Boktips: "Ondska" av Eiríkur Örn Nor∂dahl

Vad är det med Island som gör att det kommer så många fantastiska författare därifrån? För mig är Eiríkur Örn Norddahl en ny bekantskap och hans roman Ondska är annorlunda än alla andra böcker jag har läst under de senaste åren, både till innehåll och till form.

Agnes är historiker och arbetar på en avhandling om högerpopulistiska partier i Europa. Hon är besatt av andra världskriget och Förintelsen. Att Agnes är så intresserad av Förintelsen beror på att hennes familj invandrade till Island från den lilla litauiska staden Jubarkas, vars halva befolkning i början av andra världskriget var judisk, men som efter kriget hade utplånats. Agnes lever tillsammans med Ómar, men bedrar honom med nynazisten Arnór. När Ómar upptäcker Agnes otrohet bränner han ner deras hem, flyr och irrar runt i Europa. De återförenas men har förändrats av vad som har hänt, ska de kunna älska varandra igen?

Boken har många karaktärer och många berättarröster och genom dem skildras parallellt dagens Island med händelserna i Jubarkas på 1940-talet; nazismen under kriget, rasismen i den nordiska historien och högerpopulismens frammarsch i dagens Europa. Och mitt i dessa dramatiska historiska händelser lever människor med sina drömmar och sin kärlek, människor som försöker att få sitt liv att kännas meningsfullt.

Ondska är en humoristisk, intressant och viktig bok och med en berättarglädje som gör en lycklig. Dessutom är den skriven på ett sätt som utstrålar en oräddhet vad gäller språkbehandlingen.
Ondska belönades i hemlandet med ”Isländska litteraturpriset för årets bästa bok” och har nominerats till ”Nordiska rådets litteraturpris”.

//Maria Westin

PRAO: Jonathan Söderberg

Foto: Kerstin Gerén

Jag heter Jonathan och är 14 år.
Jag har haft PRAO under v7-8 2015.

Först när jag letade efter en Prao plats letade jag på Google och kom till den här bloggen. Jag tänkte först ”ska jag verkligen praoa på ett Bibliotek?” men efter att ha letat lite till och inte hittat något annat läste jag igenom några bloggar. Efter tänkte jag ”det låter ju helt annorlunda än vad man tror” och bestämde mig för att ta platsen.

Tydligen hade jag mycket tur eftersom när jag skulle fråga om plats gick jag personligen ner till Bibloteket och frågade om de hade en plats. Oftast är platsen redan tagen (med tanke på att många vill Praoa där) men hon som hade fått platsen innan mig hade fått en annan plats och hoppat av från Biblioteket och då kunde jag ta platsen.

Man skulle ju kunna tro att man sätter upp böcker hela tiden och läsa böcker för små barn men det är så mycket mer! Ibland måste jag ta hand om sändningar (böcker från andra bibliotek och nya beställda böcker) som måste checkas in, flytta runt möbler i (och utanför) Biblioteket, ”konvertera” (larma/registrera) nya böcker, Språk-café (svenska för vuxna och barn som vill lära sig svenska), film för barn (oftast kommer dagis klasser) och mycket annat. Allt detta gör jobbet både roligt och intressant men det finns säkert mycket mer som jag inte fick testa.

Själv tyckte jag att Språk-caféet var roligast eftersom man fick prata med andra personer som ville lära sig och att man bara kunde hjälpa dem mycket med att bara prata med dem. De var både trevliga och vad jag tyckte, tyckte jag att de kunde bra svenska när de bara bott här i knappt ett år.

Jag rekommenderar att praoa där för både yngre och äldre ungdomar som ska praoa och är en väldigt bra plats för de som ska ha prao för första gången.  Om man inte tänker på allt man gör och tänker på omgivningen istället tycker jag att det har varit skönt. Många är trevliga och oftast när man blir frågad om hjälp så kan man knappt säga nej och att hjälpa någon känns både jobbigt (med tanke på att man oroar sig för att göra fel) men efter att ha hjälpt dem känns det väldigt bra.

PS. Om ni läser allt ovanför skulle jag bli tacksam (eftersom det är väldigt mycket :P) men jag hoppas att det jag skrivit har hjälpt er!

//Jonathan Söderberg

Framtiden är här!

