Biblioteket + Boktips = Bokpåsar!

Foto: Camilla Eliasson
Eva Brünahl har handtextat med omsorg och kreativitet.

”Vad läser du nu?”, frågar en kollega mig. Vi kommer igång och pratar om olika böcker vi har läst sedan vi sist sågs. Vi som jobbar på biblioteken inom Järfälla läser mycket och tycker om att prata om böcker. En av oss föreslår att vi ska paketera våra boktips i form av bokpåsar som kan lånas hem.  ”Men de ska heta något kul, låttitlar kanske?” Och så fick det bli.

Men vilka låttitlar skulle vi välja? Efter ett visst bollande fram och tillbaka bland oss i personalen fastnade vi för följande:
With a little help from my friends
When I’m sixty four
I want to know what love is
Whiskey in the jar
London calling
Highway to Hell
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Kom igen, Lena!
Tusen bitar
Stockholm i mitt hjärta

Tanken är att låttitlarna kan associeras till olika teman som exempelvis kärlek eller en stad. Men innehållet i bokpåsarna då? Varje bokpåse skulle packas med tre fantastiska böcker  - fantastiska enligt oss.  För att hitta böcker letar vi i våra inre bibliotek bland böcker vi har läst, frågar varandra och frågar vänner. Är du nyfiken på vilka böcker det blev? Det avslöjas inte här.  Kom till ett av biblioteken inom Järfälla i stället och låna en bokpåse!

Under juni månad kommer sprillans nya bokpåsar med resmål som tema. Håll utkik!

//Maria Westin

  

Gästblogg: Högläsning på Ekens äldreboende i Kallhäll

2010 började jag som volontär med högläsning på Ekens äldreboende i Kallhäll. Jag har läst en timme varannan vecka under höst- och vårtermin. De första två åren skrev jag inte upp vad jag läste vid de olika tillfällena, men för att komma ihåg vad jag läst i förväg för att hitta lämpliga berättelser och vad jag läst högt på Eken så började jag dokumentera.

Några berättelser/dikter har jag läst flera gånger, men inte samma år. Oftast läser jag noveller.  Brukar bli två eller tre stycken vid varje tillfälle. Ibland blir det någon dikt mellan novellerna. ”Svenska hus ensligt belägna” av Tomas Tranströmer läste jag då han avlidit. Jag försöker anknyta till aktuella händelser, högtider, årstider och olika intressen och önskemål. Ibland berättar någon något som anknyter till det jag läst och så pratar vi lite om det. Exempelvis när jag läste  ”Far och jag” av Per Lagerkvist berättade en kvinna att hennes pappa också jobbat på järnvägen i Växjö. En kvinna berättade att hon hade träffat Stig Dagerman då jag läst ”En broder mer”. När jag läst ”En privat angelägenhet” av Adichie från Nigeria berättade en kvinna att hon hade ett barnbarn som var biståndsarbetare i Afrika. En högläsning läste jag avsnitt ur Maja Ekelöfs ”Rapport från en skurhink” för att försöka få deltagarna att skriva lite dagbok själva. Då berättade två kvinnor att de skrivit dagbok i många år. Kanske kan jag läsa någoting av dem vid något tillfälle!

Jag har inte skrivit upp ur vilka samlingar berättelserna/dikterna kommer. Många har jag hämtat från ”Noveller för Världens Barn” i olika årgångar, ”Högtidsnoveller”, ”Humoreller”, ”Nobeller” och Tage Danielssons ”Sagor för barn över 18 år” (”Den sista sagan” är min favoritsaga!) ”Mina drömmars stad” av Per-Anders Fogelström och ”En herrgårdssägen” av Selma Lagerlöf har jag läst i lättläst version. Biblioteken i Kallhäll och Jakobsberg har mycket vänlig personal som hjälpt mig med många tips!

Det går bra att kontakta mig för mer information om vad jag läst och jag tar gärna emot nya boktips till:  kjell-goransson@spray.se                      

Högläsning är berikande både för mig och de som lyssnar!

//Kjell Göransson

Niko tipsar

Idag tipsar Niko, som har varit PRAO-elev i Viksjö, om böcker.

 

1. Rör mig inte! (Tahereh Mafi) 

Juliette är en vanlig tjej (nästan), som sitter inspärrad i ett ”mentalsjukhus”. Varför? Jo, därför att hennes beröring kan döda. Hennes föräldrar har satt henne där hon är, hon har inga vänner och har inte pratat med en annan människa på mer än etthundra dagar så när Adam blir hennes cellkamrat blir hon nästan ofattbart lycklig men också rädd för att skada honom. Snart inser hon vem Adam verkligen är och äventyret börjar...                                                                                                          

Denna bok är en av de bästa ungdomsböckerna jag har läst och även en av de mest spännande, den är helt enkelt förtrollande. Första boken i serien med samma namn. 

