Vet du att...

...vi har en kampanj på biblioteket i oktober. Målet är att få fler aktiva låntagare, visa bibliotekets okända sidor samt rösta fram ett nytt bibliotekskort. Om du skaffar lånekort under oktober får du en finfin present och om du har tappat bort ditt lånekort kan du få ett nytt kostnadsfritt. Vi kommer att presentera kända och okända sidor på facebook, bloggen, biblioteket och runt om i kommunen. På bloggen kommer vi också att presentera våra låntagares bästa tips.

Klicka här för rösta på nytt bibliotekskort.

I lördags var det kampanjstart i Kallhäll, Viksjö och Barkarby då det bjöds på fika och annat skoj. Igår, måndag startade kampanjen i Jakobsberg då vi bjöd på frukt, godis och pins. Några nya låntagare trillade in direkt och många röstade på bibliotekskort.

Familjelördag med Prick och Fläck

Förra lördagen var det familjelördag i Jakobsberg på temat Prick och Fläck. Prick och Fläck är två bilderboksfigurer som är skapade av Lotta Geffenblad. Det bjöds på filmvisning, tipsrunda, pyssel och en fin utställning. Tack till Lotta och Uzi Geffenblad för lån av rekvisita och orginalteckningar!

 

Cilla Naumann gästbloggar

Foto: Sofia Runarsdotter

I dag när jag skriver det här blogginlägget är det den 16 september och årets första höstdag efter den långa fina varma sommaren. Det är med blandade känslor jag lyssnar till regnet som slår mot fönstret. Visst är det lite härligt med höst, men inget är som sommaren och det brukar märkas när jag talar om min senaste roman "Springa med åror"  – som har just sommaren som spelplats. 

Handlingen kretsar kring sommargäster och fastboende i ett litet kustsamhälle i Halland.  Där är havet fond till ett livslångt drama mellan två vänner – bondflickan Monika och Johanna från Stockholm.

Deras somrar blir en lekplats som sträcker sig långt fram i tiden –  till deras egna barn som omedvetet kommer att framkalla sina mödrars laddade klasskonflikt. 

Men jag ska också att berätta om hur det är att skriva varje dag, alltså även när det inte är sommar, och varför jag började göra det. Hur mycket är verklighet och hur mycket är fantasi i mina böcker? Och när det står "jag" i en roman – handlar det om författaren själv då?

Kom och fråga vad ni vill eller luta er tillbaka lyssna till olika tankar kring skrivande och böcker och till min berättelse om att ha gått från att vara nyhetsjournalist på Dagens Nyheter till att skriva romaner. 

 Den 24/9 kl 18.30 kommer jag till Jakobsbergs bibliotek.

/Cilla Naumann

Tiger, tiger burning bright

 

Imorgon ska jag prata böcker i två stycken årskurs femmor. Vad passar då bättre än att tipsa dom om Kate DiCamillos underbara bok Tigern.

Det är en förtrollat vacker berättelse om 12 åriga Tom, som efter sin mammas död flyttat med sin pappa till ett sunkigt motell någonstans i Florida. Tom bär så mycket längtan och sorg inom sig då han aldrig fått tillåtelse av sin pappa att få sörja förlusten av modern. När Tom grät på sin mammas begravning slog pappan honom - rakt i ansiktet. Den uppdämda sorgen gör Tom bokstavligen sjuk. Hela hans ben täcks av otäcka, kliande eksem.

Barnen i Toms skola är elaka och ger sig gång på gång på Tom och retar honom dels för det otäcka eksemet, dels för den döda mamman och dels för hans sunkiga bostadssituation och hans pappas enkla jobb på motellet där de bor.
Tom tiger och tar emot, precis som han har lärt sig av sin pappa.
Allt förändras en dag. Skolans rektor stänger av Tom från skolan då han menar att de eksem Tom bär på stör och skrämmer de andra barnen. Det är den första positiva sak som hänt Tom på längre. Att rektorn poängterar att Tom inte är välkommen tillbaka till skolan förrän eksemen är borta är ännu bättre. Tom vet att eksemen aldrig kommer att försvinna och följdaktligen kommer han aldrig mer behöva gå till skolan och möta sina plågoandar.
När Tom är ute och strövar i den närbelägna skogen gör han en häpnadsväckande upptäckt. Mitt i skogen i en stor bur stöter han på en stor tiger. Ett majestätiskt och makalöst vackert djur vankar av och an i buren.
Nästa bra sak som händer är att en ny flicka börjar i skolan. Sixteen heter hon,  och hon är allt som Tom inte är. Arg, utåtagerande och inte rädd för att stå upp för sig själv och andra. Tom förstår ganska snabbt hur betydelsefull Sixteen skulle kunna vara för honom och han vill förstås visa Sixteen det allra finaste han har - Tigern. Det blir upptakten till ett intensivt drama som bara kan sluta på ett sätt.

Första gången jag läste Tigern visste jag inte att den bygger på en dikt med samma namn av William Blake. Dikten är lika vacker som DiCamillos bok och vid mitt bokprat imorgon har jag tänkt läsa dikten för barnen och även lämna den här vackra lilla lappen med William Blakes dikt till de som vill.  Håll tillgodo, kamrater!

 

 

 

En lite mer lättläst text kommer här:

 

 

The tyger

 

Tyger Tyger, burning bright,

In the forests of the night;

What immortal hand or eye,

Could frame thy fearful symmetry?

In what distant deeps or skies.

Burnt the fire of thine eyes?

On what wings dare he aspire?

What the hand, dare seize the fire?

And what shoulder, & what art,

Could twist the sinews of thy heart?

And when thy heart began to beat,

What dread hand? & what dread feet?

What the hammer? what the chain,

In what furnace was thy brain?

What the anvil? what dread grasp,

Dare its deadly terrors clasp!

When the stars threw down their spears

And water'd heaven with their tears:

Did he smile his work to see?

Did he who made the Lamb make thee?

Tyger Tyger burning bright,

In the forests of the night:

What immortal hand or eye,

Dare frame thy fearful symmetry?

 

 

William Blake, Songs of innocence and experience 1789

 

 

För den som vill läsa mer om hur dikten kan tolkas rekommenderar jag den här sidan.

Bibblan testar: Löpning

Spring, spring, spring...

 

Så som löpning varande den nya, allenagörande folksporten vill jag inte vara sämre än mina vänner, grannar, släktingar och arbetskamrater. Med det sunda förnuftet förblindat av en prunkande 40-års kris konstaterar jag besviket att jeansstorleken jag hade på gymnasiet, dvs för två sekel sedan, inte riktigt passar längre. Inte ens konditionen är den samma som för 20 år sedan. Något måste göras. Helst borde det ha varit gjort igår. Men idag går väl också bra. Det är inte för inte som jag arbetar som bibliotekarie. Min paroll för tillvaron är nämligen att innan något kan utföras måste det först noggrant studeras i litteraturen. Sagt och gjort, medan marken fortfarande är täckt av is lånar jag hem Martina Haags personliga berättelse Heja, Heja! där hon livfullt berättar om hur hon går från tjock och trött 40-plussare till energisk, vältränad maratonlöpare. Jag lyssnar på ljudboken i bilen och peppar mig själv. Kan hon så kan väl kanske jag? Hur svårt kan det vara? Jag lovar mig själv att så fort det är barmark, då ska jag börja springa. Kanske inte så fort. Och absolut inte så långt. Men dock. Springa.
Barmarken kommer, men det är ju så mycket grus på vägarna. Vem vill halka i gruset? Kanske till och med bryta något. Ja, inte jag i alla fall. Jag bestämmer mig för att vänta tills vägarna är sopade.
När vägarna ligger släta som salsgolv och temperaturen är ljum, men ännu inte för varm, då känns det så rätt, så rätt att börja springa. Jag lånar boken Löpträning och förbereder mig noga. Jag läser målmedvetet om uppvärmning, mellanmål och träningsdagböcker. Jag lusläser kapitlen om att springa med hund och att springa med barnvagn. Se, det finns ju ingen ursäkt alls. Jag har ju både hund och barn i barnvagn.

Men så oturligt nog utbryter en liten förkylning och alla vet ju hur farligt det är att springa med en förkylning i kroppen. Man kan ju få hjärtmuskelinflammation. Allra minst. Jag avstår därför motvilligt från att börja med mitt springande, men bidar min tid genom att ytterligare förkovra mig. Det perfekta löpsteget blir nästa bok. Vem vill inte ha ett perfekt löpsteg? Ganska snart blir jag varse att det inte alls bara är att snöra på sig ett par gympaskor och ge sig ut och springa. Betydligt mer förberedelser än så krävs. Tänk vilken tur att jag inte förhastat mig. Sitt löpsteg hittar man genom en god kroppskännedom, bra hållning och en medvetenhet i sin egen rörelseapparat. Länge beundrar jag det rika bildmaterialet. Funderar och kontemplerar i lugn och ro medan jag lär mig en helt ny vokabulär på köpet.

När förkylningen äntligen gått ur kroppen är det redan maj. Alla som har barn i förskolan/skolan vet hur hektisk månaden maj är. Det är avslutningar, brännbollsturneringar och picknick med skolklassen mest varje dag. Någon löparpass är omöjligt att få in i vardagen. Inte ens ett litet. Det är dumt att stressa och ta på sig mer än man mäktar med. Jag läser i Duktighetsfällan om hur många kvinnor i min ålder som bränner ut sig, blir sjuka och deprimerade. Lagom är bäst konstaterar jag och fortsätter med att promenera med hund och barnvagn i makligt tempo runt det som var tänkt att bli min joggingrunda. Jag lovar mig själv att när semestern kommer, då ska jag börja springa. Semestern kommer och så en mild sommarkväll anländer också den rätta känslan. Jag hoppar i shorts och linne och går ner i hallen för att snöra på mig springskorna och äntligen, äntligen ta den där första springrundan. Men döm om min förvåning när jag inventerar skostället. Inte ett enda par gympaskor i min storlek. Nu vet jag vad jag måste göra innan jag kan börja springa. Köpa ett par skor. Och alla vet ju vilken djungel det är. Att köpa springskor är inget man gör oöverlagt. Det kan få ödesdigra konsekvenser. Risken finns tyvärr att det hinner komma snö innan jag hittat de rätta skorna. Men det må så vara. Så fort snön smälter, då ska jag verkligen börja springa. Tills dess nöjer jag mig med att läsa Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.
På återseende.

