Årets bok

Om någon skulle fråga mig vad förra årets bästa läsupplevelse var skulle jag ha ovanligt lätt för att svara. I mellandagarna läste jag andra delen i en planerad trilogi av Kristina Sandberg. En trilogi som följer det svenska folkhemmets framväxt genom ögonen på en ung kvinna vid namn Maj.

I den första boken i serien som heter Att föda ett barn får vi träffa Maj, en osäker, ung flicka från landet som flyttat till storstaden Örnsköldsvik och fått jobb på bageri. Hela livet ligger framför henne. Efter en mycket kort romans med en äldre man blir Maj oplanerat gravid och blir hastigt (bort-)gift med en man hon knappt känner och hennes nyvunna frihet och förhoppningar om livet grusas i samma takt som magen växer.

Maj kommer från ett enkelt arbetarklasshem och har svårt att finna sig tillrätta i den överklass hon blivit ingift i. Familjehemligheter, lögner och en dominerande, ogillande svärmor gör inte livet lätt för Maj. När det lilla barnet föds får vi på ett oerhört insiktsfullt sätt följa Majs känslor, oro och ambivalens gentemot det lilla knytet. För att hantera livet och försöka passa in i den värld som är henne både främmande och skrämmande tar hon till det enda grepp hon kan. Hon arbetar. Det är med en manisk frenesi Maj går in för att ha det mest oklanderliga linneskåpet, de mest perfekta bjudningarna, det prickfria hemmet, det perfekta kafferepet och det välskötta (läs lydiga och rena) småbarnet. På Maj ska inget finnas att anmärka. Och nog är Majs hem oklanderligt. Värre är det med äktenskapet.

Kanske kan man tycka att en bok som handlar om hemmafruar i 30-talets Stockholm och som till stor del, åtminstone till sin yttre handling, avhandlar hushållsarbete och barnuppfostran inte skulle vara särskilt aktuell för den moderna läsaren. Mer fel kan man inte ha. Maj må vara född i en svunnen tid men hennes tankar och känslor går rakt in i hjärtat på mig som läsare. Hennes känsla av otillräcklighet och hennes tafatta försök att passa in är nog så tidlösa.

Och förutom att Kristina Sandberg har skapat ett tidsdokument som är så välgjort in i minsta detalj så blir jag grön av avund över den litterära stil hon bemästrar. Majs inre monologer för tankarna till Proust och Joyce och hon besitter en psykologisk insikt i skildringen Maj som inte kan beskrivas som något annat än mästerlig.

Det är med en känsla av andakt som jag öppnar den andra boken om Maj som heter Sörja för de sina. I den återkommer vi till Maj och hennes värld. Hon är nu lite äldre, lite mer erfaren men fortfarande lika osäker och lika besviken när livet inte blir som hon hoppas och önskar. Nytt är att Kristina Sandberg även låter oss få komma närmare Majs man Tomas och hans demoner och vedermödor. Det är så mycket jag skulle vilja säga till Maj, så många saker som jag önskar att hon kunde göra annorlunda. Tyvärr kan inte Maj höra vad jag säger så jag nöjer mig med att säga de sakerna till mig själv.