Idag kommer ett par boktips för er som gillar framtidsskildringar.

Sången ur det kinesiska rummet är inget annat än en svensk sci-fi-roman som utspelar sig i ett framtida Stockholm där roboten Cepheus arbetar med att diagnosticera cancer. Man kan säga att det är en krönika om ett väsens födelse, dess växande självmedvetande och vidare fram till dess död. Sam Ghazi är författaren och skriver på ett poetisk språk om roboten som, likt Hal 9000 eller robotarna i Asimovs Jag, robot, överskrider reglerna för sin egen existens. Rekommenderas till alla som gillar sci-fi, robotar eller existentiella frågeställningar.

Corpus Delicti av tyska Juli Zeh utspelar sig i en framtida värld där god fysisk hälsa inte bara är önskvärt utan tvärtom lagstadgat. Demokrati har ersatts av en ofelbar Metod. Mia Holls bror blir, tack vare metoden, dömd till mord och avlider i fängelset. Mia börjar av smärta att försumma sina plikter att ta hand om sin kropp, och hamnar så småningom i rätten. Under rättsprocessen inser den från början Metodtrogna Mia att metoden kanske inte är ofelbar ändå, och att hennes bror kanske är en oskyldig frihetskämpe. Corpus Delicti är en dystopisk roman, jämförbar med temat i Huxleys Du sköna nya värld eller Karin Boyes Kallocain.

 

Boktips: Öppen stad av Teju Cole

Öppen stad handlar om Julius, en ung doktorand i psykiatri som tillbringar sin lediga tid till fots på New Yorks gator. På ytan är boken en berättelse om en ung främling bosatt i New York efter 9/11. Men det är också en intellektuellt, politiskt, och litterärt utmanade roman om vår tids stora frågor. Julius funderar över var han hör hemma egentligen, han som har både rötter både i Europa och i Nigeria.

Jag har precis läst Öppen stad och den är fantastisk. Författaren lyckas beskriva staden och dess stämning så att jag som läsare sugs in i boken och befinner mig i staden. Samtidigt väcks tankar om vår samtid och frågor som vad identitet och tillhörighet är. Litterärt är det en blandning av flanörroman, essä och roman vilket fungerar jättebra.

//Maria Westin

Vi söker tre författare! Kan du lista ut vilka?

Klicka på bilderna för att förstora.

Kolla gärna in Camillas fina utställning på biblioteket i Jakobsberg.

Mest utlånat 2014

Boktips: Röd kärlek - En östtysk familjehistoria

Röd kärlek: En östtysk familjehistoria av Maxim Leo, utgiven 2014, är en skildring av Tysklands dramatiska 1900-tals historia. Maxim Leo växer upp i dåvarande Östberlin och hans föräldrar har olika inställningar till den kommunistiska regimen och bråkar ofta; pappan är rebellisk och mamman är partitrogen. Tjugo år efter murens fall vill Maxim ta reda på sin släkthistoria för att på så sätt förstå sina egna rötter och Tysklands historia. Han får reda på att hans mor- och farföräldrar stred på olika sidor under det andra världskriget.

Det är spännande att följa Maxims resa in i hans familjs förflutna som är fullt av gömda hemligheter. Böcker som berättar hur det lilla privata livet påverkas av samhället och historiska skeenden, väcker frågor om människan har en fri vilja eller bara är ett offer för omständigheterna?

Boken vänder sig både till den som är specifikt intresserad av Tysklands och Europas 1900-tals historia och till den som tycker det är spännande att läsa om individuella livsöden.

//Maria Westin

Boktips: Vi ses i Obsan

”Vi ses i Obsan” av Cilla Jackert är en bok för åldern 9-12 år och det är det säkert, men det är även en bok för alla åldrar. Den är så bra skriven, dramatiskt uppbyggd och spännande som en deckare. Jag sträckläser den här boken och rekommenderar den till både föräldrar och barn. Dessutom förmedlas känslan av ett Stockholm så ödsligt och hett som det bara kan vara på sommaren.

Kort om handlingen: När Annikas lillebror föds för tidigt blir det ändrade planer för sommaren. Annika blir kvar i stan och drar runt i Vasastan i jakt på något att göra. Friheten från skola och föräldrar som är upptagna med det nya syskonet låter Annika upptäcka en egen värld.

