Äntligen!

På skolloven har vi alltid en tävling på bibliotekens barnavdelning. Tävlingen är ofta i form av en tipsrunda med en utslagsfråga i slutet. Utslagsfrågan går ut på att gissa hur många grodor/spindlar/ägg/snöbollar och i detta fall dödskallar som finns i en burk. När tävlingen är över brukar personalen festa på burkens innehåll som oftast består av godis i någon form.

Härliga dagar. Nu är tävlingen slut och burken kan öppnas. Efter det digra arbetet med att rätta alla tävlingssvar kan äntligen mumsandet börja.

Hurra! Lakrits som är min favorit!

Kakmonstret intar bibblan!

Det är fredag. Jag vill ha kaka.

Fantasy med girlpower

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om bristen på kvinnliga förebilder i den klassiska fantasyn. Nu tycks en vändning vara på väg och det kommer allt fler fantayböcker för barn och unga utan de könsstereotypa mönster som Tolkien, Feist med flera vant oss vid. Trenden uppmärksammades i en artikel i DN här om dagen.

Jag har läst merparten av böckerna i artikeln och är det någon som jag verkligen vill lyfta fram så är det den eminenta, danska förattaren Lene Kaaberböls senaste bok Eldprovet som är första delen i hennes serie Vildhäxa. Jag väntar med spänning på att få läsa resten av böckerna för det här är riktigt bra läsning, speciellt för flickor och pojkar i tio-årsåldern. Det är en fantasyberättelse med modern bakgrund där 11-åriga Clara en dag konfronteras med en stor, svart, agressiv katt när hon är på väg ner i cykelförrådet. Katten går till attack mot Clara som tvingas uppsöka sin moster för vård. Mostern som hon aldrig förr har träffat visar sig vara en vildhäxa, en kvinna med synnerligen gott öga och känsla för djur och natur. Även Clara visar sig besitta magiska egenskaper och får stanna hos sin moster för att läras upp till vildhäxa hon med. Kaaberböl är även författare till fantasyserien om Skämmerskans dotter och hon har ett sätt att naturligt väva in starka kvinnor i sina berättelser som varken känns tillrättalagd eller politiskt korrekt utan bara självklart.

En annan bok jag vill rekommendera, eller snarare bokserie, då en fantasybok sällan kommer ensam... Det är Anders Björkelids serie Berättelsen om blodet och som inleds med Ondvinter och Eldbärare. I Björkelids serie får vi följa två tvillingsyskon där systern Sunia står för de egenskaper vi klassiskt har identifierat som manliga och där hennes bror Wolf som är den mer ängsliga och eftertänksamma får representera traditionellt kvinnliga egenskaper.

Den omåttligt populära Jo Salmson har gjort succé med sina böcker om Alamandrarna och Tam tiggarpojken. Nu har hon kommit ut med en ny fantasyserie om hittills tre böcker om flickan Sol som är bokens huvudperson och sitt folks stora räddare. Böckerna om Sol riktar sig precis som Salmsons andra böcker till läsare i 7-10-årsåldern.

Författarbesök: Kristina Ekero Eriksson

Foto: Laurent Denimal

Årstafruns dagböcker – nedtecknade av Märta Helena Reenstierna mellan åren 1793 och 1839 - är en dröm för alla som älskar historia. Här ryms det mesta om kungligheter och vanligt folk. Frun på Årsta skriver med samma glöd om Marie Antoinette, Napoleon, Gustav IV Adolf och vännen Carl Michael Bellman, som om lösaktiga pigor och fullsupna drängar. Läsarna får följa med på ljuvliga utflykter till Drottningholm och kalas i Stockholm där det festas till gryningen.

Men det är en vemodig berättarröst som talar, Årstafrun födde åtta barn, men bara ett enda, sonen Hans Abraham, blev äldre än åtta år. Och när pojken väl blev vuxen, blev han inte riktigt den hjälp i tillvaron som det var tänkt.

Årstafruns dagböcker förvaras på Nordiska museet, renskriven på maskin fyller den 5000 A-4-sidor. På 1940- och -50-talen publicerades ungefär 20 procent av allt hon skrev i tre böcker ”Årstadagboken I-III”. Sedan skrev Lars Widding sina populära berättelser om fru Reenstierna utifrån detta urval.

