Kan man?

I Kan man...? testade Petter Lidbeck och Lisen Adbåge den moderna bilderbokens innehållsliga gränser vilket utlöste en liten storm för några år sedan. Boken ansågs av somliga som moraliskt tvivelaktig och inte alls lämplig för förskolebarn då den var rejält blodig och ganska drastisk. Själv gillade jag just att den hela tiden balanserade på gränsen till vad som anses vara tillåtet i en bok för barn och att sedelärande budskap och tillrättalagd "för-barn-lämplig" handling lyste med sin frånvaro. Så chosefritt, så annorlunda. Mer än en gång fick jag försvara boken för upprörda föräldrar och far- och morföräldrar i biblioteket som tyckte att den var bisarr, olämplig och skulle inspirera barn till att göra helt galna saker - som att bada med hajar och locka håret med en borrmaskin typ! Tydligt var dock att många unga läsare älskade den vilket bland annat visade sig när Kan man? vann i barnens egen omröstning av älsklingsböcker: Bokjuryn.

Nog måste man se en anspelning till just den boken när Ulla Rhedin inleder sin artikel i gårdagens DN: Barnböcker med död med just frasen ”Kan man…?”.

Artikeln handlar om en trendspaning som Ulla Rhedin har iakttagit - om vad som närmast kan liknas vid ett konstnärligt uppror mot den vedertagna och traditionella uppfattningen om vad barnkultur kan och bör vara. Utan att väja för det som är svårt, sorgligt eller tabubelagt har ett antal framsynta bilderboksförfattare skapat berättelser i - bilderboksform - om död, aborterade foster, rå och cynisk slavhandel och avsaknad av moderskärlek. I centrum för detta uppror står paret Oscar K och Dorte Karrebaecks produktion - vars stil – både tematiskt och estetiskt tycks vara av ett sällan skådat slag. Oscar K har en hemsida där jag definitivt kan rekommendera ett besök. Där kan man se illustrationer och läsa utdrag från hans böcker.

Bilden kommer från deras bok "Idiot!" om den autistiske pojken August.

Barnlitteraturen har alltid brottats med en nyttoaspekt som vuxenlitteraturen på ett helt annat sätt är befriad ifrån. Än idag verkar det som att en barnbok inte enbart kan existera på konstnärliga grunder, det måste finnas en pedagogisk vinst. Böcker ska vara "bra" för barn. Det är "bra" (läs nyttigt) för barn att läsa...
Som barn ska du inte enbart få njuta, du måste samtidigt luras att lära dig något, vilket näppeligen kan vara någon perfekt grogrund för konstnärligt skapande baserat på ömsesidig respekt mellan författare och läsare.

För några år sedan såg jag den tecknade, ganska okonventionella filmen, Torkel i knipa. En mycket speciell dansk film som förde tankarna till en korsning mellan den svenska De tre vännerna och Jerry och amerikanska South Park - fast vassare. Då började jag långsamt ana att något är på gång i Danmark. En total revolution av vad barnkultur kan och får vara.
Och nu när jag har läst Ulla Rhedins artikel förstår jag, än mer än tidigare, att Danmark är ett land att räkna med när det gäller barnkultur.

Rhedins artikel väcker så mycket glädje och upprorsanda hos mig. Hon ställer alla de rätta frågorna om vad en bilderbok egentligen är. Och vem är det som har sagt att bilderböcker nödvändigtvis måste rikta sig till små barn?

Jag blir oerhört nyfiken på att läsa dessa danska bilderböcker. För min egen skull. När Rhedin jämför Oscar K:s berättelser med den tecknade splatterserien Happy tree friends inser jag att Oscar K snabbt kommer att få ett hängivet fan även hos min ena son. Detta tycks vara kultur helt i hans smak
Det ska bli ett sant nöje att få läsa dessa böcker på svenska. Undra bara vilket modigt svenskt förlag som är först ut…?

/Sarah Utas