onsdag 14 oktober 2009

Mansfield Park and maniacs?

Jag har ju tidigare bloggat om hur mycket jag gillar att Jane Austens klassiker har demolerats genom nytolkningar såsom Pride & Prejudice & Zombies och nu senast Sense & Sensibility & Sea Monsters. Inte bara är det roligt att originalromanerna får ett uppsving hos den yngre läsekretsen, utan nytolkningar är ju givetvis även en form av samhällskritik. Om ni såg Skräckministeriet på SVT för ett par veckor sen så såg ni kanske att zombies har sina glansdagar när världen är lite på sne. Människor behöver ge "apokalypsen" ett ansikte, och zombies är ett tacksamt val - kanske för att vi själva ofrivilligt identifierar oss med zombies (gå upp, gå till jobbet, gå hem, äta, sova) och rädslan för att dö...

Jag har precis läst klart Mansfield Park. Det sägs att det var Jane Austens egen favoritroman. Jag är lite.. konfunderad. Huvudpersonen Fanny Price har anklagats för att vara en av romanhistoriens tråkigaste karaktärer - och jag är beredd att hålla med. Hon är moraliskt oantastlig, god, uppoffrande, söt, har alltid rätt och med ett blygt sätt. Sinnebilden av "madonnan" (i oppostion till "horan" - alltså hennes kusin Maria som rymmer med en sliskig karl). Men det är ju Fanny Prices karaktär som gör romanen så pass obehaglig. Hon uppfostras i baronfamiljen till "den perfekta kvinnan och hustrun", och är för blyg för att någonsin ifrågasätta. Det enda hon vägrar utföra är att gifta sig utan kärlek - något som hon i slutändan får extra mycket cred för, och gör att hon får gifta sig med tråkkusinen Edmund. Det finns en aktualitet i denna förveckling - uppfostran av kvinnan påminner om vad vi ser idag hos exempelvis Louise Hallins barnuppfostransråd ("Mammor är gjorda för att stå ut med barn mer än pappor - därför bör de vara hemma med barnen längre" o.s.v). Var behaglig och lydig och du finner din lycka, typ.
Vad Jane Austen står i frågan är ju svårt att avgöra. Men även om hon var en konservativ själ så finns det uppenbara ironiska och kritiska glimtar över kvinnans roll. Det märkar man ju genom att jämföra med hennes andra romanhjältinnor, slagfärdiga Elisabet och driftiga Emma till exempel. Fanny Price ("a funny price") är som en blek spegelbild av dessa.

Jag tycker ändå att Mansfield Park var läsvärd, särskilt när man funderar över nytolkningsvärdet... Skulle man kunna slänga in lite maniacs där i grusvägskrokarna? Några mad monkeys i lövträdsallén?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jane Austen (1775 . 1817) konservativ?
Jag håller inte med sig.
I förhållande till vad eller vem?

Tänk bara på Jane Austens diskreta ironi när hon valt att ge Fanny (som inte har det värst "funny") efternamnet Price = pris.
Fanny är i denna roman den prissatta kvinnan - och priset var lågt på den samtida äktenskapsmarknaden. Eftersom hon kommer från en fattig familj, inte är en strålande skönhet och - det värsta - är intelligent.
Det vimlar av sådana fjäderlätta ironier i "Mansfiels Park".
Mitt favoritcitat av den bitska Jane Austen (som är en realistisk och mycket oromantisk författare) är detta:

"En kvinna som haft oturen att vara intelligent måste använda sin intelligens för att dölja denna diskvalificerande omständighet".

lena kjersén edman

Sara sa...

Konservativ kanske var fel ord, jag älskar hennes ironi och bitskhet. Men i jämförelse med t.ex Charlotte Brontë, som visserligen levde några decennier senare, så tycker jag faktiskt att det finns vissar konservativa drag. Varför nämner hon aldrig tjänarna, som har så stor plats hos till exempel Emily Brontë? Austen känns mer bunden vid dåvarande klassgränser.. Jag förstår ironin vid att allt handlar om bra giftermål hos Austen, men varför får det så oöverstigligt mycket plats?

Det mesta av vad du skriver i din kommentar är ju exakt vad jag har skrivit i mitt inlägg. Enda skillnaden är att jag inte alls översätter "funny" som "roligt", utan "funny" är i mina ögon "konstigt". Fanny är ett konstigt pris. Visst är hon? Överklassen transformerar henne in i en mall, först då kan Edmund tänka sig gifta sig med henne. Obehagligt, mycket obehagligt. Ibland tänker man inte på hur obehaglig Austen faktiskt kan vara, det är inte bara broderier och baler.

Anonym sa...

TACK för dina tankar om Mansfields Park.
Ddet är inte alltför många av mina bekanta eller mina studenter som har läst den boken.
Först denna sommar har jag läst "Övertalning" (den sista bok som författaren hann skriva färdigt). I den romanen finns det scener som jag tycker är några av de allra bästa i Jane Austens litterära värld.
En sådan scen är när protagonisten (jag har glömt hennes namn)äntligen möter den sjökapten som hon övertalades att lämna när de båda var unga och förälskade.


Jane Austens absolut osentimentala sätt att skildra deras möte rymmmer så mycket realistisk människokännedom, så att man som läsare blir alldeles matt av beundran.

"Obehaglig" tycker jag inte att Jane Austen är, men absolut inte heller "behaglig" eller "behagfull".

Har du hunnit läsa "Övertalning" (Persuation)?
Bokpratar du om Jane Austens romaner?
Jag önskar att "Övertalning" snart kommer i nytryck! (Den är svår att få tag i på antikvariat.)

lena k e