Att tv-spelsbranschen är en av de branscher som fortfarande domineras av män är tyvärr ingen överraskning. Det är dock väldigt sorgligt, tråkigt och ensidigt. Tack och lov finns det projekt och åtgärder som försöker ändra på dessa förhållanden (ett exempel är KomTek i Järfälla som har teknikkurser för barn för att öka intresset för teknik hos tjejer, ett annat är projektet SuperMarit som under ett par år åkte runt och föreläste i skolor om tv-spelsbranschen och tjejers nödvändiga intåg på den scenen).Jag hade gärna gått en kurs i dataspelsutveckling när jag var liten. Då hade jag kanske, kanske vandrat in på den banan. Men utan uppmuntran och förebilder är det svårt att se sig själv i den branschen. Till slut blev det något jag bara viftade bort.
Spelen utvecklas alltså till största del av män. Det märks. Även fast jag har förtroende för att män i allmänhet också är feminister (åtminstone i en vid bemärkelse) så verkar det som att när män blir en homogen grupp inom tv-spelsbranschen så trillar allt vett ur. Är tv-spelsbranschen i sig så indrypt av manschauvinistiska fasoner att inte ens de feministiska männen kan bryta sig loss från denna obehagliga terror?
Som ett exempel så funderade jag ett tag på att köpa in spelet på bilden här bredvid. Men framsidan.... Det går bara inte. Jag kan inte ta ett spel seriöst om brösten ska vara blickfånget. Jag försökte få till en diskussion på sidan gameplayer.se om det onödiga i att ha en sådan framsida och fick svaret (från en man): "äh det är bara ett par bröst. men förstår vad du menar. men PK är man bara på skämt och är det ett bra spel spelar det ingen roll. jag är för tits & ass helt klart men så ska man ha lite sunt förnuft också. ja när man fläktar med det samt när det fläktas ska folk ha det, sunt förnuft alltså."Jag fattar inte hela den där grammatiska uppbyggnanden, men det är ju en annan historia...
Det verkar som att man ska acceptera sexism bara för att det är utbrett. Som att det inte går att göra något åt. Det är "männens natur" eller nått. (Och för er som känner mig så vet ni att jag inte tror på en homogen natur, det sociala är det som formar, inte biologin, punkt slut).
Nu har jag ett nytt problem. Bayonetta har nyligen släppts till Xbox 360 och PS3. Bayonetta är en lättklädd actionhjälte med oproportionerligt stora kroppsdelar (gissa vilka). Någon beskriver det i en recension som att "hela hon skriker 'jag är en råkåt bibliotekarie som gillar våld'." Okeeeej.... Det finns en gräns. Men spelet fick betyget 10/10 på gameplayer.se. Det är nästan inga spel som får högsta betyg. Så nu är jag väldigt ambivalent. Köpa eller inte köpa till biblioteket?Det finns ju också en annan sida till detta spel. Bayonetta är en stenhård och cool actionhjälte, som också är kvinna. Hon är inget våp. Vi måste påminna oss hur få kvinnliga huvudpersoner det finns i tv-spelsvärlden. Lättklätt men åtminstone representerat eller ingen kvinna alls? Jag önskar att man inte var tvungen att välja.
Inlägg
5 kommentarer:
inte köpa
Vem/vilka ger betyg på gameplayer, män eller kvinnor? Och finns det ingen diskussion hur mycket våld ett spel får innehålla för att vara ok på biblioteket? Det finns väl många aspekter att väga in vid inköp.
På Gameplayer är det framförallt män som recenserar, såklart. Men bara för att man är tjej som recenserar så betyder det inte att man nyanserar heller. Susanne Möller på DN är en duktig recensent, men hon har ofta just ett spel-perspektiv och utelämnar andra perspektiv.
Det är klart att det finns en ständigt pågående diskussion om hur mycket våld som är acceptabelt på ett bibliotek - problemet är att det finns en risk att det blir ensidigt. Jag menar, var har i så fall diskussionen kring våldsamma filmer tagit vägen? Biblioteket har våldsamma (och bra) filmer, det är inte tabu på samma sätt som spel, känns det som. Jag tycker det ska likställas, liksom att böcker också kan vara mycket obehagliga. Och vem avgör vilket våld som är värst? Och är inte sexism värre? Jag tycker det. Sexism som också finns utbrett inom litteraturen, givetvis.
När det gäller andra perspektiv än "spel-perspektiv" så är det väl de inköpsansvariga folkbibliotekarierna som här ska ha översikt och vara kunniga (med visst stöd av BTJ-recensioner) och veta vilka av marknadens spelprodukter som svarar mot bibliotekets explicita ambitioner.
Många bibliotek hade som motivering när de började låna ut spel att det på biblioteken finns ett tänkande som både omfattar FNdeklarationen om de mänskliga rättigheterna och kvalitetskrav.
Att låntagaren på biblioteken skulle ges möjlighet att få alternativ till populära våldsamma och sexistiska spel som det görs reklam för i det kommersiella omloppet.
P S Obehagligt våld i en film - om det inte är en renodlad actionfilm,men sådana brukar inte finnas på biblioteken - kan ha många fler funktioner än våld i ett spel.
Tänk bara på Hanekes fantastiska film som nu går på biografer i hela Sverige!
Obehagligt våld, javisst.
Kvalitet -
ja mer än någon vågat hoppas på.
Jag är ju då inte bibliotekarie, men anser mig ändå vara så pass kunnig att jag någorlunda kan köpa in passande och kvalitativa spel till biblioteket. Framförallt har jag ett genuint intresse.
Det jag ser som ett problem med att köpa in kvalitativa och "smalare" spel till biblioteket är att de "smalare" spelen inte har samma budget som de "kommersiella", detta betyder att de ofta kommer som enbart nedladdningsbara spel. De finns alltså inte att ha som fysiska spel i biblioteket. Det är jättetråkigt (även om jag tycker att distributionen är mycket smartare och mer milövänlig) och ett tomrum skapas i bibliotekets tv-spelsbestånd. Vi måste alltså arbeta utefter förutsättningarna som finns.
Jag håller dock inte med att våld i film på något sätt skulle ha fler funktioner än våld i spel, spel bygger ju ofta på att besegra och bemästra, och då tänker jag kanske framförallt på spelarens egen motorik och koordination.
Det här med våld är ju en diskussion som måste hållas nyanserat. Jag anser att bilderna som visas på Nyheterna från Haiti just nu är långt mer skrämmande än något spel vi har eller nånsin kommer att ha på biblioteket. Jag tror att barn och ungdomar kommer se/spela våldsamma filmer/spel vare sig de finns att låna på biblioteket eller inte, och då kanske det är viktigare att man kan föra en diskussion kring dem.
Och beträffande kvalitet så läser jag många recensioner om i stort sett alla spel, och försöker provspela, så jag hoppas att jag kan köpa någorlunda nyanserat. Och sen är den stora frågan, vad är egentligen kvalitet? Ibland vill jag läsa (spela, se) något lättsamt och något som kanske inte anses ha en så hög kvalitet, ibland tvärtom. Jag gillar variationen.
Skicka en kommentar