Avatar

I Helgen hade James Camerons 3D film premiär och det var helt klart värt att ta på sig glasögonen som liknar ett par solbrillor. (De är inte längre av papp med röd och grön plast.) I början känns det lite konstigt, man blir nästan illamående och bestämmer sig snabbt för att inte försöka sig på att läsa texten.

Men efter en stund är man helt inne i filmens värld och njuter av den underbara naturen på planeten Pandora. De pälslösa djuren med huggtänder och befolkningen, na´vi, som först ger ett kyligt intryck visar snart sin charm. Flygturerna bland de höga bergen, vattenfallen och de blomstrande dalarna gör sig verkligen i 3D.

Planetens natur är en en forskares dröm och det visar sig snart finnas pengar med i bilden. För militären är en före detta marinsoldat i en avatar-kropp något man bör utnyttja. När sedan askan svävar i luften mot slutet av filmen och känns som om den singlar ner mot just dig, då har de verkligen lyckats. Vid det laget har man börjat känna en sådan skam över att vara människa att en våg av tårar tränger fram.

Det här är verkligen en film jag rekommenderar att se på bio, i 3D.

/Anna Cederwall