2. Rädda mig inte! (Tahereh Mafi)

Detta är fortsättningen av Rör mig inte och handlar om Adam och Juliettes liv efter att de har flytt Återetablissemanget och funnit en fristad får personer som de själva, personer med krafter. De börjar smida planer för att störta det monstruösa Återetablissemanget och på så sätt skapa en bättre framtid, men kommer Juliette och Adam hålla ihop och kommer deras planer lyckas? 

3. Sätt mig i brand! (Tahereh Mafi)

Denna bok är den sista i trilogin om Juliette. Sätt mig i brand handlar om Warner och Juliette efter att Adam och Juliettes planer går i stöpet och hon hamnar i klorna på Warners pappa, Paris. Juliette har alltid sett Warner som den ultimata fienden men är han faktiskt en fiende eller är det bara en fasad? Försöker han faktiskt att hjälpa Juliette att störta Återetablissemanget och sin pappa? Denna sista bok är definitivt en av de bästa avslutningarna jag har sett, den är spännande, mystisk och får en att vilja ha mer. Tahereh Mafi har verkligen lyckats denna gång och har även skapat en perfekt avslutning till denna fantastiska trilogi.

4. Inferno (Dan Brown)

Från Dan Brown har vi fått ännu ett mästerverk som verkligen får en att undra.                                                                           

Robert Langdon måste ännu en gång rädda många människors liv, fast denna gång är han inte ensam utan han får hjälp av doktorn Sienna Brooks och några rader från Dantes kända Inferno. Vad är hotet? Jo, någon har hotat att sprida ett farligt och dödligt gift någonstans i världen för att minska överbefolkningen som kan komma att hända och denna person lämnar ledtrådar med start i Florens. Denna deckare är verkligen värd att läsa!

Rapport från bokcirkel 25 mars

Runt bordet på Hyllan, Jakobsberg, sitter tolv läsare som vill prata om romanen Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie,en nigeriansk kvinnlig författare bosatt i USA. Americanah handlar om den nigerianska studenten Ifemelus och hennes möte med det amerikanska samhället samt om hennes komplicerade kärlekshistoria till Obinze.

Det är flera av oss som har upplevt en viss tröghet i läsningen av boken, ”en något svårforcerad inledning” säger någon. ”Den kunde varit kortare”, som en deltagare uttrycker det. Det är en tjock och detaljrik bok men de flesta av oss uppskattar författarens språk och det verkar inte som om någon anser att boken är ointressant. Några av kommentarerna kring innehållet är exempelvis: ”Intressant med flera perspektiv, olika kulturer”, ”boken ger nya kunskaper” och ”bra samhällsskildring”. Boken väcker också tankar och frågor: En deltagare retar sig på att det i boken hela tiden påpekas var folk kommer ifrån, vilket ursprung de har, vilket leder fram till en diskussion kring vilka skillnader som finns mellan det svenska och det amerikanska samhället.

Som vid förra träffen pratar vi om identifikation med karaktärerna, framför allt då Ifemelu. Det är ingen av oss som har identifierat sig med henne under läsningen. En deltagare jämför med vår tidigare cirkelbok Att föda ett barn av Kristina Sandberg och säger att hon hela tiden längtade till personerna i Sandbergs bok och undrade hur det skulle gå för dem medan hon läste Adichies bok. Flera nickar instämmande och jag kan inte heller säga att jag blev engagerad i Ifemelus öde, utan snarare med de situationer hon befinner sig i.

Vi fortsatte med att göra jämförelser mellan de två böckerna och vilka likheter vi såg mellan dem. En hel del likheter kom vi fram till: Skildringen av samhället ur ett kvinnligt perspektiv, klassamhället som påverkar mänskliga relationer, detaljrikedomen i beskrivningen - här var det hår i stället för städning. Tänk att det finns ett så oväntat släktskap mellan två böcker! Kanske är det så att läsning främjar läsning och att texter talar med varandra för att på så sätt ge upphov till nya läsningar.

Maria Westin, bibliotekarie Jakobsberg bibliotek

Nästa bokcirkel  är den 22 april och då ska vi prata om Jonas Karlssons bok Spelreglerna.

Om du vill vara med nästa gång anmäl dig till bibliotekets personal eller till Maria Westin, telefon 08-58029749, maria.westin@jarfalla.se

Järfälla i ord och bild

Foto: Monica Leksell

Syftet med kvällen på Hyllan, Jakobsbergs bibliotek, den 17 februari var att visa upp och berätta om all den Järfällalitteratur som producerats och fortfarande ges ut, både om det gamla och det nya, moderna Järfälla. Mycket av litteraturen och dokumentationen är lättillgänglig, annan mera svåråtkomlig.

Medverkande under kvällen var Lars Gustafsson j:r, författare till Järfällaboken och ordförande för utgivningen av Järfällaboken II, kultursekreterare Ingrid Kennerstedt Bornhall, PR-bibliotekarie Kerstin Gerén och Christer Lokind från F8 Kamratförening.

Lars Gustafsson j:r berättade om tillkomsten av och innehållet i Järfällaböckerna och om de rätt komplicerade turerna med kommunala företrädare inför både första trycket och nytrycket (2009) av Järfällaboken. Han gjorde bedömningen att böcker av Järfällaböckernas karaktär inte kommer att ges ut framöver, utan mer översiktliga presentationer, typ Järfällas Moderna Historia av Monica Boye-Möller.

