När man inte har hjärta att fira

Eftersom jag på goda grunder inte firar den idag infallande högtidsdagen tänkte jag tipsa om några alternativa firanden:

Alla hjärtans Prag
Kafkas hemstad. Läs Kafka, en av världens bästa författare. Varför inte börja med Förvandlingen: När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt…

Alla smärtans dag
Det gör ont att leva. Men inte lika ont som att bli biten av en döing (känsliga läsare varnas). Läs Robert Kirkmans och Tony Moores prisbelönta zombieserie The Walking Dead för perspektiv.

Allah hjärtans dag
Varför inte läsa på lite om Islam? Hur många vet t.ex. att Jihad handlar om självrannsakan och om striden mot frestelsen och det förbjudna. Jihad kan vara både kampen mot sin inre ondska, och kampen mot orättvisor i samhället.

Alla hjärtans deg
Varför inte baka ett bröd eller en pizzadeg? Medan din omgivning försöker överträffa sig själv i rosenbladsutspridning sitter du och käkar en god fralla eller en smarrig Vesuvio.

Alla hjärtans Tage
Tage Erlander satt vid makten 23 år i sträck i Sverige. Det är längre än vad någon annan vald ledare suttit i en parlamentarisk demokrati i världen. Sitter Reinfeldt lika länge kan vi gratulera en ny statsminister lagom till år 2029. Tack vare sonen Sven finns Tage Erlanders dagböcker publicerade.Vi har än så länge 12 härliga band.

Alla hjärtans Haag
Den här rubriken är en dubbel ordlek. Hjärtat i rubriken syftar nämligen inte på det symboliska hjärtat utan det rent fysiska hjärta som sitter i vår kropp och pumpar blod. Genom lite träning kan hjärtat bli mer effektivt. Martina Haag ger i sin bok Heja, Heja! tips till den som vill börja löpträna men aldrig kommer igång. Boken riktar sig speciellt till de som tvekar eller tänker att de är för gamla, tjocka, trötta eller ointresserade för att börja springa.

Alla gitarrers dag
Godspeed You! Black Emperor heter ett band vars musik lite luddigt brukar klassificeras som postrock. De var en av genrens grundare med sina episka, långa, mörka gitarrbaserade låtar, med sin antikommersialism och sina öronbedövande konserter. 2012 släppte de, efter 10 års tystnad, den briljanta skivan Don't bend ascend.

Ett sista tips är att komma hit till biblioteket i Kallhäll och köpa utgallrade tidskrifter. De kostar 3 kronor styck och finns i alla tänkbara ämnen.

Giftlaboratoriet

Jag är svag för konspirationsteorier. Helt enkelt för att långt där inne finns det ett uns av sanning, eller åtminstone någon spännande tanke som i många fall fötts av motstånd och svek. Eller åtminstone hoppas jag det. För såvida teorierna inte är helt uppåt väggarna så kan man bakom de flesta ana en vilja till att förändra något som är fel.

För den som har följt arbetet med Wikileaks och Cablegate (nej, jag menar inte personfixeringen vid Julian Assange) så är det ingen nyhet att det finns gott om kött på benen för riktigt smaskiga konspirationsteorier. Det läskiga är att det inte är en urvattnad Hollywoodfilm, utan verklighet.

I svensk media har det varit relativt tyst om Wikileaks verkliga gärning. I Australien vann nätverket nyligen pris i kategorin Most Outstanding Contribution to Journalism in 2011 på Walkley Awards, ett pris som kan liknas vid det amerikanska Pulitzerpriset.

Det ofattbara som gör många konspirationsteorier så löjeväckande blir även till en sanning när det gäller Arkadij Vakbergs Giftlaboratoriet: Från Lenin till Putin - 90 år av politiska mord. Märk väl att jag skriver en sanning. Som alltid finns det otaliga ingångsvinklar och tolkningsmöjligheter av verkligheten.

Titeln syftar på det speciallaboratorium som inrättades av Lenin med uppgift att utveckla giftämnen för politiska mord. Enligt författaren kan offren räknas i tusental, och mordmetoderna innehåller allt från radioaktiva piller till förgiftade projektiler avfyrade från ett specialkonstruerat paraply. Jo, det låter som rena rama James Bond, men verkligheten överträffar som bekant ofta dikten...

Den 20 november ska Sveriges riksdag rösta om EU:s nya fördrag: Lissabonfördraget.

Under 2000-talet har EU utvidgats och antalet medlemsstater har nästan fördubblats. Antalet är i dag 27 samtidigt som fler nya länder är så kallade kandidatländer, dvs de för förhandlingar med EU om att bli accepterade som medlemmar.

