Tove Alsterdal gästbloggar

Min thriller börjar med att en ung, svensk tjej vaknar på en strand i södra Stranden. Hon vinglar ner till havet och snubblar på liket av en afrikansk man som flutit i land.
När jag skrev om Terese ville jag minnas, in på bara huden, hur det var att vara ung, naiv och beredd att begå världens alla dumheter för att bli älskad. Därför fick hon flytta in på min gamla hemadress i Järfälla, Hemmansvägen 10. Jakan är större delen av min barndom, hela min ungdom, och det är otroligt kul att återvända. Lite nervöst att spana bland ansiktena i publiken, vem vet om min gamla svensklärare sitter där, eller någon jag hånglade med i kojan uppe i skogen ovanför Axvägen.
Sedan jag lämnade Jakobsbergsskolan har jag gjort allt möjligt. Jag utbildade mig så småningom till journalist och har varit nyhetsreporter och redaktör på radio och TV, nöjesredaktör och krönikör, startat TV-station och kabaréhus, skrivit manus för radions julkalender och lovteater, pjäser och kabaréer för fria grupper och länsteatrar, dataspel och operalibretto, varit förlagsredaktör och undervisat i skrivande och journalistik. Innan allt det där ledde jag hästar på Skansen (man fick en krona extra i timmen när man gick efter med skitkärran), packade böcker, regisserade amatörteater och arbetade flera år på de slutna avdelningarna på Beckomberga sjukhus.
De senaste åren har jag jobbat med manus till Helena Bergströms film Så Olika, samtidigt som jag har skrivit färdigt min roman.
En del frågar varför det har dröjt så länge, eller varför det nu blev en roman efter alla år av manusskrivande.
Svaret är att jag fick en idé som var så stark att jag blev tvungen att ägna ungefär tre år av mitt liv åt att skriva historien, oavsett vad det kostade.
Andra har undrat varför den inte utspelar sig en svensk småstad, som svenska deckare ofta gör, utan i sex länder.
Det var historien som styrde där också, jag ville lägga den nära verkligheten. Mycket av det som händer i boken har hänt: kroppar som flyter i land, nedgångna hus som brinner i Paris, slaveriet som aldrig har upphört.
Dessutom är jag inte från någon svensk småstad. Jag är från Jakan, och jag flyttade dit som åttaåring, i en tid av uppbrott och folkomflyttning. Och det är exakt vad jag skriver om; människor som bryter upp och ger sig av, som byter liv, som söker sina drömmar.
Men allt det där ska jag prata mer om den 16:e mars. Hoppas vi ses då!

Not: Tove Alsterdal besöker Jakobsbergs bibliotek tisdag 16 mars kl. 18:30 för att prata om sitt författarskap. Hon är aktuell med sin debutroman "Kvinnorna på stranden", en svart thriller.
Fri entré. Välkommen!