Ingrid Kennerstedt Bornhall presenterade böcker om Järfällas kulturhistoriska miljöer, Kulturmiljöplan för Järfälla, Kulturstigar, Skriften om Koffsanmuseet m.fl.

Ingrid Kennerstedt Bornhall. Foto: Kerstin Gerén

Kerstin Gerén gav en orientering om moderna författare med Järfällaanknytning, bl.a. Tove Alsterdal, vars senaste roman utspelar sig i Jakobsberg, Margareta Wersäll, som skrivit om John Bauer och Ivar Lo-Johansson, Karolina Bjällerstedt Mickos som skriver fantasy och Brutus Östling, fotograf och fågelkännare. 

F8 Kamratförening visade upp flera skrifter om flyget på Barkarby.

Under kvällen presenterade Christer Lokind sin bok ”DC 3-an-kalla krigets hemlighet ”och dess anknytning till Barkarby Flygflottilj.

Kåre Andersson från Bolindermuseet visade böcker med industrihistoria. Hembygdsföreningen hade stort bokbord med reapriser.

Foto: Kerstin Gerén

Efter presentationerna blev det tillfälle till mingel med cider och godis, som biblioteket bjöd på, samt bokprat och bokinköp vid de olika stationerna med böcker.

På hembygdsmuseet fanns Roland Norén och Thea Dulz Jonsson som lockade med tipstävling om Järfälla.

Kvällen lockade drygt 70 personer. Böckerna finns att låna och/eller köpa på biblioteket.

Monica Boye-Möller

Ordförande i Järfälla hembygdsförening

-----

Läs en Järfällaförfattare

Det finns många författare som har anknytning till Järfälla. Några har vuxit upp och gått i skola här, andra bor eller arbetar inom andra yrken i kommunen. De skriver  i många olika genrer; deckare, romaner, thriller, fågelböcker, fantasy, historia och lyrik. Några exempel:

Brutus Östling, fotograf och fågelkännare, som bl a har gett ut ”Att överleva dagen” om fåglars sinnen och anpassningsförmåga och ”De krushuvade” om pelikaner. Han har haft utställning i Konsthallen och föredrag på Hyllan.

Margareta Wersäll, doktor i litteraturvetenskap. Hon skrev sin avhandling om Ivar Lo-Johansson och kampanjen för bättre äldrevård. Känd som nyhetsuppläsare i lokal-tv. Nu aktuell med boken ”Allt är en bild av mitt hjärta: konstnärsparet John Bauer och Esther Ellqvist.”

Karolina Bjällerstedt Mickos, informatör på Järfällahus. Fantasy för ungdomar och vuxna.

Pia Davidson debuterade med ”Så tuktas en svinpäls” 2013. Boken börjar på ICA i Kallhäll. Tre kvinnor bestämmer sig för att lösa sina livsproblem, med en del drastiska metoder…

Tove Alsterdals senaste deckare blev utsedd till årets bästa deckare. Den heter ”Låt mig ta din hand” och utspelar sig både i Jakobsberg och Argentina. Tove är uppvuxen i Jakobsberg. 

Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Polisen avskriver dödsfallet som självmord. Charlies syster Helene har lämnat förorten. Hon har suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen: en mamma som övergav dem, en pappa som drack och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi. Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död?

Tove besökte Viksjö bibliotek den 9 mars och Jakobsbergs bibliotek den 17 mars.

Under våren arrangerar Jakobsbergs bibliotek tre författarprogram i samarbete med ABF Norra Storstockholm. Den 24 mars var Göran Hägg här och den 9 april kommer Kristina Sandberg. Observera att man behöver biljett till programmen. De kan hämtas på Jakobsbergs bibliotek.

Välkommen!

Kerstin Gerén

PR-bibliotekarie

Hej allihopa!

Jag heter Mathilda och jag har praoat på Barkarby Bibliotek under v.12 2015. Den här veckan har gått väldigt snabbt. Jag önskar att jag kunde stanna längre!

Redan på måndagen blev jag informerad om att jag skulle skriva ett blogginlägg på fredagen, så jag har försökt tänka ut någonting men allting försvann ur min hjärna. Det händer ibland. Jag ska försöka komma på någonting ändå.

Det har varit jätte roligt att ”jobba” här. Mina medarbetare har varit super snälla mot mig och behandlat mig som att jag jobbade där (med det menar jag att de har glömt bort att jag inte kan allting redan så de har blivit lite förvånade då jag kom och frågade vart den här boken skulle stå eller vart jag ska trycka nu). Nu i efterhand så skrattar jag åt det. Tydligen så har jag gjort ett väldigt bra jobb under min tid här.

Jag trodde aldrig att jag skulle få vara omringad av böcker 6 timmar per dag i en vecka. Det är som att vara i ett bok-paradis. Jag har alltid gillat att läsa så jag blev extra glad då jag fick reda på att jag skulle få praoa på Barkarby Bibliotek. Nu kan jag hjälpa mig själv nästa gång jag kommer hit.