När jag skulle skriva min biografi om Årstafrun hoppades jag att man hade ”mörkat” vissa detaljer i Märta Helenas liv i dessa utgåvor, hemligheter jag skulle får reda på om jag använde hela den omfattande dagboken som källmaterial. Mina drömmar slog in. Med extra hjälp av domstolsmaterial och kyrkböcker fick jag fatt på en viss person, som fick Årstafruns blod att ”jäsa” - som hon själv uttrycker det.

I min bok Årstafruns dolda dagböcker berättar jag om Märta Helena Reenstiernas förhållande till maken Christian Henrik, sonen Hans Abraham och dennes informator herr Kindberg – men också vänskapen med poeten Bellman och bästa vännerna Schoerbings på Årsta holmar. 

Mitt föredrag i Jakobsberg bibliotek den 1 november, kommer dels att handla om Märta Helenas vardag – dels om händelser som hon helst ville tala tyst om. Hoppas du har tid att komma och lyssna!

Kristina Ekero Eriksson

----------------
Hyllan, Jakobsbergs bibliotek, tisdag 1 november kl 18:30. Fri entré!

I samarbete med  
ABF Norra Stor-Stockholm.

The Walking Dead

I februari i år skrev jag om TV-serien The Walking Dead. Nu är det dags igen då den tydligen är det stora samtalsämnet bland många av mina kompisar just nu. Personligen fick jag intet ut av denna, men däremot gjorde serien att jag satt som fastnaglad i åtminstone fyra volymer. The Walking Dead är nämligen en serietidning i sin ursprungliga form, och där är den riktigt bra. Den har drygt åtta år på nacken och antalet zombies tycks oändligt.

Rent krasst är det en dokusåpa vi talar om. Huvudspåren är relationer och svek – både till de levande och de döda, men där TV-serien släpar sig fram med avslitna hälsenor (långsamt alltså), så får man i serietidningsformatet en annan typ av underhållning. Det långsamma, betänksamma behöver inte bli långsamt, för man läser ju i sin egen takt. Däremot läser jag den gärna väldigt långsamt, eftersom man förutom berättelsen även får konstverken på köpet. Jo, jag ser varje ruta som ett mindre konstverk. Inga mästerverk, men ändå; man kan ta sig tid att närstudera zombies, och det är ju inte fy skam. Omslagen kan emellanåt vara rent fantastiska.



När man kommit in i serien finns det detaljer och hänvisningar till tidigare händelser som antingen inte finns alls i TV-serien, eller som är svåra att uppfatta. Serietidningsformatet är mer tillåtande, mer användarvänligt om man så vill.

Vi har den första volymen av The Walking Dead i svensk översättning. Gillar du zombies är den en självklarhet. Gillar du dokusåpor har du säkert också något att hämta här. Kombinationen av de båda genrerna är ganska oemotståndlig.

Järfälla biblioteks historia

Gamla bokbussen utanför Viksjö Centrum i mars 1973. Foto: Sessler.

"Biblioteket bildas af sådana böcker och skrifter, som kunna bidraga till Gudsfruktan, Sedlighet, Fosterlandskärlek, Upplysning, Bildning och Ekonomisk förkofran". 

Spånga-Järfälla Sockenbibliotek i Hjulsta skola grundades redan 1860 och var det första offentliga biblioteket i våra trakter. Den högtidliga strofen ovan är tagen från den så kallade portalparagrafen. 1905 beslöts det att grunda ett eget sockenbibliotek i Järfälla, och det var - hör och häpna - hundarna som gjorde att gjorde att man hade råd med detta. Läs mer om den intressanta berättelsen på vår hemsida. Här finns även fler bilder från förr.
Texten på hemsidan är sammanställd av Jonas Sahlström, praktikant.

Missa heller inte att besöka Jakobsbergs bibliotek som nu även rymmer Järfälla hembygdsmuseum.

Bokklubben i Viksjö

Idag hade Bokklubben i Viksjö sin första träff. 6 glada barn mellan 10 och 13 år pratade böcker, fikade, fick boktips med mera. Barnen hade många spännande boktips och de flesta tyckte mest om fantasy-böcker. Nästa träff är 9 november och tills dess ska alla läsa En morgon stod hon bara där av Per Nilsson. Vi pratar om boken, boktipsar varandra om andra böcker, kanske skriver vi något eller pysslar också.

