Två animerade sötnosar

Har på senare tid sett två helt bedåååårande animerade filmer, de går båda på bio just nu. Jag och mamma såg Upp! för ett par veckor sedan, och det är alltid med en viss skeptism som jag ger mig in i sådana företag. Alltså, inget emot animerade eller tecknade filmer, men det är så himla många som hamnar i blahablaha-facket. Oinspirerade och träliga. Men Upp! Åh! Den är så gullig att den ger mig kalla kårar - på ett bra vis. Filmens början är hemsk - det strävsamma äldre paret skiljs åt av det oåterkalleliga - döden. Deras dröm var att tillsammans besöka och bosätta sig på ett berg någonstans i en djungel, men det blev liksom aldrig av...

Gubben, änklingen, bestämmer sig för att göra slag i saken själv - för att hedra minnet av sin bortgångna hustru. Så han fyller en jäkla massa heliumballonger tills hela hans hus lyfter och flyger iväg!! Däremot så har han en oönskad fripassagerare - en ensam scoutgrabb. Tillsammans ska de klara av att landa huset, och överleva en skock hundar som tillhör en egocentrisk gammal äventyrare, rädda den underliga strutsfågeln Kevin och samtidigt försöka komma överrens.

Jag har egentligen nästan ingenting negativt att säga om den här filmen, förutom en pyttig detalj - som aldrig blir pyttig när jag väl börjar fundera på det. VAR ÄR TJEJERNA!!? Gubbens fruga som är med tio minuter i början av filmen är visserligen fruktansvärt cool, men tio mintuer... Att dessutom fågeln Kevin egentligen ÄR en tjej verkar inte spela så mycket roll, även när de förstår att hon är en mamma kallas hon för Kevin. Alla hundar har killröster - om det nu betyder att de är killar eller ej vet jag ju inte. Men en stor hundflock borde inte ens ha blivit till utan tjejhundar, såatte... De är väl där, de syns och hörs bara inte.

Tim Burton har varit involverad och producerat den animerade filmen 9. På pappret ser allt strålande ut. Jag älskar Tim. Jag älskar virkade dockor. Jag är ambivalent förtjust i postapokalyptiska världar. Och filmen är oerhört vacker - men hård och hopplös. Det som den faller på är storyn och karaktärsutvecklingen - den existerar knappt. Dockorna ska besegra maskinodjuret som de råkar väcka till liv. Kriget mellan maskin och människa är nu ett faktum - och inte så överraskande vann maskinen. Maskinen är seg och ond. Mycket ond. Den bygger små maskinbarn som den skickar ut på jakt efter dockorna. Docka 9, är upprorisk, och försöker inbringa mod i de andra dockorna - med tveksamt resultat. Och så håller det på...

Missförstå mig rätt. Filmen har så pass mycket goda kvaliteter att mycket av det som saknas vägs upp. På ett sätt påminner den väldigt mycket om den animerade filmen Final Fantasy (ja, den finns som film också, inte bara tv-spel), som också utspelar sig i ett mörkt postapokalyptiskt landskap. Men handlingen är så förfärligt dålig, och ändå! När filmen kom satt alla andlösa! Det såg ju så verkligt ut... Lite så känner jag för 9 också. Lite andlös, och jag glömmer bristerna.

Ochjustdetja, det är bara en tjejdocka av nio stycken, även om några är relativt könlösa. Bara så jag får det sagt.