En bibliotekarie på Skarpnäcks bibliotek skriver i senaste Biblioteksbladet (läs på s.29 i pdf-format här) att hysterin över boken Twilight av Stephenie Meyer är närapå kulturskymning. Eller snarare, han kritiserar biblioteken som uppmärksammar böckerna på sina Twilightnights, evengemang som har varit mäkta populära överallt i hela Stockholm. Där talar man om böckerna, jämför filmen och boken, analyserar könsroller och har en aktiv diskussion med alla deltagare. För deltagarna är MÅNGA, varje Twilightnight har väl hittills dragit ungefär 40 tonåringar, en målgrupp som kan vara svår för biblioteken att nå ibland. Därtill har det oftast varit ungefär 40 reservanmälningar.Bibliotekarien menar att man borde lyfta fram den smala kulturen, den som inte får plats i dagens allt mer likriktade kulturutbud, men det ena utesluter väl inte det andra? Inget får utesluta något annat, varken kulturellt eller socialt, allt och alla måste vara välkomna.
Man rynkade på näsan kring populariteten runt Harry Potter i början också. Nu verkar Meyer ha gått om försäljningen av självaste Harry Potter. Jag har läst alla Harry Potter och älskat, älskat, älskat. Jag har våndats, vridit mig i plågor, skrattat nervöst, varit uppe mitt i natten för att köa till sista boken, haft sista boken som handbagage på min tågluff förra sommaren vilket bidrog till mängder av konversationer med främlingar; "DOES HE DIE!? Or, no, please don't tell me". Jag har börjat på första Meyer, tänker läsa klart innan jag ger ett utlåtande.Det är trots allt inte kvalitén som alltid är det viktigaste. Jag har läst så mycket skräp som ung, om ni visste hur många underliga hästböcker det finns, och jag slukade allt, precis allt! Det blev människa av mig ändå. Medan jag slukade böcker, så råkade annat följa med med hull och hår; det finns ju bra hästböcker också! Samtidigt gav denna slukarperiod mersmak, och kanske har jag dragit lärdom av att inte alltid döma hästen efter håren. Jag undrar om bibliotekarien i Skarpnäck har läst Meyers böcker. Åh vad jag undrar. Har han dömt vampyren efter den glittrande hyn?
Läs gärna SvD från 9 mars där man kan läsa om bibliotekarien Sofia Gydemos syn på Twilightnights. Läs DN här om bibliotekarien Taru Leinos tankar om Twilightnights.
Och kolla på Sollentuna bibliotek, de ska ha Twilight-maraton när nya boken släpps imorgon natt! Häftigt, modernt och übercoolt.
Inlägg
25 kommentarer:
Om du visste hur härligt det känns att bli kallad übercool! Som initiativtagare till vår Twilightnatt och helt besatt av Stephenie Meyers böcker är jag alldeles pirrig och förväntansfull. Jag håller helt med dig i dina tankar om böckerna och läsning och hur häftigt det är att nå ut till den här åldersgruppen. Synd om dem som väljer att inte hoppa på Twilighttåget känner jag. Ni är förstås alla välkomna till vampyrerna i Sollentuna onsdag natt! :-) Ewa Rensjö
toppenbra skrivet!! jag håller med: varför inte få plats med en blandning av aktiviteter på biblioteken. Det är väl ändå det som är lite av grejen: mångfalden som finns.
kul att du läser Meyer - men obs! ett tips är att du inte läser med vuxna genusglasögon... Ska bli kul att höra vad du tycker sen. själv ska jag börja läsa om trean nu.
På tal om Harry Potter kan du få låna min Harry Potter luv-tröja någon gång om du vill. Jag fick den på släppfesten för sista boken.
Håller med dig på alla punkter utom en. Twilight har inte sålt bättre än Harry Potter - inte än i alla fall. :)
Såhär ser topp 10 listan ut för dem bäst säljande böckerna de senaste 15 åren ut:
1. Harry Potter and the Sorcerer's Stone
2. Dr. Atkins' New Diet Revolution
3. The Da Vinci Code
4. Harry Potter and the Deathly Hallows
5. Harry Potter and the Order of the Phoenix
6. Harry Potter and the Half-Blood Prince
7. Harry Potter and the Chamber of Secrets
8. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
9. Harry Potter and the Goblet of Fire
10. Who Moved My Cheese?
Stephanie hamnade på top-50 listan, högst placerad blev Twilight på plats 26. Hela listan ser du här: http://www.usatoday.com/life/books/news/2008-10-29-top-150-books_N.htm
Misstänkte att det var ett faktafel det där... Men jag vet att jag någonstans har läst något om att Meyer "har gått om" Rowling! Men jag minns inte på vilket vis.... /Sara
Bibliotekarien i Skarpnäck anar en trend där populärkulturen totalt skymmer vad biblioteken traditionellt stått för. Han har inte läst Meyer men mängder Blyton. Lars Lundin
Jag tycker inte att populärkulturen skymmer "vad biblioteken traditionellt står för" när det medför att en mycket svårfångad grupp kommer till biblioteket för att se vårat fantastiska utbud - av både populärkultur och annat!
För mig handlar det om respekt. Respekt och nyfikenhet för vad som är viktigt för andra. Ett måste för ett bibliotek, som ägs gemensamt av alla.
Alltså Twilight OCH filosofikaféer.
Dessutom en intressent genus och ålderfråga här: Hur länge ska det vara så att äldre män tror sig ha tolkningsföreträde över unga kvinnor vad gäller "god smak"?
Det råder kulturskymning även i Nordvästra Skåne. Läs om vår första men (förhoppningsvis) inte sista Twilightafton här: http://eriksaxplock.blogspot.com/2009/02/twilightafton.html
Helsingborg ska också fixa ett arrangemang: http://www.helsingborg.se/templates/StandardPage.aspx?id=67799&epslanguage=SV
Jag tycker att vårt arrangemang i stort sett var ett perfekt ungdomsarrangemang - av unga, för unga, med unga.
Har ni läst recensionen i dag (17/3) av den sista Twilight-boken?
Har ni som anser er vara "coola" kulturarbetare läst Lotta Olssons recension
av alla fyra böckerna i DN 10/3 (finns på nätet)?
Tycker ni att kritikerna har helt fel?
Om inte - varför gör ni en massa reklam för just de här böckerna? Varför låter ni förlaget - som själva gör en massa reklam - få delta på möten på biblioteken?
Unga flickor är ju ingen svår målgrupp att nå för oss bibliotekarier - det har jag aldrig upplevt. Varför vill ni att de ska läsa just de här böckerna, som de redan väl känner till? Är det för språkets skull? För att de ska utvecklas som tänkande människor?
Vad är målsättningen?
Det finns en vacker, välskriven, lysande svensk bok om vampyrer: "Låt den rätte komma in".
Tycker ni att Twilight är bättre än den vampyrboken?
Och vad är VUXNA GENUS-glasögon????
Hur menar du, Sofia, att de skiljer sig från en 16-årings genusglasögon?
Kan inte Sofia och en 16-åring diskutera samma bok, t ex "Under det rosa täcket" av Nina Björk?
Anders Ersson
Jag undrar då återigen; varför måste det ena utesluta det andra? Varför ska vi racka ner på unga tjejers smak, varför kan man inte läsa Twilight-böckerna kanske i sken av böcker såsom "Under det rosa täcket"? Varför inte uppmärksamma sådant som de redan läser? Ska vi inte uppmärksammma Harry Potter m.m heller? Harry Potter har nämligen också en finfin könshiarkisk ordning (Hermione som den "duktiga" flickan som fungerar som ett komplement till den manliga huvudrollen, missförstå mig rätt, jag avgudar Harry Potter-böckerna ändå). Många bibliotek har dessutom ingen bibliotekarie som direkt riktar in sig på ungdomar (tyvärr tyvärr), och om man på enkla vis kan få tonåringar att komma till biblioteket tycker jag att det spelar mindre roll varför de kommer - bara de kommer. Ingen kommer om vi skulle vilja diskutera Under det rosa täcket, hur gärna vi än skulle vilja göra det. Men kanske kombon?