Är du mellan 10 och 13 år och vill vara med eller känner du någon som du tror är intresserad? Kontakta i så fall Kajsa Bäckius på mail kajsa.backius@jarfalla.se , telefon 08-58029749 eller kom förbi Viksjö bibliotek.

Vi ses en onsdag i månaden kl 15-16.

Biblioteket löser vardagsmysterier

Det har kommit ut en ny Mamma Mu-bok, Mamma Mu läser. Underbar förstås som de andra och den här boken ligger förstås oss på biblioteket extra nära hjärtat då Mamma Mu inte bara läser utan besöker biblioteket också.

När Kråkan får reda på att Mamma Mu har lärt sig läsa blir han upprörd förstås, en ko ska väl inte läsa. Och för att inte vara sämre bestämmer han sig för att skriva en bok, en bok om varför mjölken är vit fast gräset är grönt. Trots stora ambitioner blir det som alltid ingenting av Kråkans planer men det är inte utan att man blir nyfiken på varför mjölken är vit och tänk vad glad jag blev när jag upptäckte att boken redan är skriven.


Nu handlar inte Varför är mjölken vit? Och andra vardagsmysteriet av Håkan Borgström inte enbart om detta fenomen utan om som titeln antyder många fler vardagsmysterier som hur kommer blyertsen in i pennorna, vad är en prutt, hur kan tandkräm vara randig etc.



Varför är då mjölen vit? Det beror på att det flyter små små droppar fett i mjölken som bryter ljuset så att ögat uppfattar den som vit. Tar man bort fettet blir mjölken som är kvar blåvit eller grå. Så nu vet ni det!

Författarbesök: Arkan Asaad

Foto: Andreas Apell

I så många år gick jag runt och drömde om genombrottet som författare. Dom ändlösa nätterna som jag satt och skrev dom fiktiva historierna... Utanför min gård var det folk som festade, som kunde njuta av sina lediga dagar, vara sociala, koppla bort sitt arbete, vara en del av det sociala samhället. Hur kunde jag koppla bort mina drömmar? Drömmar gick inte att bara koppla av och på. Det var ett 24 timmars arbete, att ständigt hitta vägar framåt. En ständig rörelse där det inte fanns utrymme för dom starka dragningskrafterna att ge upp.

En dag kom mitt genombrott. Kanske inte i betraktarens ögon, utan mitt emotionella genombrott. Jag stannade upp. Kopplade bort mina drömmar, min verklighet, min tillvaro. Jag öppnade min ryggsäck, den jag förseglat, förnekat och försummat hela mitt liv. En väska av hemska upplevelser och tragedier. Min terapi, min hjälp och mitt sätt att säga JA till livet igen var att öppna den och skriva, skriva och skriva för livet.

Fyra månader senare, då jag slaviskt fått ner allt - början, mitt och slut - så fanns allt på bordet, utskrivet på 320 sidor. Jag slängde bunten på bordet gång på gång, för att höra tyngden i det jag skrivit, för att fatta att jag hade skapat något.
"Det här har jag skrivit", poserade jag framför spegeln och kastade bunten på bordet. Som Robert De Niro i Taxi Driver: "You talking to me?"

Ett och ett halvt år senare, i januari 2011, stod jag på Södra teatern med 350 vänner, kollegor och familj och hade min releasefest för min första roman Stjärnlösa nätter.
Mitt tal började med följande ord: "Jag ber om ursäkt för att jag har varit en dålig vän till er alla. Jag har varit en dålig vän eftersom jag har varit er otrogna med mina drömmar, och jag vill för första gången dela med mig av min dröm. Min bok, mitt liv!"

I dag färdigställer jag min andra roman och är en av Sveriges mest anlitade föreläsare.
Drömmar har inget slutdatum!

Allt gott!
Arkan Asaad
---
Hyllan, Jakobsbergs bibliotek, 11 oktober kl 18:30. Fri entré!

I samarbete med  
ABF Norra Stor-Stockholm.