Cilla Jackert har tidigare skrivit ”Dagens katastrofer” som riktar sig till samma åldersgrupp och som även den utspelar sig i ett somrigt Vasastan.
 
Läs mer om Cilla Jackert här.

//Maria Westin

Zlatan gör en Zlatan som Zlatan fast bättre

När Zlatan Ibrahimovic hösten 2011 lät publicera sin självbiografi (eg. skriven av David Lagercrantz) var det många bibliotekarier som ansåg sig ha anledning att glädjas. Äntligen en bok som pojkar vill läsa utan att behöva trugas, lockas, mutas eller hotas! Frågan är dock om Zlatan inte i minst lika hög grad som han inspirerar till läsande också inspirerar till skrivande. Det är åtminstone lätt att tro när man blickar ut över havet av boktitlar som innehåller hans namn.  

Det finns i huvudsak tre sorters Zlatanböcker. Vanligast är faktaböcker som handlar om Zlatan. Kronjuvelen i genren är så klart Zlatans egen Jag är Zlatan Ibrahimovic. Andra titlar värda att nämna är

•        Zlatan ärZlatan (Petter Karlsson och Jennifer Wegerup, 2007)
•         Zlatan –den han är (Illugi Jökulsson, 2012)
•         Zlatan –bättre än någonsin (Illugi Jökulsson, 2014) 
•         Zlatan Ibrahimovic: allt om fotbollshjälten (Adrian Besley, 2014)

Ovanstående titlar är samtliga tämligen oblyga hyllningar till den store. Deras syfte är snarare att tillfredsställa de frälstas begär att få dyrka än att fördjupa bilden av ikonen. En lite udda fågel i sammanhanget är därför Tony Flygares En gång var jag större än Zlatan, utgiven tidigare i år. Tony och Zlatan var vänner som små. De ägnade varje ledig stund åt att spela fotboll tillsammans. Tony ansågs allmänt som den större talangen men vi vet ju alla hur det slutade. Zlatan blev bäst i världen* och Tony blev… tja, nån som skrev en bok femton år senare om hur han aldrig blev något trots att han borde vara den som blivit något eftersom han ju var bäst. Då. Nog känns det förresten som att det finns något allmängiltigt i Flygares öde? Har vi inte alla en Zlatan i våra liv – någon som såg upp till oss i ungdomen men som i slutändan lyckades bättre än oss i livets långa jakt efter status och egendom. Kanske är vi alla någons Zlatan?

Den andra typen av zlatanböcker utgörs av skönlitteratur, till större delen för barn och ungdomar. Böckerna handlar inte om Zlatan men han utgör en fond till handlingen eller till protagonisten. I Lill-Zlatan och Morbror raring (Pia Lindenbaum, 2006) heter huvudpersonen Ella men kallas för Lill-Zlatan av sin favoritmorbror Tommy. En dag träffar Tommy en kille och plötsligt är inget som det brukar. Tommy har inte tid att ge Ella sin fulla uppmärksamhet och vart Tommy och Ella än går så hänger den där killen med som ett tuggummi under skon. En bok om svartsjuka helt enkelt. Två lättsammare barnböcker där viljan att få träffa Zlatan är vad som driver handlingen är:

•  Ludde gören Zlatan (Viveca Lärn, 2009)
• Tina och Zlatan (Ann-Kristin Lundmark, 2013)

Två böcker med äldre målgrupp och allvarligare klangbotten är Som Zlatan fast bättre (Niclas Christoffer, 2012) och Jag & min pappa & Zlatan (Mattias Elftorp, 2014). Den förra boken handlar om femtonårige Simon som vill bli som Zlatan men utvecklar allvarliga ätstörningar i processen. Den senare är ett seriealbum om en tjej som tillsammans med sin pappa immigrerar till Malmö och Rosengård i hopp om ett bättre liv. Tyvärr blir det inte alls som de tänkt sig.

Ett axplock ur den rika floran av zlatanböcker som finns här på biblioteket

Den tredje typen av zlatanböcker har jag egentligen bara ett bra exempel på: Zlatan, Caligula och ordningen i skolan: eninteraktionalistisk analys (Jonas Aspelin, 2003). Här används Zlatan som en arketyp som hjälper till att illustrera en tes författaren driver. (Jämför med hur gudar från den grekiska mytologin använts i poesin från renässansen och framåt.)