För övrigt kan det faktiskt vara så att man inte alltid håller med kritikerna. DN är ingen allvetande makt.
VUXNA GENUS-glasögon är mycket viktiga glasögon som man får genom att studera GENUSVETENSKAP eller åtminstonde läsa åtskillig litteratur som belyser könsordning och ojämställdhet från olika håll. Det är ett komplicerat system. De skiljer sig definitivt från högstadie/gymnasiestudier, så mycket kan jag garantera.
Den mycket negativa (framför allt för bokens förlegade syn på genus)recensionen av sista delen i Twilight finns att läsa i Svenska Dagbladet 17 mars.
Läs också gärna vad den unga bloggaren Matilda skriver om Twilight på
"Matildas läshörna".
Anders (igen)
vars mormorsmor läste romaner om farliga män.
Twilight är 2000-talets schejkroman.
Det skymmer.
Fel datum, förlåt.
16 mars SvD.
Genusteoretiskt skolad är det bra att vara - det är också jag.
Viktigare än all teori är dock pedagogiken när vi, via litteratur och litterära samtal, föremedlar kunskap och inspiration. (En barn- och ungdomsbibliotekarie är alltid pedagog).Vår uppgift kan aldrig vara att, via litteratur, låsa fast läsande ungdomar i stereoptypa könsmönster.
AE
Men menar du på allvar att du tror att Twilight är ett eget fenomen med könsstereotypa roller? Vi kommer ju inte kunna hindra att de läser böckerna, är det då inte viktigare att vi har ett pågående samtal med dessa unga tjejer (som det oftast är)? Ska vi bara sätta på oss skygglappar och strunta i faktumet? VARFÖR SKA VI INTE KUNNA DISKUTERA DESSA BÖCKER? Varför inte ge dem verktyg att kunna analysera böckerna och möta stereotypa roller? För könsstereotyper finns överallt, hela tiden i vårt samhälle, INTE bara i Twilight.
Intressant är också att det är enbart män som lämnar negativa kommentarer på detta inlägg. Intressant är också att man klankar ner på böcker som favoriseras av unga tjejer. Intressant är också att det är en kvinna som har skrivit böckerna. Det KAN inte vara ett sammanträffande.
Börjar genast formulera uppsatsämne inför B-kursen i Genusvetenskap....
Lotta Olsson.
Lena Kjersén Edman och Matilda Bergström
är inte män.Utan människor.
Vilka "verktyg" har flickorna fått i diskussionen på biblioteken?
Hoppas jag har fått fel rapporter.
Två 15-åringar i min synnerligen nära bekantskapskrets, som gått på allt som rör Twilight som biblioteken i Stockholmsområdet erbjuder, har nämligen fastnat i en enda stor besatthet.
De är besatta av sortens "manlighet" som är Edwards...och de här flickorna har ännu inte fått några analysredskap.
De vill egentligen inte heller läsa böcker nu när Twilight är slut - inget är tilräckligt "bra".
Jag skrev att det var män som skrev här på bloggen. Inte allmänt att det är män som kritiserar. Jag vet vilka som kritiserar Twilight, jag har läst recensionerna.
Då vet jag inte vilka Twilight-evenemang dina 15-åriga bekantskaper har gått om. De rapporter jag har fått är att vid Twilight-nights pratas det om könsroller. I vilken utsträckning vet jag inte, Järfälla har tyvärr inte haft något sådant evenemang, jag har bara stuckit in näsan vid arrangemangen i Stockholm. Däremot är det kollegor i Stockholm som har berättat.
Min uppfattning är dock inte att tjejer vägrar läsa något annat än Twilight-böckerna, när de är utlånade brukar jag rekommendera annat. Och det går ner med lite övertalning. Jag tror inte att älska böcker är något dåligt, utan jag tror man blir mer öppen för vad böcker faktiskt kan ge en. Vilka andra världar man kan leva sig in, vilka känslor som kan väckas och hur gemenskap över en och samma bok kan väckas, över åldersgränser och könsgränser. Så har det i alla fall varit för mig.
Nej, inte är det något dåligt att älska böcker. Eller filmer. Eller människor.
Men det var väl inte det vi diskuterade?