Jag dömer alltid böcker efter omslaget

Jo, jag vet att man inte ska vara fördomsfull, men nyutgåvorna av Dorothy Sayers detektivromaner om Harriet Vane får till och med mig - som aldrig läser deckare - att bläddra nyfiket. Om de representerar innehållet har jag ingen aning om, men snygga är de. Och de sticker ut i både skylt- och bokhylla.



Förlaget Minotaur har det där sedvanliga deckarstuket på sina omslag, men de lyckas ändå. Om man så bara anar en Minotaurbok i ögonvrån så kan man vara säker på att det är just Minotaur som ligger bakom. Färgtonen, bilderna, placering av texten, typsnittet... Allt sitter som en smäck. De har verkligen hittat sin nisch.

Giftig läsning

Man brukar ju säga att ignorance is bliss - okunnighet är lycksalighet. Inget talesätt beskriver min relation till boken Badskumt bättre.
Visst, även jag hade sett larmrapporterna i kvällstidningarna om cancerframkallande hårfärg och farliga kemikalier, men det är ett stort steg från att läsa löpsedlar till att sätta sig in i vad det faktiskt handlar om. Det är mer bekvämt att sätta på skygglapparna och smacka på mer läppglans...
Nu bestämde jag mig i alla fall för att ta tjuren vid hornen och gå till botten med vilka läskigheter som gömmer sig i mitt badrumsskåp.

2009 spenderade vi 12 miljarder kronor på hygienprodukter i Sverige, en siffra som gått upp 60 procent på tio år. Det mesta som köps produceras av ett fåtal multinationella företag som baserar de flesta av sina produkter på mineraloljor. Mineraloljor utvinns ur råolja - liksom bl.a. bensin. Mmm, fossila bränslen i antirynkkrämen... Kan det vara nyttigt? Nej, mineraloljor kan inte tas upp av huden och stör dess naturliga funktioner. Dessutom är det ur ett miljöperspektiv helt galet när det nu finns många snällare alternativ, såsom vegetabiliska oljor. Anledningen till att mineraloljor är så vanligt i hygienprodukter är för att de inte härsknar och för att det helt enkelt är billigt.

Andra skumma ämnen vi ska akta oss för är de hormonstörande ftalaterna och parabenerna som finns i många schampon och tvålar. I Danmark råder Miljöstyrelsen gravida och ammande kvinnor att helt undvika parfymerade produkter, hårfärg och sprayprodukter. Detta på grund av parabenerna, ftalaterna och konserveringsmedlen som tros kunna påverka foster och småbarn. Företagen försvarar sig genom att säga att det är så små mängder farliga kemikalier i deras hygienprodukter, men samtidigt är det ingen som ordentligt undersökt hur den kemiska cocktailen vi utsätts för varje dag påverkar våra kroppar.
I Danmark har undersökningar t.ex. visat att flickorna kommer in i puberteten tidigare än förr och att kvalitén på mäns spermier blivit sämre. Man vet dessutom att vissa cancerformer ökar i vår del av världen och att allergier är mycket vanligare nu är för 50 år sedan. Läskigt.

När jag läst ut boken undersökte jag genast de finstilta innehållsförteckningarna i mitt badrumsskåp. Det var inte mycket att hänga i julgranen direkt... Första impulsen var att kasta ut allt och bli stammis på hälsokosten, men som Johansson skriver är det viktigaste när det handlar om skönhetsprodukter att minska konsumtionen överlag. På så sätt blir huden och fiskarna i havet mycket gladare. För vart tror du alla hälsovådliga ämnen tar vägen efter vi tvättat av dem i duschen?

Better Facebook

Om du som jag står handfallen inför Facebooks senaste uppdatering där den kronologiska ordningen är som bortblåst, där det finns flera nyhetsflöden att följa, och där Facebook genom någon suspekt algoritm väljer åt dig vad som är viktigt ("Olle checkar in på toaletten" hade jag som toppnyhet igår): Better Facebook är en del av lösningen!

Med hjälp av detta webbläsartillägg kan du få inläggen i kronologisk ordning igen, du kan göra dig av med toppnyheterna -och det finns drygt 75 andra inställningar att pilla med för den som orkar det. När man väl vant sig vid alla funktioner och anpassat Facebook precis som man vill ha det, så är det som om Facebook har tagit ett lugnande piller. Allt flyter behagligt igen, dock ej med ljusets hastighet. Enda nackdelen är att Fejjan tar någon enstaka sekund längre på sig för vissa moment.