 

Just nu läser jag:

”Heart of Darkness” Joseph Conrad

”The Catcher in the Rye” J.D. Salinger

“Liftarens Guide till Galaxen” Douglas Adams

“Looking for Alaska” samt ”Paper Towns” John Green

“If I stay” Gayle Forman

“Percy Jackson and the Last Olympian” Rick Riordan

“Min Historia” Stephen Hawkins

 

Min Topp 5:

“The Fault in Our Stars” John Green

Hela Percy Jackson-serien Rick Riordan

“Thirteen Reasons Why” Jay Asher

“Svindlande Höjder” Emily Brontë

“The Perks of Being a Wallflower” Stephen Chbosky

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack för mig,
Mathilda

Rappport från bokcirkeln i Jakobsberg

Vi är ett tiotal läsare kring bordet ute på Hyllan i Jakobsbergs bibliotek, en av dem är jag, Maria Westin och bibliotekarie inom Järfälla bibliotek. Bokcirkelns deltagare  är laddade och redo med att ta i tu med Kristina Sandbergs bok Att föda ett barn. Vad tycker vi egentligen om denna prisvinnande och omtalade bok?

Igenkänningsfaktorn är hög bland de flesta av oss, om inte från våra egna liv så från våra mammors, mormors eller farmors liv. Vi är flest kvinnor kring bordet.  I början råder enighet kring boken. Några  av kommentarerna är: ”Fascinerande läsning”, ”Det handlar om att förstå sin samtid genom historien”, ”Mycket bra tidsskildring”. Men efter ett tag råder olika synpunkter på karaktärerna i boken, Maj och Tomas. ”Men är inte Maj, kvinnan i boken, ett offer och väldigt passiv”, undrar jag. ”Det var så det var, hon var utsatt och fattig”, menar någon.

Vi hann även med att prata om bokens språk och stil. Där fanns det många intressanta kommentarer: ”Det tog ett tag att vänja sig”, ”Väldigt ordrikt”, ”Enorm detaljrikedom”, ”Skrivet på ett sätt som utesluter en möjlig identifikation med Maj”, ”Det blev hack i läsningen när författaren plötsligt vänder sig till direkt till läsaren och beskriver Maj i tredje person”.

Vi cirklar runt i frågor som rör sig både kring det lilla, privata livet, ”så borgerligt och instängt skildrat i boken”, som en av deltagarna uttryckte det, och det stora livet av politik och samhälle.

Vad vi tyckte om boken? Bra eller dålig?  Det blev inget antingen-eller svar på den frågan, vilket tyder på att vi hade en givande diskussion.

Vill du vara med nästa gång? Vi träffas på Hyllan, Jakobsbergs bibliotek, klockan 17.30 och pratar om Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Anmäl dig till personalen på biblioteket eller till maria.westin@jarfalla.se

Tove Alsterdal gästbloggar

Foto: Annika Marklund

I min tredje kriminalroman ville jag skriva om det Jakobsberg där jag växte upp på 1970-talet. Domusfiket där vi alla hängde, gångvägarna som ringlar sig överallt och tunnlarna under vägarna, jag ville skriva fram kvarnen som sedan brann och återuppliva kondomfabriken som låg nedanför folkhögskolan.

Det börjar med att en kvinna, Charlie, kastas ut från elfte våningen i bananhusen på Aspnäsvägen. Polisen avskriver dödsfallet som självmord och det blir hennes syster, Helene, som måste ta reda på vad som har hänt. Liksom jag själv har Helene lämnat förorten, men tvingas bege sig tillbaka.

Så föddes boken Låt mig ta din hand, min tredje spänningsroman . Den sträcker sig från Jakan i nutid, tillbaka i tiden och dessutom vidare till Buenos Aires. När systrarna var små förälskade sig deras mamma i en av alla de latinamerikanska flyktingarna som kom till Jakobsberg på 70-talet. Hon är sedan dess försvunnen.

För några år sedan, just innan jag började skriva hade vi en klassträff i Jakan, vi som gick hela grundskolan tillsammans. Jag såg alla de där småglina som blivit vuxna och insåg hur mycket jag tyckte om min uppväxt. Några hade doktorerat och någon saknades, död sedan många år av en överdos heroin. Vi var så olika, men vi gick ändå i samma klass.

Jag är så otroligt stolt och glad över att Låt mig ta din hand har utsetts till Bästa Svenska Kriminalroman 2014. Mina böcker ges även ut på femton andra språk – en hisnande tanke: från Norge till Italien, från Nederländerna till Kina kommer människor de närmaste åren kunna läsa om en plats som kallades Domusfiket, där vi en gång i tiden satt och hängde.

//Tove Alsterdal

Tove Alsterdal besöker Viksjö bibliotek måndag 9/3 kl. 19.00 (Arr: Viksjöbibliotekets vänner).
Tisdag 17/3 besöker hon Jakobsbergs bibliotek kl. 18.30 (Samarr. med ABF Norra Stor-Stockholm). OBS! Gratisbiljetter till besöket i Jakobsberg kan hämtas från lördag 7/3 på Jakobsbergs bibliotek. Vi lägger inte undan biljetter.
Välkomna!