Om någon till äventyrs skulle bli inspirerad att läsa en zlatanbok efter detta inlägg så är ju allt gott. Ännu bättre förstås om någon skulle drabbas av en längtan att skriva en egen zlatanbok! Vad ska man i så fall tänka på om man vill bli framgångsrik? Det är så klart många faktorer som spelar in men en snabb koll på vår utlåningsstatistik utskiljer två böcker som i särklass mest populära. Den ena är Zlatans egen bok Jag är Zlatan Ibrahimovic med 32,4 utlån per exemplar. Den andra är Lindenbaums Lill-Zlatan och morbror raring med hela 54,1 utlån per exemplar! Minst lånad är Zlatan & min pappa & jag med noll utlån. Den boken har å andra bara funnits på biblioteket i några veckor, så det kanske ger sig. 

Slutsats: vill du bli en framgångsrik zlatanförfattare bör du antingen (1) vara Zlatan och skriva om dig själv eller (2) vara en extremt framgångsrik bilderboksförfattare/-illustratör och skriva en bok om något helt annat men använda Zlatans namn i titeln.

Lycka till!

*Källa: Alla svenskar. 

Dataspeltoppen och synen på ungdomskultur

Dagens ungdom vet inte hur bra de har det. Annat var det på min tid!

Jag har – liksom många andra före detta ungdomar – lovat att aldrig yppa dessa ord. Jag anser mig emellertid nyligen ha fått anledning att frångå mitt löfte. 

När jag växte upp på 1990-talet fanns det i princip ingen journalistisk bevakning av tv-spel. Detta trots att vi var många som spelade och identifierade oss med karaktärer som Mario, Mega Man och Samus Aran. I dag är läget ett annat. Pewdiepie är världens största Youtube-stjärna och vill man ha sig färska spelrecensioner till livs är det bara att surfa in på ign.com. Någon enstaka gång kunde det på min tid också hända att etablerad media tog sig an den kulturform som för oss spelare var världens viktigaste. Tyvärr då aldrig med den respekt ämnet förtjänade. Ett faktum som blir plågsamt tydligt i nedanstående klipp.



Det är mycket med klippen från Dataspeltoppen som är märklig för att inte säga absurt. Här kommer ett axplock:

• Citatet ”ett plus är att det är ett mycket bra spel”. (Sagt om Ducktales 0:40 in i klippet.)
• Det märkliga och felaktiga bruket av ordet joystick (jag tror att hon menar spelkontroll, alltså hur väl spelet responderar mot hur man trycker på handkontrollen).
• Att Ducktales beskrivs som ett av årets bästa spel men ändå bara kommer på plats tre av fem när avsnittets bästa spel ska listas – två placeringar bakom det ”långtråkiga“ Michael Jackson’s Moonwalker (här benämnt Moonwalk).

Ja, det är lätt att göra sig lustig men ju längre jag tittar desto mindre munter blir jag. Jag ser inget som helst värde racka ner på pionjärer med begränsade resurser som gör vad de kan för att lyfta fram en marginaliserad kulturform – tvärt om! Vad jag har svårare för är när vuxenvärlden ska skildra ungdomskultur och inte ens bryr sig om att sminka över sitt förakt och ointresse. Bakom Dataspeltoppen ligger inte några tv-spelskids med brinnande hjärtan och en billig videokamera utan SVT - vårt lands mest resursstarka och etablerade medium.*

Jag kan ärligt talat inte föreställa mig en mer tydlig markering av vad offentligheten anser om tv-spel än det här klippet. Studion är billigast tänkbara med en ensam kamera. Felsägningar och liknande har inte klippts bort eller gjorts om. Att programledaren inte är så haj på engelska och uttalar många titlar fel har jag överseende med. Däremot inte med att hon uppenbarligen är totalt oinsatt i sitt ämne och bara läser innantill från ett papper, provocerande uselt gömt just under kameralinsen.

