Har vi porr på biblioteket?

Jag träffade idag 31 stycken ungdomar för bokprat. Ett rakt upp och ner fullständigt underbart möte där hela vårt lilla bibliotek fylls av läshunger, nyfikenhet och litteraturpassion.
Detta trots att temat för dagen är klassiker.

Jag brukar oftast prata om moderna, ofta helt nyutkomna ungdomsböcker. Företrädesvis med mer lättsålda ingredienser som kärlek, passion, svartsjuka, ensamhet, kriminalitet, utanförskap, självmord och oönskade graviditeter. Men förresten - det är ju samma ingredienser som många klassiker innehåller. Den brinnande frågan är dock hur jag ska få en hel drös 15 åringar att förstå det.

Jag har tidigare träffat just den här klassen och talat om ungdomsböcker med betoning på kärlek och passion där Katarina von Bredow och Kate Cann varit självklara och väldigt populära inslag. Frågan är om triangeldramat i Doktor Glas och de sensuella, närmast osedliga berättelserna i Decamerone och mörkret och ondskan i Dvärgen kan att väcka samma läshunger. Någonstans anar jag att det är upp till mig. Kan jag få texterna att leva? Förmår jag skapa ett intresse och en nyfikenhet som ser bortom de slitna gamla luntorna på min rangliga bokvagn?

Vi inleder med en diskussion om vad en klassiker egentligen är och hur olika syn man kan ha på detta omtvistade, ömsom bespottade, ömsom omhuldade uttryck.
Jag fortsätter sedan med att berätta att jag har valt böcker som är ganska oomtvistade i sin egenskap som klassiker men där budskap och tidsanda har åldrats lite olika väl.

Kolonialisten och den självmedvetne slavägaren Robinson ligger inte riktigt så vackert i munnen på mig som på 1700-talets upplysningsmän, inte heller de ganska grova gliringarna och raljerandet över den obildade ”bondlurken” Sancho Pancha känns riktigt njutbara i mina 2000-tals-öron.
Därför, för att ge böckerna ett mer tydligt berättigande som värda att lägga lästid på, försöker jag helt kort skapa en historisk och litterär kontext till böckerna och deras upphovsmän. Hur mottogs böckerna på sin tid? Doktor Glas med sin osmickrande skildring av tidens auktoriteter: präst och läkare togs inte enbart emot med jubel och skönsång, medan Robinson Crusoe ansågs oerhört lämplig som läsning för flygfärdiga ungdomar under 1700-talets upplysningstid. Och Decamerone, ja Decamerone är ju helt enkelt en historia för sig själv…

”Decamerone!” frustar en av mina kollegor när jag berättar om mitt bokprat – ”Det är ju porr. Har vi porr på biblioteket?”

Och då jag nyligen med anledning av förberedelserna inför mitt bokprat läst valda delar av sagda Decamerone är jag av nöden tvungen att säga: ”Jo, visst har vi det!"

Behöver jag säga att vartenda exemplar jag hade av Decamerone lånades ut. Vilket i och för sig gällde även de andra böckerna jag pratade om, utom just slavdrivaren Robinson då...

Böckerna jag pratade om är :

Doktor Glas
Dvärgen
Robinson Crusoe
Don Quijote
Decamerone

Bokvagnen var även fylld av en massa andra klassiker som: Greven av Montecristo, Barnens Ö, Unga kvinnor, Gullivers resor, De tre musketörerna, David Copperfield, Mina drömmars stad, Den hemliga trädgården, Godnatt Mister Tom, Jane Eyre, Anteckningar från ett källarhål, Slottet, Oliver Twist, Fettpärlan, Tarzan, Djungelboken, Ringaren i Notre Dame mfl.