Hjältinnor, förebilder och föregångare

Gränsöverskridande kvinnor. Jag försökte komma på ett kortare ord att beskriva radikala kvinnor. Banbrytande, mångsidiga, kraftfulla, queer... Men till slut blev det ändå gränsöverskridande. Hur många bokstäver jag än var tvungen att skriva ut, plasta in, klippa ut igen samt sätta upp med häftmassa. Jag tycker om ordet gränsöverskridande. Det finns så många gränser att korsa, att skrida över. Med det begreppet låser man sig inte fast vid någon särskild aktivitet eller ståndpunkt.

Jag började även fundera över vilken som är min älsklingsgränsöverskridare. Just nu måste det vara Karin Boye. Hennes böcker, noveller och dikter är applicerbara på dagens samhälle, 80 år senare. Just nu skriver jag en uppsats om Karin Boyes män, alltså inte riktiga män som fanns i hennes närhet, utan hennes manliga karaktärer. De är oerhört intressanta, och vinklade och vridna åt alla möjliga håll och kanter. Från en pojkes svårigheter att acceptera sin nya styvmamma, till tonåringens dröm att stå vid sågen istället för att utbilda sig till ingenjör, till mannen i mitten som försöker göra slut med sin älskade "för att hon förtjänar något bättre" till den äldre diplomaten som befinner sig i en krackelerande ålderskris. De är fascinerande personporträtt som jag kommer snöa in mig på alldeles förfärligt mycket. Vänta er mycket manlighet och mycket Boye i framtiden. Men jag ska försöka lägga band på mig.

Förra året gavs en ny novellsamling ut med Karin Boye, Snäckors sorl, med ett urval ur hennes tre novellsamlingar som kom ut på 30-talet. Trots att Karin Boye är känd för sina personporträtt av kvinnor och att novellerna huvudsakligen har kvinnliga huvudkaraktärer så har något hänt på vägen till 2008. Novellerna med manliga karaktärer har tagit över. Utav de 25 novellerna, handlar 14 om män. Är det inte ironiskt? Och vad är syftet? Finns det ett syfte? Vill man att fler män ska läsa Boye? Eller har den manliga normen helt enkelt "slagit ut" de kvinnliga karaktärerna? Anses de inte lika intressanta?

Katrin ifrågasatte också att jag har avvänt gränsöverskridande kvinnors förnamn på min utställning. Men det ligger en tanke bakom, precis den tanke som väcktes hos Katrin; "Skulle du ha gjort sådär om det var en utställning om män?". Jag hoppas det. Den ursprungliga tanken var att man skulle reagera på att ett förnamn kan ge ett svar på vilken kvinna som ligger bakom namnet. Vi vet vem Moa är, eller Simone, eller Kristina, eller Birgitta. Skulle vi veta vem Erik var? Eller Karl? Givetvis inte, för att Erikar och Karlar har det funnits hundratals av som har blivit kända genom historien. Kvinnor har mycket lättare för att bli bortglömda. Eller inte bli uppmärksammade alls.

Läs gärna Livs Strömquists tecknade serie Einsteins fru om du vill läsa om osynliggjorda kvinnor bakom männen.