Det var sämre förr alltså. Eller var det? Jag vet ärligt talat inte. Kanske får jag ändå den utgjutelse detta inlägg inleds med. En grej med marginaliserad kultur är ju just att den är marginaliserad och alltså inte kommer fram i offentligheten. Om du är ung eller bara ändå tycker att etablissemanget struntar i allt som du tycker är viktigt, skriv gärna en kommentar. Om du inte tror att förändring är möjlig, se bara vad som hänt med offentlighetens inställning till spel sedan Dataspeltoppen såg dagens ljus. 

* Jag måste erkänna att jag personligen inte minns Dataspeltoppen och underligt nog verkar ingen annan göra det heller. På det ö-kända internetforumet Flashback finns en tråd om klippet där man (bland annat) diskuterar varifrån det kommer. Något sorts konsensus uppstår om att det kan vara en del av ungdomssatsningen Kosmopol (SVT 1990-92) men helt säker blir man aldrig.

//Jacob

Liknande böcker

Det här med att hitta böcker och filmer som liknar andra är inte alltid det lättaste. Vi på biblioteket hjälper gärna till, men vill man söka själv finns det några sajter som bör upptäckas. Just de här är är på engelska, men väldigt användbara. Boktipset.se fyller kanske en liknande funktion i viss mån, men är långtifrån lika djupgående.

Dessa brukar jag använda mig av:
Whichbook - Inställningsmöjligheterna känns nästintill oändliga vid en första anblick, och det finns väldigt många listor att utforska.

Gnooks - Här kan du börja med att skriva in några favoritförfattare, så ger Gnooks dig förslag på liknande. Jag skrev in Cormac McCarthy, Thomas Ligotti och H.P. Lovecraft, och fick Kathe Koja som förslag; en författare jag aldrig hört talas om. Kul!

Finns det liknande sidor på svenska så tar vi tacksamt emot tips.
Köpsajter som Amazon.com och  AdLibris.se kan också fungera som bra tipsställen.

Månadens konstnär i oktober

Oktober månads konstnär i Kallhäll heter Nicole Axelsson Orsvärn och presenterar sig själv såhär:



Jag är född 86 och uppvuxen i Nybro i Småland men bor numera Stockholm. Jag har tyckt om att rita och måla så länge jag kan minnas och redan som liten visste jag att "när jag blir stor ska jag bli konstnär" Skapandet är något jag fått med mig hemifrån då min pappa Jöran också jobbar med konst och under hela min uppväxt varit formgivare och designer på Nybro Glasbruk.

Som tonåring tecknade jag en hel del blyerts och jag har testat alla möjliga olika uttrycksformer men det är främst under de senaste fem åren jag har känt att mitt skapande fått en riktning och jag har hittat min stil. Jag experimenterar dock fortfarande med olika material och hämtar inspiration ur olika epoker. Varför begränsa sig om man inte behöver? Jag är nyfiken och sökande i mitt konstnärskap, jag vill pröva på allt och ofta är processen lika häftig som resultatet.

Teknikerna jag använder mig av varierar, det kan vara allt från olja och akryl till stearin och collage. Därför vet man aldrig riktigt vad man kan förvänta sig att se.
Vill ni se mer så titta gärna in på min hemsida http://nicolor.se.

Månadens konstnär i Kallhäll

Månadens konstnär på biblioteket i Kallhäll är Rune Lindberg, boende i Järfälla. Under september månad visar Rune Lindberg ”Mini-retro”, en akrylutställning.

Såhär skriver Rune om sig själv:

Född 1931 på Södermalm, Stockholm. Senare uppväxt och boende i Solna och på Östermalm samt fritidsboende sedan 45 år tillbaka i Brölunda, Söderbykarl, Norrtälje. 

Förverkligar mitt intresse för färg och form, som jag alltid varit uppfylld av. Motivval och komposition är viktigt och det är det enkla som tilltalar mig.

Redan som mycket ung började jag fotografera mer seriöst och deltog i ett flertal fototävlingar som också renderade i en del priser och representation i fotoböcker och tidskrifter.

För ett 30-tal år sedan började jag med oljemålning och dristade mig till att lämna in fyra verk till Liljevalchs vårsalong. Dessa hamnade på ”de refuserades salong”, som då höll till i Wasahallen.
Döm om min förvåning, då jag återkom och fann röda prickar på samtliga mina fyra tavlor! Vilken inspiration men också vilka förväntningar!

