En heldag i sagornas värld

Vilken tur att jag har barn. Har man barn så får man nämligen gå in på helt underbara ställen som Junibacken utan att man behöver känna sig det minsta konstigt… För visst känns det lite konstigt att gå på ett sådant ställe UTAN barn, bara för nöjes skull.

Jag tar alltså mina småttingar samt farmor och farfar (de sistnämnda på tillfälligt besök från Tyskland) och kliver över tröskeln in i sagornas värld. Det höga priset på själva biljetten kan jag fundera på sen. Först ska vi ha kul!

Sagotåget har tyvärr lunchstängt, så vi får gå genom bokhandeln (Mamma, får vi köpa en bok?), Elsa-Beskow-utställningen (Mamma, jag vill leka!) och restaurangen (Mamma, jag vill ha - just det - glass!) och hamnar till slut vid Villa Villekulla där sångstunden precis ska börja. Och nu har vi riktigt kul! Teaterfolket på Junibacken är jätteduktiga på att sjunga, och dom ger sig inte förrän alla, även farmor och farfar från Tyskland, rockar loss till ’Rockspindeln’.

Sångstunden tar slut och vi tar oss ner till tågstationen, där det nu är kö och det känns lite olustigt. Men sedan sitter vi på tåget och lyssnar när Astrid berättar för oss om vad vi får se. Tvååringen vill gå av tåget direkt när den läskiga draken i ’Bröderna Lejonhjärta’ dyker upp men tar istället min hand och kramar den - håååårt!


Tillbaka vid Villa Villekulla visar 6-åringen runt farföräldrarna i huset, för Pippi är tyvärr inte hemma… sedan fortsätter vi – äntligen - ner till Beskowuställningen. Mina barn försvinner i blåbärskogen, hälsar på i hattstugan, tar en tur i roddbåten från ABC-sagan och har väldigt kul. Det är dags att slå sig ner på gräset och mellan blommorna för nu är det dags för dagens teaterföreställning ’Solägget och Höga C’. Barnen tycker bäst om Älvan och farbror Blå (som dessutom sjunger Alice Tegner-visor) och hjälper till när alla för fullt letar efter Höga C. Vi får se en härlig nyskriven pjäs baserad på Elsa Beskows bilderböcker och jag tycker att man verkligen har lyckats blanda det moderna med Elsas motiv.

Efter föreställningen blir vi kvar en lång stund, barnen åker skidor i ett litet skidspår och får träffa Kung Vinter. Bäst tycker dom om alla små rutschkanor. Utställningen är ganska stillsam och lugn, men det finns inga gränser för barnens fantasi – de kliver in i sagornas värld och trivs mycket, mycket bra!

Ja, som sagt. Tur att man har barn. Ni som inte har några, försök låna några små släktingar och följ med dom till Junibacken. Att kliva in i sagornas värld är härligt, både för barn och vuxna. Ni som inte hinner till Junibacken just nu - det är lugnt. Utställningen fortsätter fram till hösten 2009 och Elsa Beskows böcker finns att låna på biblioteket!

/Eva Brünahl