Utan proportionerna, förlagets medverkan och målsättningen när så många bibliotekarier engagerar sig i en bokserie som redan är storsäljare - och som ännu ingen har påstått har konstnärlig kvalitet.
Vi är många bibliotekarier som gärna kritiserar den nya policyn på Akademibokhandeln - men vad är då detta?
Hade man istället - om man nu vill hålla sig till fantsylitteratur - inbjudit till diskussioner om t ex sviten "Den mörka materian" eller John Ajvide Lindqvists författarskap - då hade jag förstått vitsen mde den stora satsningen.
(Faktum är att det fortfarande finns lärare och bibliotekarier som inte är hågade att diskutera dessa böcker med ungdomar. Trots att de är språkligt välskrivna, nyskapande, spännande och med ett helt annat förhållningssätt än Twilight till psykologi och genus.)
AE
Härligt att böcker kan skapa en sån debatt!
Men jag tycker att det blir en enögd debatt om man enbart diskuterar i fall det är rätt eller fel att uppmärksamma Meyers böcker utan att väga in det aktuella bibliotekets övriga arbete med barn- och ungdomar.
Jag är ganska säker på att de biblioteksmedarbetare som ordnar Twilight-kvällar också arbetar med alldeles traditionella bokprat och biblioteksvisningar där all klokskap och hänsyn tas till genus, mångfald och icke-kommersiell kultur. Och det är tycker jag, det viktiga; att alla bibliotek arbetar metodiskt med läsfrämjande arbete och att det görs med kontinuitet. Ett syfte med det läsfrämjande arbetet är ju att ge eleverna inspiration till att läsa mycket – och de som läser mycket lär sig till slut hur bedöma både böckers kvalité och innehåll. I det sammanhanget kan väl knappast Meyers böcker bli tuvan som välter hela boklasset?
Från det jag läste i DN förra veckan om Twilight-kvällarna på Östermalms bibliotek så uppfattar jag att diskussionerna blir ganska breda – att de ger mer än att bara vara som ett fanclubs-möte. Det är väl ganska troligt att någon av tjejerna upptäcker att biblioteket är mötesplats även för henne och hennes kompisar och kommer tillbaks, öppna för fler läsupplevelser.
Twilightböckerna kan mycket väl leda vidare till läsning av såväl ”Låt den rätte” eller Philip Pullman som annat, och i mina möten med låntagare som läser Twilight, på engelska eller svenska, och mer eller mindre är förstagångsläsare, så stannar de inte vid att bara läsa Twilight varv på varv. Utan de frågar om mer! Det tycker jag är bra och bör uppmuntras.
Sedan tror jag inte alls att det är fel att uppmärksamma, och diskutera ungdomars favoritböcker med ungdomarna, oavsett marknadsföring från andra kanaler. Vare sig det är Twilight, Potter eller Pullman. Men en Pullman-kväll utan deltagare låter tyvärr en gnutta kontraproduktivt. Låt oss istället använda oss av de forum och möjligheter vi kan för att verka läsfrämjande.
För övrigt tycker jag att Twilight är såväl läsbar som läsvärd, så att smutskasta den kategoriskt känns lite… diskussionen om vad som är bra och dålig litteratur är evig. Men läsfrämjande åtgärder som synliggör bibliotek tycker jag inte är fel.
Mina första läsupplevelser var definitivt av sämre litterär kvalitet än vad Twilight erbjuder, och dessutom var deras jämställdhetsfaktor under all kritik. Jag slukade mina western-romaner och mina Alistair McLean, Biggles- och mina Svarta Hingsten-böcker, och fortsatte läsa. Om man anser att läsning är en bra företeelse, måste man låta människor börja läsa någonstans, för att kunna ta sig vidare. Varför inte börja med något man gillar, även om läsaren blir besatt av en huvudperson med värderingar som inte är korrektast?
Det som jag ville diskutera - och som jag tror var det som Skarpnäcksbibliotekarien i BBL också ville diskutera - var inte så mycket inköpspolitiken. Alla folkbibliotek har köpt in Twilight.(Och vem har inte läst Blyton m m som barn.Jaja. Men bibliotekarien i vår barndom rekommenderade inte de böckerna, utan berättade istället om t ex Maria Gripes böcker. Och det är jag tacksam för.