Jag är hur som helst nöjd med Better Facebook och världen kan sålunda återgå till det normala.

Författare härifrån

Det är något extra med författare som bor där man själv bor eller kommer ifrån där man själv kommer ifrån eller åtminstone kommer från där man själv numera bor... Böckerna får gärna utspela sig där man bor eller åtminstone i en miljö man känner igen. Igenkänning ska inte underskattas, tänk på alla stora deckarförfattare som är ännu större på de platser där deras deckare utspelas. Själva genren deckare kräver på något sätt en miljö som finns i verkligheten som man också kan känna igen sig i.

Själv känner jag inte till någon Järfälla-skildring (någon annan som gör?) men kanske är kranskommun inte den mest inspirerande/händelserika miljön? Några författare med Järfälla-anknytning finns det däremot.

Igår var Veronika Malmgren på författarbesök på Viksjö bibliotek (arrangerat av Viksjöbibliotekets vänner). Hon debuterade i våras med romanen Gracie och är uppvuxen i Viksjö. Boken handlar om Klara som är utbytesstudent i USA och skildrar hennes två sista månader där, den har fått övervägande fin kritik och Veronika pratade bland annat om vad som inspirerat henne, skrivarkurser, hur hon skriver etc. Kolla även in hennes fina webbsida.

Nu utspelar sig inte romanen i Viksjö utan i USA men skulle det inte vara trevligt med en uppväxtskildring från norra Europas största småhusområde? Eller en deckare i Jakobsbergsmiljö? Någon som känner sig manad?

Andra Järfälla-författare:

Simona Ahrnstedt, Sveriges första och än så länge enda Romance-författare. Har gett ut boken Överenskommelser och har en rolig blogg.

Cannie Möller, har skrivit många, många ungdomsböcker. Har också en webbsida.

Finns det fler?

Internationella Alzheimerdagen

I onsdags bjöd nystartade Järfälla demensförening (PDF) in till information, föreläsningar och frågestund om olika demenssjukdomar på Jakobsbergs bibliotek. Över hela världen uppmärksammades att det var den internationella Alzheimerdagen.

Mari-Anne Lundin, sekreterare i Järfälla demensförening, hälsar välkommen.

För dig som inte kunde delta i onsdags låter vi böcker och annan information ligga framme på biblioteket till och med onsdag denna vecka.

Vad är demens? Enkelt kan man säga att nervceller i hjärnan dör och ger symtom som minnesförlust, försämrad allmänfunktion och förändrat beteende. Det finns ingen bot, men en del bromsande mediciner, som hjälper vid Alzheimer. Alzheimer är en av flera olika demenssjukdomar. Demens är vanligare ju äldre man är.

Elisabeth Löfvenborg, överläkare på minnesmottagningen på Jakobsbergs sjukhus, berättade hur en minnesutredning går till. Förutom en mängd undersökningar och prover intervjuas patienten om sitt liv för att läkaren ska kunna bedöma hur vardagen försämras av demensen. Väntetiden på utredning är ca två månader och man behöver remiss från sin husläkare.

Kommunen erbjuder hjälp i form av hemtjänst, färdtjänst och, så småningom, särskilt boende. Det finns även hjälp och stöd för anhöriga. Malin Rydén berättade om ACTION, ett datastöd med bildtelefon, information och träningsprogram.

Malin Rydén, Järfälla kommun, berättar om ACTION.

Sirkka-Lisa Ekman, professor emerita, vid Karolinska institutet berättade om sin forskning om omvårdnad av patienter med demens. Centralt är att omvårdnad är en relation, dvs hur en uppgift ska utföras. Ömsesidig respekt mellan vårdare och personal är viktigt. Till exempel återgår de flesta tvåspråkiga patienter alltmer till sitt modersmål, sitt första språk, i samma takt som demensen tilltar. Att ta hänyn till kultur och religion är också viktigt.

Att vårda demenssjuka är krävande på många sätt. Forskning har till exempel visat att demenssjuka inte kan uttrycka smärta. Här måste personalen vara uppmärksam för att kunna lindra den på bästa sätt.
 

