GÄSTBLOGG: Karin Alfredsson

Om man som jag börjar sina romaner med konstaterandet att:”Allt viktigt är sant.Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga”då är det en jobbig period just nu. Jag är nästan helt färdig med mitt fjärde manus om läkaren Ellen Elg som denna gång befinner sig i Indien, och nu närmar sig sanningens minut. Jag måste kolla att ”allt viktigt” verkligen är sant.

Jag läser och tittar på bilder och ser filmer, men det räcker inte. Som tur är finns många vänliga människor som är beredda att hjälpa till. Hittills har barnmorskan Christina, brännskadesköterskan Michael och psykiatern Eva-Marie kollat de medicinska faktauppgifterna.
Polisteknikern Lennart har hjälpt mig att – trovärdigt – tända eld på ett hotellrum. Han upptäckte också att samma bil först var en Maruti och sedan en Fiat. Aja, baja. Indienforskaren Anna påpekar att hon aldrig sett några hölass som dras av hästar i Indien (jag ändrar till ”oxar”), och ”ladugårdar” pratar man knappast om. Vad ska jag skriva istället? Skjul? Uthus?

Själv har jag varit i Indien sex gånger, varav två i samband med researchen för den nya boken. Även om jag frågar och fotograferar och antecknar förstår jag ju inte språket, och missar massor av undertexter. Då behöver man hjälp. Det som är bra med Indien är att landet är så stort och mångfacetterat att det mesta kanske ändå kan stämma, någonstans, i något hörn av landet. Men det får inte kännas fel.

I arbetet med min förra bok, ”Klockan 21.37”, om Polen, påpekade mina polska manusläsare bland annat att en kurator aldrig skulle tilltala sin klient med ”du” (jag ändrade), att det namn jag först gett min huvudperson inte stämde med hennes ålder. Sådant är viktigare än man tänker på. Tänk om en utländsk författare skulle ge en svensk 3-åring namnet Britt-Marie, så fel det skulle kännas!

Samtidigt har jag påbörjat arbetet med bok nummer fem i serien. Den ska utspela sig i Dubai och om två veckor åker jag dit på en första rekognoseringsresa. Det blir spännande att ta sig an ett annat land och en ny kultur. Vilket fantastiskt roligt jobb jag har, ändå!
Indienbokens titel är bestämd. Den släpps i augusti och ska heta ”Den sjätte gudinnan”. Eller kanske ”Den 6:e gudinnan” eftersom de andra böckerna har siffror i sina titlar. Vad tycker ni?


Not: Författaren Karin Alfredsson gästbloggar inför sitt besök på Jakobsbergs bibliotek tisdag 16 februari kl. 18.30. Fri entré. Välkommen!