Som framgår är jag således autodidakt som målare, men mitt fotointresse, där bildsinnes utvecklats, har säkert varit till stor hjälp vid mitt skapande. 

Månadens konstnär i Kallhäll - Augusti

Månadens konstnär på biblioteket i Kallhäll är Mitra Azad. 

Mitra är född 1965 i Iran och bodde i Teheran där hon studerade och undervisade kalligrafi och målning. Hon tillbringade två år på Stockholm School of Art. Som dagislärare arbetar hon med barns konst. Mitra har haft utställningar i Sverige i maj 2011, january 2012 och mars 2013. Temat är natur och känsla.

Kontakta Mitra på galleriet.se om du är intresserad av att köpa hennes tavlor eller för ytterligare information.

Vi på biblioteket

Namn: Mattias

Yrke: Biblioteksinformatör

Jobbar på: Jakobsbergs bibliotek för det mesta. Var tredje lördag i Barkarby.

När jag inte syns ute i biblioteket jobbar jag med: PR, vilket mer konkret innebär att jag gör affischer, bibliotekets programfolder, alla trycksaker (öppettiderlappar, avgiftslappar etc), knubbetiketter, hyllskyltar, samt ansvarar för anslagstavlorna och den digitala skärmen i Jakobsberg. Jag jobbar även med bibblans hemsida, vår Facebook-sida, samt med den här bloggen och andra sociala medier. IT-hjälp (hjälpa besökare med datorproblem) hinns också med, samt förvärv och koll på TV-spel.  Är även smått inblandad i urvalet av film och musik. Just nu håller jag på att lära mig den nya plottermaskinen.

När jag inte jobbar gillar jag att: Göra musik, resa, läsa, skriva, måla, fotografera, titta på film… Cyklar så ofta jag kan, gärna på Järvafältet och ofta med nån bra podcast i hörlurarna.

Dold talang: Kan en del märkliga skateboardtrick… Har koll på riktig kebab.

Jag läser helst:  Cormac McCarthy, Friedrich Nietzsche, Oswald Spengler, Karl-Ove Knausgård, H.P. Lovecraft, Magnus Dahlström, Mircea Cărtărescu och Nikanor Teratologen. Mest en massa gnälliga gubbar alltså… Skärpning utlovas!

Jag är bra på att tipsa om: Udda filmer (exempelvis Funny Games av Michael Haneke) och obehagliga böcker (Nedkomst av Magnus Dahlström).

Därför började jag jobba på bibliotek: Jag hamnade på bibblan mest av en slump. Jag är egentligen utbildad journalist i grunden. Har alltid trivts bland böcker och att få jobba på ett ställe som erbjuder så otroligt mycket kultur åt alla – helt gratis – är fantastiskt.

Språk som jag pratar: Svenska och engelska. Låtsas ibland förstå skriven franska och tyska.

Favoritställe i biblioteket: Vi har rätt fina biofåtöljer på filmavdelningen i Jakobsberg. Där skulle jag vilja sitta oftare.

Just nu vill jag tipsa om: Jag tipsar alltid om H.P. Lovecraft, men får sällan någon respons, så den här gången tipsar jag om två av de bästa böckerna jag läst på länge: Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria (OBS! Den illustrerade utgåvan!) och Lena Anderssons Var det bra så?.

Vi på biblioteket

Namn: Linnea

Jag jobbar på: Viksjö och Kallhälls bibliotek

När jag inte syns ute i biblioteket jobbar jag med: Jag syns oftast INTE ute i biblioteket eftersom jag jobbar som verksamhetsledare och ansvarar för personalen, verksamheten och budgeten. Det kan handla om schemafrågor, mötesplanering, arbetsmiljöfrågor och mycket annat.

När jag inte jobbar gillar jag att: Träna, springer gärna, och läser, både för mig själv och för barnen.

Dold talang: Vet inte om jag har någon, är jag bra på nått så döljer jag det sällan...

Favoritgenre: Fantasy och magisk realism är favoriter men jag slukar gärna en härligt romantiskt feel-good roman också!

Fråga mig gärna om: Älskar bilderböcker så det tipsar jag gärna om.

