Varför undviker fildelningsdebatten biblioteken?

Debatten angående illegal fildelning har gått varm på bloggar, i Dagens Nyheter, i tv, i lunchrummet, överallt. Vad jag inte förstår är varför man kringgår det uppenbara – biblioteken som den ultimata mellanhanden mellan upphovsmän och brukarna. Alla bibliotek har idag väl utvecklade digitala tjänster som kan användas helt gratis. Du som biblioteksanvändare får tillgång till e-böcker, e-musik, e-ljudböcker, e-språkkurser, utan att betala en krona. Biblioteken köper tjänsten som betalar upphovsmännen. Utvecklingen är fantastisk, men framförallt nödvändig. Vi kan inte backa tiden, och vi måste välkomna en värld där alla har tillgång till allt.

Folk kommer aldrig vilja betala på samma sätt för kultur som man gjorde förut. Jag menar inte att man inte värderar kultur högt, för det tror jag alla i Sverige gör, men sättet man konsumerar på förändras. Möjligheten till att konsumera kultur är en medborgares rättighet. Jag tycker inte det ska handla om du kan eller inte kan spendera pengar. Gör biblioteken till fanbärare och distributör. Vi kan ju det här! Vi kan förmedla och inspirera!

Det finns självklart problem. Det största problemet är budgeten. Jag inser att detta skulle kosta oss. Mycket. Därför måste ett politiskt beslut till, att pengar ska satsas på att utveckla det digitala och virtuella biblioteket. Det andra stora problemet är ju formatet. Ska biblioteksbrukaren kunna ladda ner en bestående fil, eller ”låna” filen i en månad? Hur gör man idiotsäkra filer som förstör sig själv efter fyra veckor? Det är mycket med den tekniska biten som är ett töcken för mig. Men kan vi fotografera planeter i andra solsystem så måste vi kunna skapa en tidsbunden, flyttbar digital fil! Vårat digitala arkiv kanske inte kan ha precis allt, men vi kan ha mycket. Allt av svenska upphovsmän till att börja med.

Man måste inse att fildelningen inte går att stoppa. Det som ska lösas är hur artister, konstnärer och författare får betalt. Och de ska få lön från biblioteken. Som får pengar av staten. Det handlar om prioriteringar.