Inga-Britt Hagman och Elisabeth Löfvenborg på Jakobsbergs sjukhus, Anki Blomqvist ordförande Järfälla demensförening och professor Sirkka-Liisa Ekman.

Om du vill läsa om demens kan jag rekommendera boken Alzheimer utgiven av Karolinska institutet. Forskare, bl a Sirkka-Liisa Ekman skriver enkelt om demens. Jag vill även tipsa om Sara Natt och Dags bok Att vara anhörig.

Länktips:
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg om demenspatienter
Järfälla kommuns omsorg och stöd
Information om Boken kommer och PROSIT på Järfälla bibliotek
Böcker om demens på Järfälla bibliotek

Text och foto: Kerstin Gerén

Dagens filmtips: Banksys "Exit Through The Gift Shop"

Det här är en av mina absoluta favoritdokumentärer. Säga vad man vill om graffiti, men man kan knappast komma ifrån att Banksy - denne mystiske konstnär "som ingen vet vem det är" - har en förmåga att få folk att stanna till och begrunda omvärlden för en sekund.

Exit Through The Gift Shop är en spektakulär film på många sätt. Är det en dokumentär, eller kanske en mockumentär - en fiktiv dokumentärfilm? Är Banksy ens med i filmen? Eftersom få vet vem han är, så kan det vara vem som helst som sitter i huvtröja och talar inför kameran. Och vem sjutton är denne Mr. Brainwash som filmar allt och alla? Var fanns han innan filmens tillkomst?

Jag ser filmen som en drift med konstvärlden och dess ytliga, hyckleriartade förhållande till konst ("Säger du att det här är gjort av Banksy? Oj, men då betalar jag gladeligen 120 000 kronor för den här spreymålade råttan som vem som helst kan göra på några sekunder!"), samtidigt som han driver med sig själv. Graffiti blir plötsligt acceptabelt och omtyckt för att det är Banksy som sprejat den enkla mallen, och för att han har ett budskap, och kanske framför allt för att det är något som vem som helst kan förstå.
Snirklig kalligrafi ("Man ser ju inte vad det står! Allting ser likadant ut!") är inte lika hett på konstmarknaden och i vardagsrummet.

Filmen finns i Jakobsberg och jag rekommenderar den å det varmaste. Vi har även den fantastiska boken Wall and piece där de flesta av Banksys mest kända målningar finns att beskåda.

Nytt namn, ny logga, ny webb!

Äntligen! Efter månader av förberedelser lanseras nu Järfälla kommuns nya webbplats och grafiska profil. Järfälla folkbibliotek byter dessutom namn till Järfälla bibliotek och får en ny logotyp - och vilket jobb detta innebär! Alla logotyper överallt ska i sinom tid bytas ut; på kassar, bibliotekskort, stämplar, webbplatsen, skyltar, epostsignaturer, kuvert, frankeringsautomaten, bloggloggan och så oändligt mycket mer att vi får kramp i hjärnan innan vi ens börjat tänka på det ordentligt. Puh!

Ta nu en titt på nya webben. Den är lanserad, men mycket trixande återstår innan allt faller på plats. Kom gärna med förslag på förbättringar, påpeka fel och konstigheter - men lite beröm skadar inte heller. Kommentera gärna här eller på vår Facebooksida.
Era synpunkter och er delaktighet betyder mycket.

Freddie Wadling - En levande legend

Här kommer i samband med mitt bokprat på bibliotekets Bok&fika idag en Spotifylista som visar på Freddies sköna bredd. Karriären visar upp visor, punk, rock, pop, jazz, new age (you name it...) på svenska och engelska, och det är alltid vansinnigt bra!

Freddies röst är alltid ömtålig och tålig på samma gång, man blir aldrig rädd att det inte ska hålla, men det känns samtidigt som han blöder varje gång han tar ton. Upptäck och bli en lika fanatisk lyssnare som jag!

Freddies sommarprat finns förresten fortfarande att lyssna på via Sveriges Radios webbsida, och en sökning på "Freddie Wadling" i vår katalog genererar bara bra träffar! Fantastiskt.

/Robin Thorman

PS. Lyssna gärna på flera av våra musiklistor! Här finns allt från black metal, soul och rap till sextiotalsnostalgi, folkmusik, electronica och ökenblues. Och lite till.

Att veta när det är dags

Nu är det den tolfte september och inte ens jag kan längre hävda att det fortfarande är sommar. En kyla har smugit sig in i luften och de hurtfriska kallar det för "friskt". Alla optimistiska benämningar på höstrusket går fetbort. De som gillar hösten är inte riktigt riktiga.

För hösten är årstiden att hata. De övriga tre kan jag stå ut med (möjligen med undantag av den gångna vintern), men inte hösten. Höstfärgerna är inte vackra. Löven på marken är hala. Och kylan i luften är inte frisk, bara kall.

Det enda positiva är att man kan sitta inne utan att ha dåligt samvete. Läsa böcker. Spela spel. Eller göra något annat. Och på tal om det tänkte jag gå vidare till:

Dagens boktips: Det erotiska kroppsspråket av Martin Lloyd-Elliott. Som kille är man sorgligt van vid att misstolka sin kvinnas signaler. Det kan vara bra, kanske till och med nödvändigt, att utöka sina kunskaper i ämnet.

Att veta när det är dags, helt enkelt. Min kära sambo lär inte misstycka och man ska inte gå emot den universella sanningen: "När ens kvinna är glad, blir man själv glad".

Rent generellt är det bra att ha kunskap om människors kroppsspråk. När jag läser denna bok förstår jag att jag missat många tillfällen då kvinnor visat sitt intresse utan att jag fattat det.
Klantigt. Riktigt klantigt.

Nåväl, nu har jag mitt på det torra, men kunskaperna ska jag föra vidare till min son. Den dag jag får någon.

Som en bonus denna gråtrista måndag vill jag ge ett extra boktips, menat för föräldrar till barn i tvåårsåldern. Min dotter Alma älskar böckerna om Ingrid av Katerina Janouch och den eminente illustratören Mervi Lindman. När jag läst texten för Alma om och om tills jag tröttnat tittar vi på bilderna och namnger alla saker som Mervi illustrerat. Det är hur kul som helst. Tycker både far och dotter.

Jonas Sahlström, praktikant

Läs och bli rik

Angående mitt förra inlägg (Krama era bibliotekarier) vill jag bara understryka att Sarah i Barkarby inte vill bli kramad. För henne räcker det med några uppmuntrande ord. Vi andra har dock inget emot en eller annan kram.

För tretton år sedan flyttade jag från Stockholm till Kalmar för att studera journalistik. Det var en intressant upplevelse att flytta till en småstad. Alla känner alla. Anonymiteten, som var en självklarhet i Stockholm, fanns inte i lilla Kalmar. Där fick man minsann höra vad man hade gjort på fyllan på lördagkvällarna. Det man helst ville glömma.

Det fanns fördelar att bo i en småstad också. Alla vänner och klasskamrater var tillgängliga på cykelavstånd och folk brydde sig om varandra. Storstadens cynism existerade inte, istället präglade en känsla av oskuld samhället.
Det återspeglade sig inte minst i lokaltidningarna, där man kunde slå upp stort att Agdas katt hade fastnat i ett träd och fått räddas av brandkåren. Det var rikstidningarna som hade nattsvarta krigsrubriker, i lokaltidningarna var det istället feelgoodreportage.

Just lokaltidningar är något jag återstiftat bekantskapen med här på biblioteket. I Jakobsberg har vi ett tjugotal lokaltidningar, allt från Arbetaren till Östgöta Correspondenten. När tid finns brukar jag slå mig ner och bläddra lite, mest för att få den där goa känslan i magen av lokalreportagen. Det kanske inte stämmer, men livet känns enklare på landet.


Dagens boktips: Den rikaste mannen i Babylon av George Samuel Clason. Boken gavs ut för första gången 1926, men den är mer aktuell än någonsin. Den avslöjar hur pengar fungerar, hur du tjänar pengar och får dem att arbeta för dig. Hur du med små enkla medel, med utgångspunkt från din egen situation, kan börja din vandring mot att bli rik.

Jag vill inte avslöja för mycket ur boken, men jag kan dock säga att Finax- eller SMS-lån inte är rätt väg. Läs den och ge er själva möjligheter till en bättre ekonomi.

Jonas Sahlström, praktikant

Nästa vecka kör vi igång med Bok & fika igen!