sitta ute – nåja inte denna sommar – och alltför många mygg har piggnat till när de upptäckt hur gott vi smakar. När ändå solen har gått ner så gör vi detsamma. Att ligga där i båten och läsa i absolut ro till ljudet av ett svagt kluckande från vågorna – det är en sagolik läsplats.
Fast deckarläsning en åsknatt är inte att rekommendera.
Favoritblogg:
Läser inte många, men jag gillar Bodil Malmstens.
Senaste filmköp:
Min granne Totoro och Ponyo på klippan vid havet, för till slut var det dags att äga egna DVD. Har lånat bibliotekets ex flera gånger men eftersom de är så omtyckta så törs jag inte längre riskera att de är utlånade när man som bäst behöver dem, dvs när jag lovat mina barnbarn.
Senaste bibblolånen:
Gå inte fel kamel av Mikael Cavallin – en bilderbok med underbara rim som berättar och fantiserar om hur olika djur har det, om att gå fel med mera. Lånade också nyss Slumpen är ingen tillfällighet av Jan Cederquist. Jag förundras ibland över att vissa händelser som sker av en slump får en mening efteråt om jag ska uttrycka mig oklart.
Senaste utlästa boken:
Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones. Så bra!
Favorittidskrift:
Jag har ingen speciell favorit vad jag kan komma på tråkigt nog, men om jag tänker efter så dras jag väldigt till mattidningar av alla möjliga slag, och till historiska tidskrifter. Det finns ju många av båda sorterna.
Så sorterar jag min bokhylla:
Varje gång jag försöker göra en insats så kommer jag av mig. Jag hittar alltid någon bok jag glömt eller någon jag inte läst eller några papper eller artiklar som stuckits in bland böckerna i väntan på läsning. Och så blir jag sittande. På den vägen är det. Fast jag har ganska bra koll på var allting står, så det kanske är synd att störa (o)ordningen.
En bok som jag minns att jag läste när jag var liten:
Historien om någon av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen fick jag läst för mig hundratusen gånger av min mormor. Hon ledsnade så svårt att hon kunde den utantill både fram- OCH baklänges. Baklänges var roligast. Jag tror jag också kunde den utantill men bara framlänges. En bok jag fortfarande kommer ihåg är Stackars lilla Q av Maria Gripe. Jag tyckte väldigt länge väldigt mycket synd om den bokstaven.
/Eva Sturk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar