Tore Janson gästbloggar

 Foto: Allan Seppa, SNS

Den 25 mars kommer jag att besöka Järfälla och prata om min senaste bok som handlar om germanerna. Om de nu fanns, det är en besvärlig fråga som jag ska försöka reda ut.

Jag blev intresserad av den när jag sysslade med en skrift från antiken på latin som handlar just om germaner. Första gången jag läste den var när jag var student och studerade språket latin. En stor del av mitt yrkesliv höll jag sedan på med latin, men ägnade mig också åt annat, bland annat språk i södra Afrika.

Nu är jag pensionerad sedan åtskilliga år och har fått tid att skriva flera böcker om språk och om historia. I den om germanerna redovisar jag vad jag nu har kommit fram till om det jag började undra över för så länge sedan.

Det är rätt intressant tycker jag själv.

-----
Tore Janson
Jakobsbergs bibliotek, tisdag 25/3 kl. 18:30
I samarbete med ABF Norra Stor-Stockholm
Fri entré!

Språkcafé på Jakobsbergs bibliotek

Nu startar vi språkcafé på Jakobsbergs bibliotek! Det vänder sig till dig som har svenska som andraspråk. Träffa nya människor, träna din svenska och möt andra kulturer. Vi samtalar på svenska i grupp och biblioteket bjuder på fika.
Tisdagar kl. 14:00-15:30 med början 13 september.

Anmäl dig på tel. 08 - 580 295 85 eller jakobsberg.bibliotek@jarfalla.se.

Tilltalande titlar

Efter Evas härliga inlägg om böcker utan ord vill jag i stället hylla ord och framför allt boktitlar.

Det måste vara lika svårt som att välja namn till sina barn. Mer än en gång har jag valt en bok för en fascinerande titel. Så var det t.ex. med Blixthalka, som jag recenserat tidigare och som finns på Jakobsbergs biblioteks debutanthylla, där vi lyfter fram nya svenska författare. (Förslaget kom för övrigt från en biblioteksbesökare).

Tycker t.o.m. att blixthalka är ett av svenskans vackraste ord. När DN hade en omröstning för några år sedan var det sommarvind, solregn och dagsmeja som hamnade i topp. Inte helt oväntat kom ord som vi associerar till något vackert högt upp på listan. Det stämmer inte direkt på blixthalka, kanske är det kargheten i ordet (och även i boken, som utspelar sig på Island) som tilltalar mig. Sammansatta ord kom i alla fall högt i topp i omröstningen och där är ju svenskan ett tacksamt språk, eftersom vi kan sammansätta allt, något som utnyttjades i vår sommarutställning där det gick ut på att beskriva en bok med tre ord.

Vilket ord tycker du är svenskans vackraste?

Den senaste boken på mitt nattduksbord är Den moderna kvinnans guide till sex och europeiska tänkare, och det beror den oemotståndliga titeln, får återkomma med ett omdöme när jag läst den. Johanna Nilsson är bra på titlar, smaka på De i utkanten älskande och läs sedan boken.

Nästa som rör mig.
Döden och pingvinen.

Denna bländande frånvaro av ljus.

Titlar som talar för sig själva och rakt till mig, för att de är just vackra, berör mig eller väcker min nyfikenhet. Men jag är inte nöjd, jag vet att jag har glömt de där klockrena titlarna. Som tur är vet jag också att mina kollegor kan hjälpa mig att fylla på den här listan. Alla som intresserar sig för böcker, språk, listor eller musik borde kunna ha något att tillägga.

Jag hoppas att även andra har en favorittitel att lägga till, det skulle ju kunna bli de mest spännande boktipsen.

Läsa om

Det är inte ofta jag läser om en bok, det finns så många olästa böcker. Om det är en bok jag tyckt mycket om vill jag kanske inte heller förändra min syn på den. Förra helgen läste jag i alla fall om. En bok som jag gärna rekommenderar eftersom det var en stark läsupplevelse. Ändå hade jag svårt att beskriva boken eller ens förklara varför jag tyckte om den. Nu vet jag varför. Än en gång kunde jag inte lägga ifrån mig Sigge Eklunds Det är 1988 och har precis börjat snöa. Boken börjar med att en vuxen man hittar kassetter med inspelningar från sin barndom. Det gör att han kastas rakt in i sin barndom, inte bara minns den, utan återupplever den, med färger, lukter, känslor. Det handlar mycket om de kluvna känslorna inför pappan, som är hans hjälte, men som också skrämmer och som inte kan visa närhet. Det är många förträngda känslor som kommer upp till ytan, men den innehåller också de vackra barndomsminnena som man kan känna igen sig i.

Nu när jag läste om boken upptäckte jag hur mycket jag tycker om språket. Allt beskrivs i presens, vilket ger en direkthet och en känsla av att vara där, som förstärks av Sigge Eklunds känsla för detaljer. Det finns ingen kronologi, men det stör inte, utan gör det snarare än mer levande. Det finns en uppriktighet i berättelsen samtidigt som den är återhållsamt berättad. En bok att värd att läsa. Och läsa om.

Läs också Sigge Eklunds senaste roman Varulvsvalsen, om medberoende. Hans bror Fredriks Eklund har också skrivit en bok, Bananflugornas herre, om livet som porrstjärna. Ytterligare en bok i kategorin själutlämnande böcker, som Kajsa skrev om tidigare.