Därför började jag jobba på bibliotek: För att jag gillar mötet mellan människor och litteratur och alltid har trivts i serviceyrken, har nästan aldrig jobbat med något annat. Och så ville jag kombinera mitt intresse för litteratur och barn och började min bana som just barnbibliotekarie.

Språk som jag pratar: Svenska och engelska

Favoritställe i biblioteket: Innergården på Viksjö bibliotek (om vädret tillåter).

Just nu läser jag: Amanda Hellbergs serie om Maja Grå

Vi på biblioteket

Namn: Karin

Yrke: Bibliotekarie

Jobbar på: Jakobsbergs bibliotek men hoppar in ibland på filialerna.

När ni inte ser mig ute i biblioteket: kanske jag ligger på golvet under sorteringsroboten och kollar varför den strejkar. Eller så sitter jag med pannan i djupa veck och försöker lösa ett problem i biblioteksdatasystemet. Jag går även igenom vad som lånas och inte lånas under åren - detta för att kunna göra de rätta inköpen - och de rätta gallringarna!

Varför började jag jobba på bibliotek? Provade på en hel del jobb bara för att se vad det var, om jag passade. När jag jobbat som biblioteksassistent ett tag tyckte jag att allt föll på plats, sökte och kom in på utbildningen till bibliotekarie. Eftersom jag nu jobbat länge inom yrket har jag tack och lov bytt både arbetsuppgifter och arbetsplatser. Har jobbat som barn- och skolbibliotekarie, varit ansvarig för elever i kunskapslyftet, sjukhusbibliotekarie, IT- och systemansvarig samt katalog- och inköpsansvarig. Detta visar bara på att det inom yrket finns väldigt många vägar att gå och att arbetsuppgifterna kan vara enormt varierande.

Favoritplatser i biblioteket: Bland låntagarna - De är oförutsebara! Bland konstböckerna - De är ju bara så vackra! Bland arkitekturböckerna - Hus är liv! Bland kartböckerna och resehandböckerna  - Drömma är nyttigt! Bland de tecknade serierna - wow! Bland filmerna - wow wow!
Tipsar gärna om film för det är jag ganska så bra på. Annars tycker jag om de svåra och kluriga faktafrågorna där det måste till både erfarenhet och uppfinningsrikedom.

Favoritintresse: att resa - långt eller nära, i fantasin eller på riktigt, till fots eller med någon slags motor.

Läser just nu:  Det mesta blir aldrig av av Thomas Anderberg. Thomas avled förra året till följd av en hjärntumör och boken skrevs färdig av kollegor och vänner. Och titeln kanske också bränner lite för vanligtvis har jag flera böcker på gång samtidigt och "det mesta blir aldrig av"...

Dold talang: Sy och ändra kläder. Lära barn simma (simlärare var mitt sommarjobb under många år).

Språk jag pratar: Aktiva språk är svenska, franska och engelska. Har insomnade "kunskaper" i tyska och kinesiska.

Vi på biblioteket

Namn: Andreas

Jag jobbar på: Viksjö bibliotek som bibliotekarie.

När jag inte syns ute i biblioteket jobbar jag med: Köper in böcker, sitter i olika möten, har it-hjälp - inklusive visningar av MTM (myndigheten för tillgängliga medier), har visningar, med mera, med mera. Samt (!) fikar.

När jag inte jobbar gillar jag att: Läsa böcker naturligtvis. Vara med familj och vänner.

Dold talang: Är hyfsad på bollsport.

Jag läser helst: Facklitteratur – historia, filosofi, samhällsvetenskap. Historiska romaner och klassiker.

Jag är bra på att tipsa om: Historia och filosofi. Relativt bevandrad i klassikerna men bedrövlig på deckare.

Därför började jag jobba på bibliotek: Att omges av böcker dagarna i ända och att få träffa allsköns intressanta människor är det närmaste en ateist som jag kommer det sakrala.

Språk som jag pratar: Svenska, engelska samt en ytterst ynklig smula tyska.

Favoritställe i biblioteket: ”Röda rummet” (Bokprat- och grupprum här i Viksjö som snart kommer få ny inredning).

Just nu vill jag tipsa om: Jag läste om ett par gamla favoriter inför ett bokprat med första världskrigstema förra veckan:

Filosofernas krig av Svante Nordin
Grå själar av Philippe Claudel
Stridens skönhet och sorg av Peter Englund
Augusti 1914 av Barbara Tuchman

Vi på biblioteket

Namn: Eva

Yrke: Biblioteksassistent och utbildad bokhandlare

Jag jobbar på: Viksjö och Jakobsbergs bibliotek

När jag inte syns ute i biblioteket jobbar jag med: Väldigt varierande uppgifter.
På biblioteket i Viksjö: På barnavdelningen mest. Håller bokprat, tar emot förskolor och berättar mattesagor, skyltar med våra boktips och klura på nytt pyssel varje vecka. Jobbar med skyltningen i Viksjö, med fokus på aktuella boktips samt en fin miljö på biblioteket. Har hand om fakturor och dagskassan.
I Jakobsberg ser jag till att alla nyinköpta DVD och CD-skivor blir klara för utlån, också det en rolig del av mitt jobb!
Är med i bibliotekets PR-grupp, gillar att jobba med marknadsföring!

När jag inte jobbar gillar jag att: ’Läsa med öronen.’ Har nästan alltid min ipod med mig, lyssnar överallt och hela tiden. Gillar att resa och största delen av mitt liv tas upp av min familj med allt vad det innebär… att virka är kul, när det blir lite tid över.

Dold talang: Kan säga ’Se upp för dörrarna, dörrarna stängs’ på tjeckiska.

Favoritgenre: Just nu är det engelska deckare och barnböcker på ’ska-läsas-högen’. Den sinar aldrig…

Fråga mig gärna om: Tysk litteratur och Tyskland rent allmänt, barnböcker, engelska deckare, fäktning, Hemingway, och allt annat du kan komma på!

Språk som jag pratar: Tyska, engelska, lite franska

Favoritställe i biblioteket: Jag gillar ’ägget’ i Viksjö. Har du inte sett detta fina konstverk ännu, kom gärna förbi. Konst som sätter fart på fantasin!

Just nu vill jag tipsa om: Isol, pseud. för Marisol Misenta, Nocturne : recept på drömmar, varierade och lättlagade. Fin bok med en fin titel! Ett spiralhäftad block med bilder som lyser i mörkret. Välj vad du vill drömma om, håll sidan under en lampa, släck- och låt dig överraskas av ett oväntat förslag vad du kan få drömma om inatt! Uppskattas av både barn och vuxna vid läggdags!

Vi på biblioteket

Namn: Kerstin

Jag jobbar på: Jakobsbergs och Kallhälls bibliotek

När jag inte syns ute i biblioteket jobbar jag med: Som PR-bibliotekarie är det min uppgift att berätta om allt som finns på biblioteket och allt vi erbjuder er, våra besökare. Jag ägnar mycket tid åt samverkan med kollegor, föreningar m.fl. för att planera program och utställningar. Dessutom annonser, jag skriver på Facebook och webben, ger IT-hjälp och har kontakt med massmedia. Jag har ämnesansvar och köper in böcker inom allmän språkvetenskap, svenska språket, EU-frågor, böcker om marknadsföring, medicin och lokalsamlingen dvs böcker om Järfälla.

När jag inte jobbar: sjunger jag i kör och tränar.

Några boktips:
Deckare: Älskade Poona av Karin Fossum
Roman: Tunu av Kim Leine. Snö, kyla, människoöden…
Diktbok: Hej då, ha det så bra! av Kristina Lugn
Barnbok: Balladen om Marjan och Rolf av Anna-ClaraTidholm. En Robin Hoodiad från de djupa skogarna utanför Katrineholm.
Fackbok: Längdskidåkning av Mattias Svahn. Allt du behöver veta!

Fråga mig gärna om: Böcker om kost

Därför började jag jobba på bibliotek: Kombinationen av människor=besökare och böcker är oslagbar.

Språk som jag pratar: Jag har läst många språk (svenska, engelska, tyska, franska, latin och norska) men talar bara svenska flytande. Dock har jag hållit tal på ungerska!

Favoritställe i biblioteket: Informationsdisken. Vad blir nästa fråga? Alltid lika spännande och jag gillar att hjälpa till! Annars är Nobelhörnan mysig med skön läsfåtölj och bra utsikt över biblioteket.