Varför är det så mycket färre tjejer i huvudrollen?

Genusanalyser är alltid kul. Ju mer jag läser om ämnet, desto mer börjar jag räkna, kolla statistik, stapla, testa och ifrågasätta. Jag roade mig häromdagen med att räkna vilket kön huvudrollsinnehavarna i bibliotekets barnfilmer hade och om det var representativt för vår befolkning. Det var det naturligtvis inte. Av de 144 filmer jag räknade var det i 102 filmer uppenbart att huvudpersonen var en kille. Det är närapå 75 % respektive 25 %. Då har jag ändå utelämnat de flesta filmer med djur i huvudrollerna (om det inte är uppenbart, exempelvis att Mummel i Happy feet är en killpingvin). Om jag får generalisera tror jag att djur i djurfilmerna ändå är långt fler killar, med tanke på vad jag ser på filmernas framsidor, och deras traditionella killnamn och "killaccessoarer" (kortbyxor, keps).

Precis som det gäller bland böcker är det okej för både pojkar och flickor att läsa böcker om pojkar, men det är sällan att pojkar läser böcker om flickor. Den oskrivna lagen gäller även bland filmerna.

Nu bedömer jag absolut inte hur huvudrollsinnehavaren skildras, vissa killkaraktärer är banbrytande och revolutionära på alla sätt och vis, men det är representationen jag är orolig över. Tjejen som birollskaraktär blir en slags samvetssidekick, med det moraliska ansvaret att få den manliga karaktären att mogna och växa upp. Sällan existerar hon av ett egenvärde större än mannens andre hälft.

Men så finns det givetvis fantastiska exempel. Studio Ghibli i Japan producerar makalösa tecknade filmer med nästan enbart kvinnliga huvudrollsinnehavare. De är driftiga och modiga men samtidigt mänskliga och varma. De har måhända en manlig sidekick, men han är oftast djupt deprimerad eller försvårad på något annat vis. Jag blir lycklig av de här filmerna, det känns så befriande att se, och jag undrar hur Japan kan åstadkomma något sånt här som västvärlden knappt har börjat nosa på. Att tjejer innehar nästan alla huvudroller verkar inte ens vara en strategi, det är bara deras kultur och tradition som vrids upp till detta moderna tidevarv. Se Min granne Totoro med systrarna Mei och Satsuki, eller häxan Kiki i Kiki's expressbud eller Sophie i Det levande slottet, alla dessa finns att låna biblioteket!

Det är visserligen inte ett nattsvart mörker i Sverige heller, vi har allas vår Astrid Lindgren med filmatiseringar, till exempel Ronja, Madicken och Lotta. Och det finns fler, Grynet, Rosa och även från andra hörn av världen, till exempel Lyra i Guldkompassen. Men mönstret talar ändå sitt klara språk, det såg vi i min uträkning.

Jag tror en snefördelad representation av kön är viktigt att behandla. Barn ska kunna se personer eller kanske djur som påminner om de själva, oavsett om de är en pojke som tycker om fina skor, en flicka som äventyrar, eller tvärtom, eller både och. Bara inte rollerna stagnerar! Det är givetvis viktigt att biblioteket ser över sitt utbud, men det handlar kanske framförallt om att göra en film- och bokbransch medvetna. Bara för att man slänger om könsrollerna till flickpojkar och pojkflickor så har inte lösningen sett dagens ljus. Accessoarer, utseende och aktiviteter är fortfarande könsbetingade. Men med filmer som Studio Ghiblis ser jag faktiskt en ljusning. Och med tanke på deras popularitet tror jag att vi i och med dem får en rejäl skjuts framåt.

Läs Fredrik Strages upprop om könskvotering i tecknad film här!