Men när det gäller den litteratur som vi väljer att rekommendera, "bokprata" om eller göra speciella kvällar runt är
vår uppgift (som jag ser det)inte kommersiell - utan vi har fria händer att lyfta fram det som vi verkligen tycker har konstnärlig kvalitet och det som på något sätt har en ideologi (t ex när det gäller genus) som vi kan stå för.
Annars kunde vi ju också ha porrkvällar med förlagsmedverkan på biblioteken? Då skulle det nog också komma många intresserade!
Jag har inte hört en enda litteraturintresserad bibliotekarie (har du?) som inte tycker att Lotta Olssons noggranna genomgång av Twilight i Sveriges största dagstidning byggde på en grundlig läsning och att hennes kritiska synpunkter på böckernas slafsiga språk och unkna syn på genus var adekvata.
Varje gång jag som bibliotekarie går in i en skolklass möter jag 30 elever som jag har möjlighet att påverka. Det är så fantastiskt!Och ansvarsfullt.
Jag vill inte att min egen dotter (och andra tonåringar) ska "fastna" i sin läsning utan jag vill att hon - med hjälp av kloka bibliotekarier och svensklärare - ska våga sig på nyskapande författare som Per Nilsson, Gillian Cross, Lian Hearn, Maria Gripe ...
Romaner där protagonisterna inte bara "känner" (=är dökära)utan också "tänker" och där språkdräkten är vital. (Twilight är ju, som Lotta Olsson påpekar,lika klantiga på engelska som på svenska.)
Liksom många andra som är intresserade av läsutveckling så tror jag på tröskelböcker. Och om det inte är en bibliotekarie som lanserar dem - vem ska då göra det?
Hälsning från kollegan Anders
P S 1 Om alla de bibliotekarier som nu vill göra jättereklam för Meyer och Wahlströms förlag hade gjort en festlig Pullman-kväll i samband med ALMA-priset, så tror jag faktiskt att de hade kunnat locka många tonåringar till bibblan med
"Den mörka materian".
PS 2 Vad är det som du, Andreas, tycker är "läsvärt" i Twilight? Jag läser serien nu för andra gången - och tänker att min mormorsmor när hon läste sina schejkromaner i alla fall slapp läsa om en "skrockande" hjälte med "perfekt" ansikte.
Vad är det för kvalitet i bokserien från 2000-talet som Lotta Olsson missat i sin anmälan?
Jag instämmer i det enkla: ”Det ena behöver inte utesluta det andra”.
Fast jag omformulerar det hellre till: ”Det ena ska inte utesluta det andra”.
Och det är väl här som Lars Lundins grundläggande kritik kommer in. Han skriver i BBL:
”Jag hävdar inte att dessa evenemang nödvändigtvis vore fel om de ingick i ett brett utbud. Om det fanns tid och resurser också för det som inte är på förhand givna publikdragande succéer.”
Hinner vi inte med annat läsfrämjande arbete kan det verka skevt att lägga ner tid på böcker som ändå når sin publik. Därför håller jag delvis med och förstår Lars Lundins kritik.
Samtidigt: Av vad jag hört var det flera av tjejerna som ville starta en läsecirkel efter Twilight-besöket. En del ville bli bibliotekarier. De ville definitivt komma tillbaka för mer läsuppevelser. Det är solskenshistorier. Möjligtvis finns det även mardrömsscenarion där någon som deltog under en Twilight-träff senare i livet enbart kommer läsa deckare och jobba kommersiellt… ;)
Huvudsaken är att de läser här och nu. Vad de läser är kanske inte det viktigaste?
Jag tror det viktigaste när det gäller att jobba med ungdomar är att man möter dem på deras villkor.
Läsvärt i Twilight? Jag? Personligen? Jag gillade tempot i berättelsen, berättarglädjen – collegekänslan som påminner av favvo-åttiotalsfilmer som Dirty Dancing och Pretty in Pink, till exempel. Jag gillar paradoxen av blinkningar åt vampyren som mjukis, och jag gillar humorn och självdistansen i boken.
