När jag tömde bokinkastet i tisdags fann jag detta märkliga kort längst bak i en av böckerna. Jag är nog för ung för att minnas de gamla hålkorten (eller så har jag dåligt minne), men jag kunde åtminstone utläsa att boken - lustigt nog Affe Henriksons klassiker, Antikens historier - som så fint hade lämnats tillbaka var försenad med drygt trettio år. Fantastiskt!
I Nationalencyklopedin står att läsa (på typiskt nationalencyclopediskt språk): Hålkort var den dominerande databäraren under den elektromekaniska databehandlingens epok 1890–1950 och kom fortsatt till användning som inmatningsmedium för datorer fram till slutet av 1970-talet då billiga textskärmsterminaler direktanslutna till datorer tog över.
Och på Wikipedia läser man vidare: Från mitten av 1970-talet började man gå ifrån användningen av hålkort som lagringsmedium, en process som var nästan helt avklarad vid början av 1990-talet.
Sann folkbildning på folkbiblioteket!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar