Att läsa noveller

Jag är dålig på att läsa noveller, jag glömmer liksom bort att de finns. Dessutom gäller det att hitta en metod, tror jag, att variera sig med olika författares noveller och inte en författares hela novellsamling från pärm till pärm, utan ta dem som godisbitar då och då, inte vräka i sig hela skålen. (Jag vet inte om det är bästa metoden för mig, som nog helst vräker i mig godiset). En del novellsamlingar har ju dessutom en röd tråd, som i Jonas Karlssons Det andra målet, där personer och historier återkommer, men ur en annan vinkling. (Min recension hittas här). Det jag behöver lära mig när det gäller novelläsning är just att få en hel historia i kortformat, och ge den tid att sjunka in och för reflektion.

Om jag är dålig på att komma ihåg att noveller finns, är jag bra på att lyssna på P1. Ibland drabbas jag av något program. Så var det när novellerna som är nominerade till Sveriges radios novellpris började sändas. P1 hade den goda smaken att lägga det första avsnittet direkt efter ett sommarprogram. Första novellen som sändes var Svarta stjärnor av Oline Stig.








En 12-åriga flicka är novellens jag och hon har en mamma som blir sjuk av konstiga saker. Det gör hennes liv komplicerat och Oline Stig skildrar vuxenvärlden utifrån tolvåringen, rättframt och osentimentalt. Att få novellen uppläst med den fantastiska skådespelaren Anna Björks lite barnsliga röst drabbade mig verkligen, jag stannade av helt och bara lyssnade. Den fick mig att lyssna på samtliga nominerade noveller. Bland övriga nomineringar måste jag nämna mina två favorit-Jonas, Jonas Karlsson med novellen Skummisar och Jonas Hassen Khemiri med Oändrat oändlig, som vann tävlingen. Novellerna går att låna på biblioteket (utom Per Hagmans novell, som inte är publicerad i någon bok än). Jag rekommendera högläsning, novellers korta, men ofta underfundiga och innehållsrika format lämpar sig att lyssna på.

Noveller är förresten utmärkta som resesällskap. Det upptäckte jag på en långresa då en vän gav mig Gabriel Garcia Márquez novellsamling Den otroliga och sorgliga historien om den troskyldiga Eréndira och hennes hjärtlösa farmor. Förutom att Garcia Márquez är en ordkonstnär utan dess like (vilket märks redan på titeln) var det verkligen perfekt på resan. Jag tvingade mig själv att läsa långsamt och ofta avslutade jag en novell på en buss och lät den sjunka in och njöt av utsikten. Jag vill lära mig att läsa noveller som jag njuter av mörk choklad, långsamt, en bit i taget.