Boktips: "Ondska" av Eiríkur Örn Nor∂dahl

Vad är det med Island som gör att det kommer så många fantastiska författare därifrån? För mig är Eiríkur Örn Norddahl en ny bekantskap och hans roman Ondska är annorlunda än alla andra böcker jag har läst under de senaste åren, både till innehåll och till form.

Agnes är historiker och arbetar på en avhandling om högerpopulistiska partier i Europa. Hon är besatt av andra världskriget och Förintelsen. Att Agnes är så intresserad av Förintelsen beror på att hennes familj invandrade till Island från den lilla litauiska staden Jubarkas, vars halva befolkning i början av andra världskriget var judisk, men som efter kriget hade utplånats. Agnes lever tillsammans med Ómar, men bedrar honom med nynazisten Arnór. När Ómar upptäcker Agnes otrohet bränner han ner deras hem, flyr och irrar runt i Europa. De återförenas men har förändrats av vad som har hänt, ska de kunna älska varandra igen?

Boken har många karaktärer och många berättarröster och genom dem skildras parallellt dagens Island med händelserna i Jubarkas på 1940-talet; nazismen under kriget, rasismen i den nordiska historien och högerpopulismens frammarsch i dagens Europa. Och mitt i dessa dramatiska historiska händelser lever människor med sina drömmar och sin kärlek, människor som försöker att få sitt liv att kännas meningsfullt.

Ondska är en humoristisk, intressant och viktig bok och med en berättarglädje som gör en lycklig. Dessutom är den skriven på ett sätt som utstrålar en oräddhet vad gäller språkbehandlingen.
Ondska belönades i hemlandet med ”Isländska litteraturpriset för årets bästa bok” och har nominerats till ”Nordiska rådets litteraturpris”.

//Maria Westin

PRAO: Jonathan Söderberg

Foto: Kerstin Gerén

Jag heter Jonathan och är 14 år.
Jag har haft PRAO under v7-8 2015.

Först när jag letade efter en Prao plats letade jag på Google och kom till den här bloggen. Jag tänkte först ”ska jag verkligen praoa på ett Bibliotek?” men efter att ha letat lite till och inte hittat något annat läste jag igenom några bloggar. Efter tänkte jag ”det låter ju helt annorlunda än vad man tror” och bestämde mig för att ta platsen.

Tydligen hade jag mycket tur eftersom när jag skulle fråga om plats gick jag personligen ner till Bibloteket och frågade om de hade en plats. Oftast är platsen redan tagen (med tanke på att många vill Praoa där) men hon som hade fått platsen innan mig hade fått en annan plats och hoppat av från Biblioteket och då kunde jag ta platsen.

Man skulle ju kunna tro att man sätter upp böcker hela tiden och läsa böcker för små barn men det är så mycket mer! Ibland måste jag ta hand om sändningar (böcker från andra bibliotek och nya beställda böcker) som måste checkas in, flytta runt möbler i (och utanför) Biblioteket, ”konvertera” (larma/registrera) nya böcker, Språk-café (svenska för vuxna och barn som vill lära sig svenska), film för barn (oftast kommer dagis klasser) och mycket annat. Allt detta gör jobbet både roligt och intressant men det finns säkert mycket mer som jag inte fick testa.

Själv tyckte jag att Språk-caféet var roligast eftersom man fick prata med andra personer som ville lära sig och att man bara kunde hjälpa dem mycket med att bara prata med dem. De var både trevliga och vad jag tyckte, tyckte jag att de kunde bra svenska när de bara bott här i knappt ett år.

Jag rekommenderar att praoa där för både yngre och äldre ungdomar som ska praoa och är en väldigt bra plats för de som ska ha prao för första gången.  Om man inte tänker på allt man gör och tänker på omgivningen istället tycker jag att det har varit skönt. Många är trevliga och oftast när man blir frågad om hjälp så kan man knappt säga nej och att hjälpa någon känns både jobbigt (med tanke på att man oroar sig för att göra fel) men efter att ha hjälpt dem känns det väldigt bra.

PS. Om ni läser allt ovanför skulle jag bli tacksam (eftersom det är väldigt mycket :P) men jag hoppas att det jag skrivit har hjälpt er!

//Jonathan Söderberg

Framtiden är här!

Idag kommer ett par boktips för er som gillar framtidsskildringar.

Sången ur det kinesiska rummet är inget annat än en svensk sci-fi-roman som utspelar sig i ett framtida Stockholm där roboten Cepheus arbetar med att diagnosticera cancer. Man kan säga att det är en krönika om ett väsens födelse, dess växande självmedvetande och vidare fram till dess död. Sam Ghazi är författaren och skriver på ett poetisk språk om roboten som, likt Hal 9000 eller robotarna i Asimovs Jag, robot, överskrider reglerna för sin egen existens. Rekommenderas till alla som gillar sci-fi, robotar eller existentiella frågeställningar.