Utvidgningen har gjort att man anser att EU:s arbetsformer behöver förändras. Sedan 2003 har man haft långa och hårda förhandlingar om ett nytt fördrag och 2007 blev Lissabonfördraget klart. Det nya fördraget föreslår förändringar i organisationen, hur besluten tas och hur den nationella representationen ska fungera. Under 2008 ska det godkännas av alla medlemsstater, antingen genom folkomröstning eller genom beslut i respektive parlament. Lissabonfördraget trädet då i kraft innan valet till Europaparlamentet 2009.

På torsdag är det alltså Sveriges riksdag som har omröstning, Sverige blir bland de sista av EU:s medlemsstater som godkänner det nya fördraget.

När en folkomröstning på Irland förkastade EU-fördraget i juni väckte det visst rabalder även här i Sverige, eftersom villkoret för att fördraget ska gå igenom är att alla stater godkänner det. Vad som nu händer är inte klart, eventuellt drar allt ut på tiden igen. I Sverige har det sedan i somras varit ganska tyst både i massmedia och från politiker om Lissabonfördraget. Lite konstigt kan man tycka eftersom det är ett viktigt beslut för Sverige och för EU.

Men den som vill informera sig om det nya fördraget har ändå många möjligheter. På biblioteken finns böcker som behandlar EU ur många olika aspekter och vi har dessutom EU:s officiella informationsmaterial.

På webben kan man också hitta bra information, till exempel:

Sveriges riksdags EU-upplysning

Wikipedias artiklar om EU och om Lissabonfördraget

EU-Kritik är en webbportal som samlar information och artiklar från EU-kritiker från alla riksdagspartier.

Ett historiskt val

Det har väl inte undgått någon att Barack Obama vann det amerikanska presidentvalet med bred marginal. Av totalt 538 elektorsröster har 338 hittills gått till Obama. För första gången har en afro-amerikansk man makten i USA. Den amerikanska medborgarrättsrörelsen mot ras-åtskillnadslagarna startade 1955, Martin Luther King höll sitt berömda tal ”I have a dream” 1963, men först nu har USA alltså fått en president som inte är vit.

Valet är inte avslutat ännu, rösträkningen pågår fortfarande. Men redan har debatten kommit igång huruvida Obama verkligen kommer att göra skillnad för USA och för världen i stort. Kommer han att kunna påverka ekonomin och finanskrisen som drivs fram av en globaliserad marknad? Kommer han att t ex kunna driva igenom allmän sjukförsäkring, något som tidigare demokratiska presidenter gått bet på?

Komplicerade och intressanta frågor som det kanske kan vara svårt att hitta entydiga svar på. En bra början kan vara att läsa om Barack Obama och om USA:s historia.
På biblioteket finns mycket att välja på, här är några förslag:

Biblioteket har två böcker av Barack Obama:
Min far hade en dröm.
Att våga hoppas. Tankar om den amerikanska drömmen.

och dessutom:
Andreas Bågenholm: Styrelseskick i elva länder

Howard Zinn: Det amerikanska folkets historia

En person som har bidragit till att bilden och kunskaperna om USA har breddats och nyanserats i Sverige, är Göran Rosenberg, författare och reporter på TV 4. Han har skrivit boken Friare kan ingen vara. Den amerikanska idén från revolution till Reagan – och lite till. Boken är mycket intressant läsning om USA:s politiska historia.

Under oktober har TV 4 visat hans reportageserie: Rosenbergs Amerikas val. Serien visar ett mer mångfacetterat USA, långt från de klichébilder som vi vanligtvis får oss serverat genom olika mainstream filmer och TV-serier. Den som missade serien när den sändes, kan se den på TV 4 webb.

Mode är politik

Den 1 oktober hade Jakobsbergs sin andra Bok&Mat-lunch på biblioteket. Jag anknöt till Järfälla kommuns demokrativecka och tipsade om Stil och politik.

Varför klär sig politiker som de gör? Den frågan, och många andra – får man svar på i boken Stil och politik. Författarna Göran Greider, chefredaktör på Dala-Demokraten, och Barbro Hedvall, politisk redaktör på Dagens Nyheter är båda mycket klädkunniga. Hedvall är mycket modeintresserad, Greider mycket ointresserad.
Läsaren får veta varför en klädsel enbart i vitt eller svart är omöjliga på en politiker. Frisyrer, skägg och hängslen ägnas särskilda kapitel.

Barbro Hedvall skriver om kvinnans roll i samhället och hur ledigare kläder gjort det lättare för kvinnor att ta aktiv plats i samhället. Hon hävdar att Coco Chanels lansering av bekväm trikå och långbyxor var starten för kvinnans friare roll.

Även nutida politiker ägnas intresse. Vad utmärker/utmärkte Göran Perssons, Fredrik Reinfeldts, Mona Sahlins och Maud Olofssons klädstilar?

Göran Greider och Barbro Hedvall har skrivit vartannat kapitel om stora och små klädfrågor. Mode är verkligen politik och därmed demokrati.

/Kerstin Gerén