Är den här svansen min?

Denna fråga blir början på ett livslångt äventyr.

Svansens ägare är en liten muspojke som bor på en gård i Sydafrika. Inte vilken muspojke som helst, utan den enda musen som faktiskt kan –tänka! Redan som liten musbebis förstår han att han är annorlunda- mamman och de andra möss på gården är ständigt upptagna med sina egna bestyr, säger alltid tre gånger men glömmer vad dom pratat om sekunden efter dom har sagt det.

Men muspojken funderar mycket, ställer frågor som han inte får några svar på och – tänker. Ganska snart inser han att det är skillnad mellan det som han kallar för ’det lilla jaget som sitter i en punkt inne i mig och tänker’ och omvärlden. Att dra i den egna svansen gör ont, att dra i mammas svans känns inte alls! Alltså är det skillnad mellan ’mig’ och ’världen’.

Men var slutar världen? Muspojken är en nyfiken liten filur som helst av allt vill ha svar på alla dessa stora frågor. Han beger sig ut i världen utanför boet, ser solen gå ner på kvällen – och komma upp igen på en helt annan plats nästa morgon! Han betraktar stenarna och undrar hur det måste kännas att vara just en sten. Kan stenar tänka?Allt större blir kretsarna han drar runt boet - och alltid är det skönt att kunna komma tillbaka i mammans trygga famn.

En liten mus och många stora frågor. Det är vad de senaste kvällarnas högläsning hemma handlar om. Än så länge har vi bara hunnit läsa 7 kapitel i boken. Men vi har varit tvungna att bläddra fram lite i boken efter varje kapitel och betrakta alla de fina teckningarna Gitte Spee har gjort till texten, som ger oss lite ledtrådar på hur det ska gå för muspojken - som hittills inte har berättat vad han heter!

Hur ska det gå för honom i det stora äventyret? Ulf Nilsson har i sin senaste bok Ost till alla möss valt att låna sin berättarröst till en liten mus. Sydafrikas färgstarka landskap blir kulissen för en livsresa, stora frågor och små dyker upp, musgossen föstår nog så småningom att man bara kan lära känna sig själv genom möten med andra. Men vilka är de? Kommer han att möta människorna på gården, katten, eller till och med den farliga leoparden?

Nej, jag får vänta till ikväll så får jag veta mer. Och jag vet att min lilla tjej är lika förväntansfull som jag- delad läsglädje, finns det något mer underbart?

När vi har läst klar boken får jag väl återkomma här och berätta hur det har gått för den lilla musgossen - om inte ni hinner läsa klart före oss!