Corpus Delicti av tyska Juli Zeh utspelar sig i en framtida värld där god fysisk hälsa inte bara är önskvärt utan tvärtom lagstadgat. Demokrati har ersatts av en ofelbar Metod. Mia Holls bror blir, tack vare metoden, dömd till mord och avlider i fängelset. Mia börjar av smärta att försumma sina plikter att ta hand om sin kropp, och hamnar så småningom i rätten. Under rättsprocessen inser den från början Metodtrogna Mia att metoden kanske inte är ofelbar ändå, och att hennes bror kanske är en oskyldig frihetskämpe. Corpus Delicti är en dystopisk roman, jämförbar med temat i Huxleys Du sköna nya värld eller Karin Boyes Kallocain.

 

Boktips: Öppen stad av Teju Cole

Öppen stad handlar om Julius, en ung doktorand i psykiatri som tillbringar sin lediga tid till fots på New Yorks gator. På ytan är boken en berättelse om en ung främling bosatt i New York efter 9/11. Men det är också en intellektuellt, politiskt, och litterärt utmanade roman om vår tids stora frågor. Julius funderar över var han hör hemma egentligen, han som har både rötter både i Europa och i Nigeria.

Jag har precis läst Öppen stad och den är fantastisk. Författaren lyckas beskriva staden och dess stämning så att jag som läsare sugs in i boken och befinner mig i staden. Samtidigt väcks tankar om vår samtid och frågor som vad identitet och tillhörighet är. Litterärt är det en blandning av flanörroman, essä och roman vilket fungerar jättebra.

//Maria Westin

Vi söker tre författare! Kan du lista ut vilka?

Klicka på bilderna för att förstora.

Kolla gärna in Camillas fina utställning på biblioteket i Jakobsberg.

Mest utlånat 2014

Boktips: Röd kärlek - En östtysk familjehistoria

Röd kärlek: En östtysk familjehistoria av Maxim Leo, utgiven 2014, är en skildring av Tysklands dramatiska 1900-tals historia. Maxim Leo växer upp i dåvarande Östberlin och hans föräldrar har olika inställningar till den kommunistiska regimen och bråkar ofta; pappan är rebellisk och mamman är partitrogen. Tjugo år efter murens fall vill Maxim ta reda på sin släkthistoria för att på så sätt förstå sina egna rötter och Tysklands historia. Han får reda på att hans mor- och farföräldrar stred på olika sidor under det andra världskriget.

Det är spännande att följa Maxims resa in i hans familjs förflutna som är fullt av gömda hemligheter. Böcker som berättar hur det lilla privata livet påverkas av samhället och historiska skeenden, väcker frågor om människan har en fri vilja eller bara är ett offer för omständigheterna?

Boken vänder sig både till den som är specifikt intresserad av Tysklands och Europas 1900-tals historia och till den som tycker det är spännande att läsa om individuella livsöden.

//Maria Westin

Boktips: Vi ses i Obsan

”Vi ses i Obsan” av Cilla Jackert är en bok för åldern 9-12 år och det är det säkert, men det är även en bok för alla åldrar. Den är så bra skriven, dramatiskt uppbyggd och spännande som en deckare. Jag sträckläser den här boken och rekommenderar den till både föräldrar och barn. Dessutom förmedlas känslan av ett Stockholm så ödsligt och hett som det bara kan vara på sommaren.

Kort om handlingen: När Annikas lillebror föds för tidigt blir det ändrade planer för sommaren. Annika blir kvar i stan och drar runt i Vasastan i jakt på något att göra. Friheten från skola och föräldrar som är upptagna med det nya syskonet låter Annika upptäcka en egen värld.

Cilla Jackert har tidigare skrivit ”Dagens katastrofer” som riktar sig till samma åldersgrupp och som även den utspelar sig i ett somrigt Vasastan.
 
Läs mer om Cilla Jackert här.

//Maria Westin

Zlatan gör en Zlatan som Zlatan fast bättre

När Zlatan Ibrahimovic hösten 2011 lät publicera sin självbiografi (eg. skriven av David Lagercrantz) var det många bibliotekarier som ansåg sig ha anledning att glädjas. Äntligen en bok som pojkar vill läsa utan att behöva trugas, lockas, mutas eller hotas! Frågan är dock om Zlatan inte i minst lika hög grad som han inspirerar till läsande också inspirerar till skrivande. Det är åtminstone lätt att tro när man blickar ut över havet av boktitlar som innehåller hans namn.  

