Are you ready to be heartbroken?

Fort nu! Fort! Blogginlägg är en färskvara och jag är en dålig bloggare. Dålig! Har jag inte lyssnat alls när det delades ut bloggvett? Det här hände ju i måndags. I måndags, och nu är det fredag! Skriv på så får vi se om någon orkar läsa.

Så söt!
På Södra Teatern i måndags fick jag veta att du föredrog cigaretter framför mig… att vi gifte oss i juni, men innan löven fallit var du långt borta, att kärlek förstör allt (den låten fortsätter ”ask all my drunken friends” vilket jag tycker är en fullständigt underbar versrad, i en kavalkad av underbara versrader). Jag var och lyssnade på Lloyd Cole. Han var ensam på scen, hade en gitarr på magen, som han spelade på. Jag har inte sett honom spelandes livs levandes tidigare, och har inte lyssnat på honom mer än ett par år, vilket är vidunderligt underligt. När han väl trillade in i mitt öra, och vidare ner till hjärtat, förstod jag inte varför han inte redan skvalpat runt där i decennier. Det är ju precis sådan här musik som jag lyssnar på. Ett koncentrat av singer/songwritermisär med självdistans. Var har jag hållit hus medan han rumsterade runt?

Om jag tyckte om? Framgår inte det? Lloyd Cole själv sa ungefär att han inte alls var en olycklig och arg människa egentligen, han mådde toppen, tackar som frågar. Jag gick från spelningen och mådde alldeles prima. Och ”Unhappy song” satt fast i mitt huvud i ungefär ett dygn. Så söt, den där Lloyd!

Två skivor har de i Jakobsberg… två. Antidepressant ska finnas där skivorna finns. Love Story har de gömt i bokmagasinet bredvid lånedisken. Varför finns alla saker jag gillar undanstoppade i Jakobsbergs magasin? Jag skrev för övrigt en recension av Love Story för något år sedan, som ni hittar här.