Guldkorn från Bok&Mat

Anne Brontë
Främlingen på Wildfell Hall
Anne har hamnat lite i skymundan då systrarnas romaner , Svindlande höjder och Jane Eyre, kommit att ingå i vår kanon. Hon har dock fått uppmärksamhet nu på senare då hon omvärderats och översatts till svenska.
Främlingen på Wildfell Hall är en mer realistisk, vardaglig skildring och jag skulle vilja påstå att Annes sätt att skriva påminner om Jane Austens. Hennes kritik mot aristokratins sociala konventioner som ofta hindrar kvinnorna i deras jakt på lyckan påminner om Austens, även om Anne går längre. Hon kritiserades på sin tid för att alltför realistiskt skildra alkoholismen och för att vara för skilsmässa.
Den största och intressantaste kritiken, som jag ser det, i Främlingen på Wildfell hall är den mot skillnaden i uppfostran mellan pojkar och flickor i det viktorianska samhället. Dessa skillnader leder till skilda värderingar och levnadssätt som sedan blir mycket svåra att sammanföra till ett lyckat äktenskap.
Romanen inleds med unge herr Markhams iakttagelser som han nedtecknar i brev. Han beskriver där hur en änka flyttat in på Wildfell Hall och hur ryktena kring henne växer. Till viss del skvallras det ju alltid kring nykomlingar, men att hon dessutom är hemlighetsfull om sitt tidigare liv, är ensam kvinna med en son, undviker sociala tillställningar och har en hel del åsikter om saker och ting gör det inte lättare för henne.
Markham kan dock inte hjälpa att bli förtjust i henne och lyckas få läsa hennes dagboksanteckningar där vi får följa hennes tidigare liv. Mer om innehållet i dessa vill jag inte gärna avslöja. Det får ni själva läsa!

/Anna Cederwall