Du anstränger dig verkligen...

Jag säger det ganska ofta, men det tåls att sägas igen. Jag gillar verkligen mitt jobb.
Efter en lång helg av ledighet (nåja) börjar jag måndagsmorgonen med att först träffa 15 glada och bibliotekssugna sexåringar. De är här med sin förskoleklass för att få sitt första bibliotekskort, bekanta sig med biblioteket, låna några böcker och höra en saga.
Jag tror att de tycker att jag pratar ganska mycket, men ska sanningen fram pratar de minst lika mycket själva. Vi avhandlar ämnen som böter, läsa i badkaret, använda bokmärken när vi läser, tappade tänder och vem som fyller år i veckan. Alla är positiva och glada och skriver stolt sitt namn på det allra första egna bibliotekskortet.

En liten kille säger nöjd till sin medhavda lärare: ”Vet nu, när vi lånar böcker så här själva, så känner jag mig nästan vuxen.”
Vilken insikt. Med det första egna plastkortet börjar vuxenlivet, elller nå’t sån’t…
Stolta, ansvarsfulla och glada såg de i alla fall ut när de tågade ut genom dörren med bibliotekspåsarna i händerna.

I dörren möter de nästa gäng. En etta från samma skola. Lika glada och förväntansfulla stormar 25 ettor in i biblioteket. Men med en stor skillnad.
De har vana, de har rutin, de har full koll. De vet exakt var de ska lämna sina färdiglästa böcker, de vet exakt var vi brukar sitta när jag berättar om böcker. De vet vad jag heter och de hittar hjälpligt i biblioteket. De vet allt om hur man lånar och lämnar och att man kan köa på utlånade böcker och skivor.

Biblioteksproffs med andra ord. Vana biblioteksbesökare är oftast lite mer krävande. De går inte längre omkring och förundras övar bibliotekets utbud. Så nu får jag slita ganska hårt.
Alla 25 lånar, reserverar och frågar så det står härliga till. Men en liten kille verkar inte riktigt hitta det han letar efter. Det ska vara en bok om havet. Men inte om hajar, valar, delfiner eller fiskar utan om själva havet. Eller så kan det handla om elefanter, eller kanske dinosaurier. Allt är möjligt. Men det ska vara en faktabok och det ska handla om naturen – så att man lär sig. Mina grå får verkligen jobba och vi letar både här och där. Allt skojjigt och inspirerande som jag kan komma på är dessvärre utlånat. Dinosauriehyllan gapar närmast tom. Barkarby bibliotekets faktaavdelning skulle verkligen behöva byggas ut så jag säger som Sara: ”Den som ändå hade pengar…”

Den lilla besökaren verkar inte lika nedslagen som jag över faktaavdelningens luckor och brister utan ler varmt och lite tröstande mot mig och säger: ”Du, du anstränger dig verkligen…”