För övrigt tycker jag det är roligt och fascinerande att böcker ännu kan framkalla en sådan debatt. Lite förvånande att det är Twilight som får känslorna i svallning, men, och jag tänker på en iakttagelse som författaren René Vázquez Díaz sa om en helt annan bok (Clarence Lispector) som några elever hade fått läsa. En elev hade i sitt omdöme skrivit ungefär ”Jag hatar den här boken så innerligt att jag inte skulle ge den till min värsta fiende”. René tog av sig sina glasögon och tittade ut över oss som lyssnade, och sa ”Visst är det underbart att böcker kan väcka såna känslor!”
Tack Mattias. Klokt inlägg. Jag försöker att inte låta det ena utesluta det andra, när jag går in i en klass med 30 elever. Jag känner mitt ansvar och kan mitt jobb, Anders.
Det är spännande att TwilightNight och böckerna diskuteras. När vi bestämde oss för att ordna TwilightNight kunde vi inte i vår vildaste fantasi tro inte att något så ”oskyldigt” kunde väcka sådana känslor som det gör. Här nedan försöker vi svara på några av de frågor som kommit fram och vi utgår från:
1. Proportionerna
2. Förlagets medverkan
3. Målsättningen
1. Proportionerna.
Vi undertecknade har haft två tillfällen som vi kallat TwilightNight. Vid båda dessa tillfällen har förlaget medverkat. Från början skulle vi ha en kväll, men då efterfrågan blev så stor, bestämde vi oss att arrangera en extra kväll. Vi hade en lång reservlista till första kvällen och det var främst de som bjöds in till andra kvällen. Att bara strunta i dem kändes helt fel. Därför arrangerade vi två kvällar. Till den andra kvällen hade vi redan konceptet färdigt och det var därför enkelt ordnat och tog inte mycket tid i anspråk för oss. Detta koncept har vi nu efter att fått massor av förfrågningar från personal på andra bibliotek delat med oss av. Som en kommentar till att det skulle vara både personal- och tidskrävande att ordna program kan sägas att ja, det tar mycket tid men det är i stort sett bara inför första gången. Att vi sedan delger andra våra diskussionsfrågor, tävlingsfrågor, upplägg, boktips o.s.v. gör att andra bibliotek inte behöver lägga ner lika mycket tid på allt det.
Efter TwilightNight (där vi bl.a. diskuterade första boken) fanns det ett intresse från vår sida och från deltagarnas sida att fortsätta träffas för att prata om de andra böckerna i serien. Det håller vi på med nu under våren. Vid diskussionstillfället under TwilightNight samt under de fortsatta träffarna har vi bl.a. med deltagarna diskuterat kritiken som kommit fram mot böckerna, frågat vad det är som gör att de tycker om böckerna men även diskuterat annan litteratur, gett boktips samt låtit deltagarna ge varandra boktips.
2. Förlagets medverkan
Vi skulle ha velat ha författaren som gäst, men det var ju omöjligt. Därmed tänkte vi att förlaget är de som står närmast författaren. Syftet med förlagets medverkan har inte varit att de ska göra reklam för sina böcker utan att de ska berätta lite om författaren, hur det kom sig att Meyers böcker översattes på svenska och hur hela proceduren att publicera böcker går till. Visst tipsade förlaget om någon kommande bok som var liknande Meyers, men det var verkligen inte så att förlaget kom bara för att göra reklam för sina böcker! Flera av deltagarna har sagt att det tyckte det var spännande att höra om hur man arbetar på ett förlag. Någon uttryckte t.o.m. en önskan att själv få arbeta på förlag i framtiden (eller på ett bibliotek!).
