Mer tankar kring konst

Efter flera inlägg om konst sitter jag och funderar på om man kan göra en utställning av en bok? Så klart man kan, i somras hade Jakobsberg utställningen Ett eget rum/Tusen bibliotek, där konstnären Kajsa Dahlberg under flera år samlat understrykningar och marginalanteckningar från bibliotekens exemplar av Virginia Woolfs Ett eget rum. De sammanförde hon sedan i en bok, som ju också blir ett konstverk och som har ställts på många bibliotek så att boken fått återvända till sin ursprungsplats och möta sina läsare igen. Idén är genialisk och jag skulle gärna ha ett eget exemplar av boken/konstverket.

På Vin- och sprithistoriska museet pågår just nu en utställning av Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga. Det är trettio år sedan boken publicerades för första gången och utställningen pågår t.o.m. 31 mars. I boken skildrar Märta Tikkanen hur det är att leva med en man med alkoholproblem. Det var hennes sätt att hantera sin situation och hon hade aldrig en tanke på att den skulle ges ut. När hennes make Henrik läste den lär han ha sagt att det här måste du ge ut. Och har man läst den är det bara att hålla med, det är vackert, det är smart och snyggt, det gör ont och varenda rad i boken berör mig långt in i hjärta och märg. Eller för att låta texten tala för sig själv: ”Det är inte de stora sveken som dödar kärlek. Kärlek dör av alla små och nästan omärkliga svek.”

Det är alltså både med nyfikenhet och med förväntan jag beger mig till museet för att få uppleva hur man gör en utställning av en bok. Jag blir inte besviken. Det ingår en gratis audioguide så jag kan stänga av hela världen och bara titta och lyssna. På röda skynken finns brottstycken ur boken, jag läser och berörs. Det blir nästan för starka intryck, jag måste välja, läsa, ta in, sätta mig, lyssna, ta in. Så visst går det att göra en utställning av en bok, det var säkerligen inte enkelt, men resultatet är både vackert och självklart.