Sommartipset: Umberto Eco

Sommartipset: Zombies!

Sommartipset: Läs noveller!

Sommartipset: Skräck!

Sommartipset: Läs Hatet!

Sommartipset: En bra film!

Take this waltz 

Nyanserat om kärlek, begär och otrohet och fint spelat av Michelle Williams och Seth Rogen.

/Victoria

Sommartipset: Sommarsånger!

Jag behöver höra visor som t.ex. ”Nu grönskar det” eller ”Visa vid midsommartid” för att verkligen fatta att sommaren är här. Antar att det har att göra med barndomens skolavslutningar som så tydligt markerade att sommaren börjat på riktigt. Denna bok innehåller både äldre och nyare sommarvisor, allt från ”Det var dans bort i vägen” till ”Öppna landskap”.

Föredrar man att lyssna kan jag tipsa om följande:

Cornelis & Taube 

Med lust och fägring stor: sommarens sånger och psalmer

Här är den sköna sommar av och med Evert Taube

/Victoria

Sommartipset: En bra bok!

Happy Pride!

  

  

Sommartipset: Bli med sommarstuga!

Sommartipset: Läs en deckare!

Sommartipset: Beskär träd och buskar!

Sommartipset: The Last of Us

Det var tyvärr längesedan jag spelade tv-spel. Annat har kommit emellan, man prioriterar annorlunda – och i ärlighetens namn så tycker jag inte att det har släppts så värst många spel som lockat mig tillräckligt.

Men med The Last of Us är det annorlunda. Detta PS3-exklusiva spel tar det hela till en ny nivå. När det mesta spelsnacket handlar om de nya konsolerna PS4 och Xbox One så kommer Naughty Dog och visar att dagens lastgamla konsoler (PS3 är faktiskt sju år gammal, vilket får ses som uråldrigt i spelbranschen) fortfarande kan få folk att tappa hakan.

Förutom att The Last of Us troligtvis är det snyggaste spelet någonsin oavsett konsol, så är det dessutom fantastiskt bra, genomtänkt, gripande, ångestframkallande, hisnande, roligt, allmänbildande, läskigt, enormt, svårt, enkelt, givande… Kort sagt: Det här spelet har det mesta.

Tänk dig en blandning mellan Indiana Jones-filmerna och The Walking Dead-serien, och låt sedan detta utspela sig i en postapokalyptisk värld. Det borde räcka så för att det ska börja vattnas i munnen på de flesta spelfreaks.

Spana in klippet nedan (OBS! SPOILERS!), ställ dig i kö. Det är dumt att missa den här konsolgenerationens kanske coolaste spel.

Sommartipset: Minnets stigar

”…Gravstenarna söker tolka döden. Döden är historielös, men kyrkogårdar är historieböcker. Där finns vår släkt, våra vänner, där minns vi dem, där ska några minnas oss. Svenska kyrkogårdar är en del av vårt odlingslandskap och mer än i de flesta länder en park för meditation – och för upptäckter. För kyrkogården har angetts fyra syften: att sanitärt godtagbart ta hand om den avlidne, att förmedla kontakt med det eviga, att hantera sorgen och att utmärka den dödes ställning. De fyra funktionerna har betonats olika i skilda epoker…”

Ovanstående är några rader ur förordet till boken Minnets stigar : en resa bland svenska kyrkogårdar av Hans Hammarsköld, Anita Theorell och Per Wästberg. Kanske skulle vi under sommaren kunna stanna till vid någons grav, vid en gravsten eller en lund och tänka över tidens gång. Detta är en alldeles ypperlig bok för guidning både i våra begravningsplatsers historia och för att hitta exempel på intressanta gravar och kyrkogårdar runt om i Sverige.

Ytterligare böcker i ämnet finns, t ex Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar av Göran Åstrand och Tallum : Gunnar Asplunds & Sigurd Lewerentz skogskyrkogård i Stockholm av Bengt O H Johansson
Eller varför inte någon turistguide om Paris och när man väl är där, besöka den stora, världsberömda kyrkogården Père Lachaise eller katakomberna dit lik från de ohälsosamma kyrkogårdarna vid Hallarna flyttades på 1700-talet!

/Karin Hed

Sommartipset: En JÄTTEjättebra skiva!!!

Cornelis vs Riedel med Georg Riedel, bas, Sarah Riedel, sång och Nicolai Dunger, sång och vissling.

/Kerstin