”Cirkusdeckare, superhjältar och snusk”.
Det ska jag berätta om i Jakobsberg.
Så står det i utlysningen.
Och jag har skrivit rätt mycket om alla de ämnena.
Men själv är jag inte mycket till superhjälte.
Och jag är livrädd för spöken, allergisk mot körsbär och jag gillar absolut inte att flyga. Men, men... Superhjältar kan ju vara lite hur som helst nu för tiden.
Kolla in Strumpmannen som jag har skrivit om till exempel. Han har all sin kraft i sina svettiga strumpor …
Jag är en rätt vanlig typ som bor i Sundbyberg. Jag arbetar som barnboksförfattare och frilansjournalist.
I åtta år har jag jobbat på Sveriges äldsta och bästa barntidning – Kamratposten. Sex år som reporter och två år som chefredaktör. Världens bästa tidning förresten, om jag får säga det själv. Ingen annanstans tar man läsarna på sånt allvar som på KP, ingen annanstans är språket så viktigt och ingen annanstans är det så roligt att jobba. Jag vet, för jag har arbetat på många andra redaktioner.
Det var tack vare Kamratposten som jag började skriva barnböcker. Ett bokförlag såg några KP-artiklar och frågade om jag ville göra en bok. 1994 kom Svenska spökguiden. Idén till den fick jag från ett brev som kom till KP. Där stod det: "Varför tror nästan inga på spöken, dom har ju lika stor rätt som vi att finnas...". Jag höll med och tog reda på varför det egentligen spökar över hela Sverige. Boken innehåller de riktigt sanna historierna om varför folk tror att det spökar på slott och herrgårdar i landet.
Sedan dess har det blivit en hel bunt böcker. Om spöken och kärlek och superhjältar och utbrytarkungar och deckare... Och snusk! Jag är nämligen väldigt förtjust i snuskigheter. Och tycker att det är korkat att man inte kan prata fritt om hur, var och varför man pussats genom tiderna. Eller om att man förr drack kiss som medicin och om bajstraditioner. Det är lika viktig historia som allt annat vi får lära oss i skolan.
Jag är en rätt vanlig typ som bor i Sundbyberg. Jag arbetar som barnboksförfattare och frilansjournalist.
I åtta år har jag jobbat på Sveriges äldsta och bästa barntidning – Kamratposten. Sex år som reporter och två år som chefredaktör. Världens bästa tidning förresten, om jag får säga det själv. Ingen annanstans tar man läsarna på sånt allvar som på KP, ingen annanstans är språket så viktigt och ingen annanstans är det så roligt att jobba. Jag vet, för jag har arbetat på många andra redaktioner.
Det var tack vare Kamratposten som jag började skriva barnböcker. Ett bokförlag såg några KP-artiklar och frågade om jag ville göra en bok. 1994 kom Svenska spökguiden. Idén till den fick jag från ett brev som kom till KP. Där stod det: "Varför tror nästan inga på spöken, dom har ju lika stor rätt som vi att finnas...". Jag höll med och tog reda på varför det egentligen spökar över hela Sverige. Boken innehåller de riktigt sanna historierna om varför folk tror att det spökar på slott och herrgårdar i landet.
Sedan dess har det blivit en hel bunt böcker. Om spöken och kärlek och superhjältar och utbrytarkungar och deckare... Och snusk! Jag är nämligen väldigt förtjust i snuskigheter. Och tycker att det är korkat att man inte kan prata fritt om hur, var och varför man pussats genom tiderna. Eller om att man förr drack kiss som medicin och om bajstraditioner. Det är lika viktig historia som allt annat vi får lära oss i skolan.
Lördag 20/4 Hyllan, Jakobsbergs bibliotek kl. 13.00. I samarbete med ABF Norra Stor-Stockholm.Passar barn och ungdomar från 7 år.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar