"Var det verkligen så här förr i tiden?"

Ekonomireporter Fredrik Sjöshult skriver i sin blogg i Expressen:

[...]
När Zlatanboken släpptes i natt var också den nya nätbokhandeln Dito, som är specialiserad på e-böcker, snabbt ute och sålde boken direkt vid midnatt. En kul offensiv satsning. Men när jag vaknade i morse kollade jag biblioteket före Dito och där fanns redan Zlatanboken tillgänglig för nedladdning.
[...]
Så – varför ska jag köpa böcker längre när det är enklare och gratis på biblioteket? Slår inte det här undan benen för nätbokhandlarna när det är lika enkelt att gå till biblioteket som till bokhandeln i surfplattan? Är det värt kronorna per utlånat ex? Och var det verkligen så här förr i tiden? Kom nya böcker direkt till biblioteken? Dröjde inte det några månader innan nyheterna kom?
[...]

Jo, lite paff blir man allt...

Att skrämma en svenne

1,3 miljoner människor i Sverige har sysslat med illegal nedladdning enligt dagstidningarnas siffror. När Ipred-lagen trädde i kraft i onsdags påstår SvD (och Metro) att internettrafiken har sjunkit med 30 - 50 %!

Men svenskar har ju rykte om sig att vara ett laglydigt folk. Vi står i kö där köer finns och blir FLY förbannade om någon tränger sig före. Jag är precis likadan. Men är vi verkligen SÅHÄR laglydiga? Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad. Eller är det bara sådär som det är i början? Lyda lag för att lag har uppmärksammats i media för att sedan sakta glömmas bort? Jag vet inte.

I Finland var reaktionen likadan när Ipred-lagen infördes, för att därefter återgå till nästan lika hög internettrafikering. Skrämselhicka?

Flera tidningar (Metro) har dessutom uppmärksammat rusningen efter tjänster som gör dig anonym på nätet. Jaha. Så man kan betala för att undvika lagen. Kostar typ 50 spänn i månaden. Vad gör lagen för nytta då?

Men om man då ska vara lite självisk (det får man väl vara nu så här i vårtider) så väcker lagen en lite schizofren djävul/ängel på axeln. - "Nu kommer folk låna fler ljudböcker på biblioteket!" - "Att strypa en så fantastisk teknik som fildelning är dumt och bakåtsträvande!" - "Nu ökar lånen! Nu kommer fler besökare!"- "Fildelning går inte att hindra!". Däremot vet jag inte vem som är ängeln och vem som är djävulen.

Något gott som kan komma ur lagen är en snabbare teknikutveckling på biblioteksområdet. Laglig nedladdning skriker efter en plattform. Och som jag tidigare har bloggat om så tror jag definitivt att biblioteket är lösningen och framtiden, det demokratiska och kreativa mötet mellan användare och upphovman.

Apropå ljudböcker så har tekniken länge befunnit så någonstans i limbo. Cd-skivor är för många, har plats för alldeles för lite information och är krångliga att föra över till en bärbar mp3-spelare. Mp3-skivorna är visserligen lite enklare att hantera, men det är än så länge bara ett förlag som ger ut dem, vilket ger ett begränsat utbud. Men nu! Nu har det hänt något ännu litet steg på vägen i ljudboksbranschen, nämligen ljudfil på minneskort (läs SvD här). Du lånar en liten låda som ser ut som en bok, i boken finns ett minneskort samt en USB-enhet. Minneskortet kan du sätta direkt i nyare mobiltelefoner eller sätta in i USB-enheten och koppla direkt till din mp3-spelare. Utbudet är begränsat, men vi beräknar starta utlåningen nästa vecka (v.15). Låna och testa!

Varför undviker fildelningsdebatten biblioteken?

Debatten angående illegal fildelning har gått varm på bloggar, i Dagens Nyheter, i tv, i lunchrummet, överallt. Vad jag inte förstår är varför man kringgår det uppenbara – biblioteken som den ultimata mellanhanden mellan upphovsmän och brukarna. Alla bibliotek har idag väl utvecklade digitala tjänster som kan användas helt gratis. Du som biblioteksanvändare får tillgång till e-böcker, e-musik, e-ljudböcker, e-språkkurser, utan att betala en krona. Biblioteken köper tjänsten som betalar upphovsmännen. Utvecklingen är fantastisk, men framförallt nödvändig. Vi kan inte backa tiden, och vi måste välkomna en värld där alla har tillgång till allt.

Folk kommer aldrig vilja betala på samma sätt för kultur som man gjorde förut. Jag menar inte att man inte värderar kultur högt, för det tror jag alla i Sverige gör, men sättet man konsumerar på förändras. Möjligheten till att konsumera kultur är en medborgares rättighet. Jag tycker inte det ska handla om du kan eller inte kan spendera pengar. Gör biblioteken till fanbärare och distributör. Vi kan ju det här! Vi kan förmedla och inspirera!

Det finns självklart problem. Det största problemet är budgeten. Jag inser att detta skulle kosta oss. Mycket. Därför måste ett politiskt beslut till, att pengar ska satsas på att utveckla det digitala och virtuella biblioteket. Det andra stora problemet är ju formatet. Ska biblioteksbrukaren kunna ladda ner en bestående fil, eller ”låna” filen i en månad? Hur gör man idiotsäkra filer som förstör sig själv efter fyra veckor? Det är mycket med den tekniska biten som är ett töcken för mig. Men kan vi fotografera planeter i andra solsystem så måste vi kunna skapa en tidsbunden, flyttbar digital fil! Vårat digitala arkiv kanske inte kan ha precis allt, men vi kan ha mycket. Allt av svenska upphovsmän till att börja med.

Man måste inse att fildelningen inte går att stoppa. Det som ska lösas är hur artister, konstnärer och författare får betalt. Och de ska få lön från biblioteken. Som får pengar av staten. Det handlar om prioriteringar.