Det finns i huvudsak tre sorters Zlatanböcker. Vanligast är faktaböcker som handlar om Zlatan. Kronjuvelen i genren är så klart Zlatans egen Jag är Zlatan Ibrahimovic. Andra titlar värda att nämna är

•        Zlatan ärZlatan (Petter Karlsson och Jennifer Wegerup, 2007)
•         Zlatan –den han är (Illugi Jökulsson, 2012)
•         Zlatan –bättre än någonsin (Illugi Jökulsson, 2014) 
•         Zlatan Ibrahimovic: allt om fotbollshjälten (Adrian Besley, 2014)

Ovanstående titlar är samtliga tämligen oblyga hyllningar till den store. Deras syfte är snarare att tillfredsställa de frälstas begär att få dyrka än att fördjupa bilden av ikonen. En lite udda fågel i sammanhanget är därför Tony Flygares En gång var jag större än Zlatan, utgiven tidigare i år. Tony och Zlatan var vänner som små. De ägnade varje ledig stund åt att spela fotboll tillsammans. Tony ansågs allmänt som den större talangen men vi vet ju alla hur det slutade. Zlatan blev bäst i världen* och Tony blev… tja, nån som skrev en bok femton år senare om hur han aldrig blev något trots att han borde vara den som blivit något eftersom han ju var bäst. Då. Nog känns det förresten som att det finns något allmängiltigt i Flygares öde? Har vi inte alla en Zlatan i våra liv – någon som såg upp till oss i ungdomen men som i slutändan lyckades bättre än oss i livets långa jakt efter status och egendom. Kanske är vi alla någons Zlatan?

Den andra typen av zlatanböcker utgörs av skönlitteratur, till större delen för barn och ungdomar. Böckerna handlar inte om Zlatan men han utgör en fond till handlingen eller till protagonisten. I Lill-Zlatan och Morbror raring (Pia Lindenbaum, 2006) heter huvudpersonen Ella men kallas för Lill-Zlatan av sin favoritmorbror Tommy. En dag träffar Tommy en kille och plötsligt är inget som det brukar. Tommy har inte tid att ge Ella sin fulla uppmärksamhet och vart Tommy och Ella än går så hänger den där killen med som ett tuggummi under skon. En bok om svartsjuka helt enkelt. Två lättsammare barnböcker där viljan att få träffa Zlatan är vad som driver handlingen är:

•  Ludde gören Zlatan (Viveca Lärn, 2009)
• Tina och Zlatan (Ann-Kristin Lundmark, 2013)

Två böcker med äldre målgrupp och allvarligare klangbotten är Som Zlatan fast bättre (Niclas Christoffer, 2012) och Jag & min pappa & Zlatan (Mattias Elftorp, 2014). Den förra boken handlar om femtonårige Simon som vill bli som Zlatan men utvecklar allvarliga ätstörningar i processen. Den senare är ett seriealbum om en tjej som tillsammans med sin pappa immigrerar till Malmö och Rosengård i hopp om ett bättre liv. Tyvärr blir det inte alls som de tänkt sig.

Ett axplock ur den rika floran av zlatanböcker som finns här på biblioteket

Den tredje typen av zlatanböcker har jag egentligen bara ett bra exempel på: Zlatan, Caligula och ordningen i skolan: eninteraktionalistisk analys (Jonas Aspelin, 2003). Här används Zlatan som en arketyp som hjälper till att illustrera en tes författaren driver. (Jämför med hur gudar från den grekiska mytologin använts i poesin från renässansen och framåt.)

Om någon till äventyrs skulle bli inspirerad att läsa en zlatanbok efter detta inlägg så är ju allt gott. Ännu bättre förstås om någon skulle drabbas av en längtan att skriva en egen zlatanbok! Vad ska man i så fall tänka på om man vill bli framgångsrik? Det är så klart många faktorer som spelar in men en snabb koll på vår utlåningsstatistik utskiljer två böcker som i särklass mest populära. Den ena är Zlatans egen bok Jag är Zlatan Ibrahimovic med 32,4 utlån per exemplar. Den andra är Lindenbaums Lill-Zlatan och morbror raring med hela 54,1 utlån per exemplar! Minst lånad är Zlatan & min pappa & jag med noll utlån. Den boken har å andra bara funnits på biblioteket i några veckor, så det kanske ger sig. 

Slutsats: vill du bli en framgångsrik zlatanförfattare bör du antingen (1) vara Zlatan och skriva om dig själv eller (2) vara en extremt framgångsrik bilderboksförfattare/-illustratör och skriva en bok om något helt annat men använda Zlatans namn i titeln.

Lycka till!

*Källa: Alla svenskar. 

Dataspeltoppen och synen på ungdomskultur

Dagens ungdom vet inte hur bra de har det. Annat var det på min tid!

Jag har – liksom många andra före detta ungdomar – lovat att aldrig yppa dessa ord. Jag anser mig emellertid nyligen ha fått anledning att frångå mitt löfte. 

När jag växte upp på 1990-talet fanns det i princip ingen journalistisk bevakning av tv-spel. Detta trots att vi var många som spelade och identifierade oss med karaktärer som Mario, Mega Man och Samus Aran. I dag är läget ett annat. Pewdiepie är världens största Youtube-stjärna och vill man ha sig färska spelrecensioner till livs är det bara att surfa in på ign.com. Någon enstaka gång kunde det på min tid också hända att etablerad media tog sig an den kulturform som för oss spelare var världens viktigaste. Tyvärr då aldrig med den respekt ämnet förtjänade. Ett faktum som blir plågsamt tydligt i nedanstående klipp.



