onsdag 2 december 2009

Låt mig få vara din ängel

Nu är den här igen, den mörka årstiden med sina långa kvällar… som med fördel tillbringas sittandes i soffan med en bra bok. Eller vid sängkanten, ifall man råkar vara föräldrar till ett barn som har börjat ställa kloka frågor just när det är läggdags.

I denna mysiga stund är det ofta de stora frågorna som kräver ärliga svar, dessa nästan outhärdliga frågor om livet och döden. Det är en i allra högsta grad helig stund. Men frågorna, de kan vara stora, svåra, ibland nästan omöjliga att svara på. Men man behöver kanske inte heller ha svar på allt. Man kan antyda svaren, sätta fart på barnens fantasi och hjälpa dom att hitta egna svar.

Det kan hända att man lämnar barnets rum med blandade känslor. Har jag som vuxen svar på allting? Knappast. Hur ska jag kunna hjälpa mitt barn att ändå känna sig trygg i denna stora värld?

En ängel vid din sida är en bok som är skriven just för sådana tillfällen. En bok att ha med sig när man sitter där vid sängkanten, att läsa högt ur och att tala om efteråt. Men också en bok för oss vuxna, att läsa själv, med lite tur just innan alla dessa stora frågor kommer, så man hinner fundera lite på svaren i god tid.

Sagor, dikter, korta berättelser, men också böner och sånger. Berättelser om Skapelsen finns likaväl som tankar kring en dålig dag, allt och lite till tar Ulf Nilsson upp i denna underbara bok. Och han tar allt på största allvar. Ingen tanke är för liten, ingen fundering för konstig. Våga fundera! Våga tvivla!

’Det sitter någon vid din sängkant. En pappa, en mamma sitter där. En hjälpare eller en ängel i vit. Alttid någon på din sängkant. Alltid någon vid din sida.’

Så står det i boken. Ibland är det svårt att vara den som sitter vid sängkanten. Ibland har man inga svar. Då måste man ta till hjälp. Till exempel av den här boken.

Vad jag tyckte mest om? Ulf Nilssons ’efterord med några kommentarer’ i slutet av boken. Skönt att veta att även en känd barnboksförfattare ibland står utan svar. Skönt att han har delat med sig sina tankar.

/Eva Brünahl

Inga kommentarer: