Om att vara vänner, bli ovänner - och låta sig överraskas!

Äntligen! Med en biljett var i handen står mina småttingar utanför dörren till Viksjöträffen. Det är lördag, klockan närmar sig tolv. Vi ska se ”Kuddkriget”, som Mittiprickteatern har arbetat fram i samarbete med ett tjugotal förskolegrupper i Stockholm.

Barnteater! Varje gång jag kommer hem med biljetter till en ny föreställning är det jubel jag möter. Men av någon konstig anledning frågar dom aldrig vad det kommer att handla om - i min vuxenvärld är ju detta det första jag vill veta - vad handlar pjäsen om? Nej, dom låter sig överraskas. Bänkar sig tillsammans med andra förväntansfulla barn, ser alla bra? Ja, då kan vi börja!

Vi blir introducerade Lisa och Laban, bästa kompisar, 5 år gamla och går på samma dagis. Barnen känner igen sig, Lisa och Laban gör allt tillsammans, blir alltid hungriga samtidigt, leker, sjunger, skrattar och tröstar varandra i fall det behövs.

Idag ska dom rädda Labans Dino från att bli uppäten av ett elakt monster! Oj, vad roligt dom har, vilken bra fälla dom bygger! Men plötsligt är allt annorlunda- och inte alls roligt längre!

Vad har hänt? Lisa blev rädd, när Laban skulle skrämma monstret, och hon blir så rädd att hon skriker åt Laban att han är dum. Riktigt dum. Bråk. Tårar.

Barnen sitter som fastklistrade på bänkarna. Lyssnar på Lisa och Laban som bråkar. Tittar storögda på när Laban välter omkull Lisas fina Legotorn. Skrattar bara lite när Lisa i sin tur välter Labans torn.

Lisa kastar en kudde på Laban. Laban kastar tillbaka. Kuddkrig! Barnen skrattar, dom känner på sig att här ligger lösningen, det kommer att bli bra till slut! Lisa och Laban skrattar. Tittar på varandra. Säger: förlåt. Lisa släpper hundratals små pappersfjärilar i luften som sakta svävar ner och sprider lugn och glädje.

O, vilken tur! Nu är allt bra igen! Nu är Lisa och Laban kompisar igen! Ja, så gick det till när Lisa och Laban var fem år, gick på samma dagis och blev ovänner ett tag - nu är dom vuxna, och fortfarande bästa vänner!

Lisa och Laban säger hejdå, vi tar på oss våra kläder och traskar till bilen. Dom pratar om hur det känns när man har bråkat och skönt det är att kunna bli vänner igen… Ingen tvekan, pjäsens innehåll gick hem! Kompisar är ändå viktigast av allt!

I bilen frågar min dotter när det blir teater nästa gång? Den 4 april, om tre veckor. Kul, tycker hon! För barnteater tycker hon om. Man vet liksom aldrig vad som kommer att hända nästa gång! Det är så spännande! Men alltid är det lika kul! Jag förstår…!

Ni som vill veta vad det kommer att handla om den 4 april, får gärna kolla programmet för vårens barnteater här.

Ni andra är välkomna att låta er överraskas!

/Eva Brünahl