Det är mycket med klippen från Dataspeltoppen som är märklig för att inte säga absurt. Här kommer ett axplock:

• Citatet ”ett plus är att det är ett mycket bra spel”. (Sagt om Ducktales 0:40 in i klippet.)
• Det märkliga och felaktiga bruket av ordet joystick (jag tror att hon menar spelkontroll, alltså hur väl spelet responderar mot hur man trycker på handkontrollen).
• Att Ducktales beskrivs som ett av årets bästa spel men ändå bara kommer på plats tre av fem när avsnittets bästa spel ska listas – två placeringar bakom det ”långtråkiga“ Michael Jackson’s Moonwalker (här benämnt Moonwalk).

Ja, det är lätt att göra sig lustig men ju längre jag tittar desto mindre munter blir jag. Jag ser inget som helst värde racka ner på pionjärer med begränsade resurser som gör vad de kan för att lyfta fram en marginaliserad kulturform – tvärt om! Vad jag har svårare för är när vuxenvärlden ska skildra ungdomskultur och inte ens bryr sig om att sminka över sitt förakt och ointresse. Bakom Dataspeltoppen ligger inte några tv-spelskids med brinnande hjärtan och en billig videokamera utan SVT - vårt lands mest resursstarka och etablerade medium.*

Jag kan ärligt talat inte föreställa mig en mer tydlig markering av vad offentligheten anser om tv-spel än det här klippet. Studion är billigast tänkbara med en ensam kamera. Felsägningar och liknande har inte klippts bort eller gjorts om. Att programledaren inte är så haj på engelska och uttalar många titlar fel har jag överseende med. Däremot inte med att hon uppenbarligen är totalt oinsatt i sitt ämne och bara läser innantill från ett papper, provocerande uselt gömt just under kameralinsen.

Det var sämre förr alltså. Eller var det? Jag vet ärligt talat inte. Kanske får jag ändå den utgjutelse detta inlägg inleds med. En grej med marginaliserad kultur är ju just att den är marginaliserad och alltså inte kommer fram i offentligheten. Om du är ung eller bara ändå tycker att etablissemanget struntar i allt som du tycker är viktigt, skriv gärna en kommentar. Om du inte tror att förändring är möjlig, se bara vad som hänt med offentlighetens inställning till spel sedan Dataspeltoppen såg dagens ljus. 

* Jag måste erkänna att jag personligen inte minns Dataspeltoppen och underligt nog verkar ingen annan göra det heller. På det ö-kända internetforumet Flashback finns en tråd om klippet där man (bland annat) diskuterar varifrån det kommer. Något sorts konsensus uppstår om att det kan vara en del av ungdomssatsningen Kosmopol (SVT 1990-92) men helt säker blir man aldrig.

//Jacob

Liknande böcker

Det här med att hitta böcker och filmer som liknar andra är inte alltid det lättaste. Vi på biblioteket hjälper gärna till, men vill man söka själv finns det några sajter som bör upptäckas. Just de här är är på engelska, men väldigt användbara. Boktipset.se fyller kanske en liknande funktion i viss mån, men är långtifrån lika djupgående.

Dessa brukar jag använda mig av:
Whichbook - Inställningsmöjligheterna känns nästintill oändliga vid en första anblick, och det finns väldigt många listor att utforska.

Gnooks - Här kan du börja med att skriva in några favoritförfattare, så ger Gnooks dig förslag på liknande. Jag skrev in Cormac McCarthy, Thomas Ligotti och H.P. Lovecraft, och fick Kathe Koja som förslag; en författare jag aldrig hört talas om. Kul!

Finns det liknande sidor på svenska så tar vi tacksamt emot tips.
Köpsajter som Amazon.com och  AdLibris.se kan också fungera som bra tipsställen.

Månadens konstnär i oktober

Oktober månads konstnär i Kallhäll heter Nicole Axelsson Orsvärn och presenterar sig själv såhär:



Jag är född 86 och uppvuxen i Nybro i Småland men bor numera Stockholm. Jag har tyckt om att rita och måla så länge jag kan minnas och redan som liten visste jag att "när jag blir stor ska jag bli konstnär" Skapandet är något jag fått med mig hemifrån då min pappa Jöran också jobbar med konst och under hela min uppväxt varit formgivare och designer på Nybro Glasbruk.

Som tonåring tecknade jag en hel del blyerts och jag har testat alla möjliga olika uttrycksformer men det är främst under de senaste fem åren jag har känt att mitt skapande fått en riktning och jag har hittat min stil. Jag experimenterar dock fortfarande med olika material och hämtar inspiration ur olika epoker. Varför begränsa sig om man inte behöver? Jag är nyfiken och sökande i mitt konstnärskap, jag vill pröva på allt och ofta är processen lika häftig som resultatet.

Teknikerna jag använder mig av varierar, det kan vara allt från olja och akryl till stearin och collage. Därför vet man aldrig riktigt vad man kan förvänta sig att se.
Vill ni se mer så titta gärna in på min hemsida http://nicolor.se.