när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
när från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
säg, vem räddar dig då? - Vem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där flamman med prästerlig hand?
Ja, precis så kände Stagnelius för böcker som måste ner i magasinet. Jag kom häromdagen till insikten, efter att under veckor ha badat i dem, att vi behöver magasinera ett antal ljudböcker här i Kallhäll. Efter principen "längst tid sen den var utlånad" stoppade jag osentimentalt ner deckare efter deckare som skulle få ett nytt hem nere i magasinets hyllor. Men plötsligt trängde tre av mina favoritböcker fram bland de oönskade.
Det var Almqvists Det går an, denna vassa lans för jämlika äktenskap och för kvinnors självständighet skriven redan 1838 (och inläst av ingen mindre än Gudryn Schyman). Det var också Dr. Jekyll och Mr. Hyde, skriven av Robers Louis Stevenson, denna ständigt populärkulturellt refererade bok om den städade doktorn och hans avskyvärde skyddsling Mr. Hyde. Sist men inte minst Doktor glas av Hjalmar Söderberg. Denna klassiker, denna lättlästa och samtidigt intellektuellt spänstiga roman om moral och kärlek som utspelar sig i en kuliss av det aldrig så vackert skildrade sekelskiftesstockholm.
Ni hör ju själva. Vem är den vänliga ängel som kommer och räddar mina favoriter från de principiella klorna?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar