Är det ondvinter nu?

Jag vet inte vad som flög i mig i morse, men jag skulle prompt klä in min altan i julbelysning, lite för sent, men jag tänkte att till nyår behövs det ju också lite uppmuntrande belysning. Så jag gick ut. Iförd tunna ballerinaskor. På min altan har det bildats är ganska så opålitligt istäcke. Halvskare, halvsnö, halvis. Halt. Kallt. Det dröjer inte länge förrän ballerinaskorna är fyllda med snö och is. Men envis som en åsna står jag kvar tills belysningen är monterad.

Fötterna tinar inte på fler timmar, trots försök med badrummets golvvärme.

Då funderar jag på allvar om inte ondvintern har kommit till stan.

Anders Björkelid kom i år ut med första delen i sin planerade kvartett (Berättelsen om Blodet). Den heter Ondvinter. Sunia och Wulf är tvillingar, och bor med sin far i en gård i en by. Sunia och Wulf ser inte alls ut som de andra i byn, de har ljus hy och korpsvart hår, och de förstår snart att detta har en ödesdiger betydelse.

En vidrig vinter lägrar sig över byn. Folket förbereder sig på en ovanligt hård vinter, och förråd fylls och jägarna jagar villebråd. En dag kommer tvillingarnas far hem med ett mystiskt sår på halsen, febern brinner i honom och han får endast ur sig osammanhängande meningar. Han dör ett par dagar senare, och tvillingarna lämnas ensamma på gården. Nu börjar riktigt otäcka saker att hända. Galgmännen, Vinterkungens onda slavar, bränner ner gården och tvingar tvillingarna att fly åt var sitt håll. Det blir en ny upplevelse för tvillingarna som alltid i hela sitt liv har förlitat sig på varandra, att de är varandras kompletterande hälfter, nödvändiga för överlevnad.

Ondvinter är en riktigt spännande och annorlunda ungdomsfantasy. Jag sitter och ryser titt som tätt. När Vinterkungens spioner, kajflocken, raspande försöker ta sig in i deras vebod där de sitter gömda blir det obehagligt. Jag som älskar kajor! Kajor och kråkor är ju mina favvofåglar, men nu kommer jag nog att titta bakom axeln en extra gång när en kajflock lyfter.

Ser fram emot de tre följande iskalla delarna! Min egen ondvinter känns mindre ond när jag ser hur ond vintern faktiskt kan vara.