Ibland gör översättningen ont...

Jag hade rätt höga förväntningar på Sonya Hartnett's Pojken i soffan. DN hyllade Harnett i uppräkningen av 100 omistliga barnboksförfattare för ett par månader sedan och jag har tidigare läst Jag är Djävulen som jag recenserade här som jag tyckte mycket om. Pojken i soffan har dessutom en fantastisk framsida.

Matilda är en gammal dam som plötsligt får en pojke på besök. En dag sitter han där i soffan, till synes mycket hemmastadd och lite snarstucken, precis som typ-tioåringar kan vara. Han vill bara ha hallonkakor, men de är slut, så då snörper han på munnen och trycker i sig de vanliga kakorna som Matilda bjuder på. Sen berättar Matilda om sitt livs kärlekshistoria - och pojken tycker det är hur fånigt som helst.

Matilda - eller Maddy som hon kallas som ung - åker ut på en jordenruntresa med sin far för att hitta "det vackraste i världen" och hon får se praktfulla skapelser; katedraler, vattenfall, solnedgångar, men det är inte förrän hon hittar Fjäder på stranden som hon förstår vad det är som är det vackraste i världen. En pojke som ser ut att vara i hennes ålder, kanske sexton-sjutton, sitter på stranden och pratar med en albatross. Han har vinden i håret och bar överkropp och verkar vara nästan förvildad. Trots deras olikheter blir de förälskade och flyttar ihop i en stuga. Fjäder kvävs mentalt av den nya fångenskapen, han är van vid en frihet som Maddy inte kan ge honom, och till slut ger han sig iväg och lämnar Maddy förkrossad. Hon bestämmer sig för att hon vill ha svar på EN fråga, den viktigaste frågan, och ger sig iväg ut på havet i en liten segelbåt för att finna Fjäder och tvinga honom att svara...

Maddys tid på havet är den mest spännande i hela boken. Hon pratar med fiskar, och ser havsmonster strida, och hon frågar vinden om hjälp att hitta rätt.

Vad sedan pojken faktiskt har för roll i den där soffan får ni lista ut själva.

MEN... Jag blir inte överförtjust. Det är något som saknas. Jag hakar upp mig på översättningen. Fjäder låter oehört fånigt i jämförelse med Feather som jag antar det är i originalversionen. Bara nedvärderande ord börjar med "fj", fjutt, fjant, fjolla (med ett undantag; hästen Fjalar i Bröderna Lejonhjärta).

Annars; en helt okej bok. Men vettetusan vad jag skulle säga att den passar för för ålder. Skulle nog inte sätta den i handen på någon under 16 år.. Tror jag.