3. Målsättningen
Målsättningen eller syftet med TwilightNight för oss har hela tiden varit att de som läser dessa böcker skulle få möjlighet att diskutera dem med varandra. Och det är inte så att vi vill att ungdomar bara ska läsa just de här böckerna, vi vill att de ska läsa alla möjliga typer av böcker, vi vill att de ska läsa massor av böcker! Vi har i våra möten träffat både tjejer som har läst MYCKET och vi har träffat tjejer som inte frivilligt läst en enda bok – tills Twilight men som nu är sugna på att fortsätta läsa. Vi tycker det är utmärkt att dessa olika typer av läsare får träffa varandra. Att låta de som är storläsare berätta om andra böcker och övertyga de som inte läst annat, att det verkligen finns andra böcker som är värda att läsas. Vi tror att ungdomarna till viss del kan ha lättare att påverka varandra än vad vi vuxna har överlag. Flera deltagare har kommit ensamma till träffarna och de har sagt att det uppskattar att få komma och träffa andra som läser böcker. Vi vet även att flera av deltagarna bytt e-postadress med varandra för att fortsätta hålla kontakt även mellan träffarna.
Många av tjejerna har läst böckerna på engelska. Det måste väl anses positivt att de utvecklar sina språkkunskaper!
Låt den rätte komma in har vi läst. En utmärkt bok. Om den är bättre eller sämre får var och en avgöra själv. Den litterära smaken är olika och det tycker vi ska respekteras. Vi respekterar att det är många som inte tycker om Twilight och vi vill gärna få samma respekt tillbaka. Att låta andra känna sig dumma för att de tycker om ”fel” typer av böcker är inte konstruktivt. Vi anser att tjejerna själva har rätt att få välja vad de tycker är bra.
Förövrigt kan vi lägga till att på Skärholmens bibliotek har man bildat en läsecirkel som nu gemensamt valt att läsa Låt den rätte komma in till nästa träff. Hur man fick tag på deltagarna? Jo genom att först ordna en TwilightNight och sedan en träff om bok två i serien!
Vi insåg ganska snabbt att vi genom de här träffarna skaffat oss ett bra kontaktnät som det skulle gå att arbeta mycket med t.ex. bjuda in dem att delta i referensgrupper kring biblioteksfrågor, sprida information om andra program som ordnas på biblioteken, bjuda in till läsecirklar osv.
Vad det gäller genus-glasögon så lämnade vi dem på nattduksbordet första gången vi läste boken. Vi valde istället att läsa böckerna med den huvudsakliga målgruppens ”glasögon”, så gott det nu går eftersom vi båda är vuxna med andra erfarenheter än vad en 15-årig tjej har. Att vi båda tyckte om boken är väl ganska uppenbart eftersom vi valt att ordna programkvällar kring den. När vi nu läst böckerna andra gången inför våra träffar har vi läst dem med mer analytiska ögon. Och visst kan vi hålla med om en hel del av den kritiken som böckerna fått, men anser att det är viktigare att vi diskuterar böckerna än tiger ihjäl dem. För vi kan inte tiga ihjäl dem. Det är väldigt många ungdomar (och en hel del vuxna också) där ute som älskar dem. Det kan vi inte och det får vi inte ignorera!
Slutligen vill vi tillägga att de här träffarna har inte bara varit roliga för deltagarna (vilket vi märker att de är bl.a. eftersom de vill komma tillbaka) utan vi har själva fått ut mycket av dem. Att ordna träffarna, genomföra dem, träffa deltagarna, höra på förlagsrepresentanten och framför allt diskutera böckerna har gett oss mycket glädje, lust att arbeta vidare med att ordna program/bokcirklar, erfarenhet att leda diskussionsgrupper samt gett energi att orka med mindre roliga arbetsuppgifter. Trots den kritik som framkommit försöker vi hålla fast vid glädjen och inte låta oss nedslås.
Allt gott!
Taru och Sofia
Tack alla kollegor för en intressant diskussion.
Nu går jag ut i den blyga våren och ser om det är några andra vampyrer som plockar mina tussilago.
Läs väl!
Anders
På 11-åriga Matilda Bergströms blogg pågår en diskussion om Twilight. (sök på Meyer)
Det är inte nådigt att, som Matilda, inte tycka som de tuffa tjejerna när det gäller denna svit.
Twilight-tjejrna ger sig på Matilda efter det att de läst en artikel om henne i Kamratposten.
Anders/bibliotekarie
Jag har läst det! Fy så obehagligt. Många twilightfans är riktigt läskiga. De är så fanatiska!
Skicka en kommentar